Foto – Adam Klingeteg

En kommentar jag får höra flera gånger i veckan framförallt när jag är i Stockholm och springer på bekanta på stan. Många vet att jag håller på med yoga och är nyfikna men säger samtidigt att det inte är något för dem eftersom de ju är alldeles för stela.

Att någon som aldrig prövat yoga tänker så är ju inte alls konstigt eftersom de flesta bara har sett själva fysiska yogapositionen på bild. Då ser det ju ut som gymnastik eller stretchen man gör efter joggingrundan.

Hursomhelst, utövar man yogapositionerna så som det är tänkt från början är det något annat, något betydligt djupare än fysiska stretchar. Sedan urminnes tider har yogans traditioner i olika former kunnat hittas i Indien och då användes det som tekniker att stilla sinnet och därifrån förstå vem man är på ett djupare plan.  Runt år 400 sägs det att legenden Patanjali strukturerade upp dessa nedärvda tekniker i den mytomspunna skriften Yoga Sutras som är lite av en bibel för yogan (vill dock poängtera att yoga absolut inte är någon religion). Där beskriver han yogan som ”stillandet av alla tankerörelser” eller ”förmågan att styra fluktuationer i sinnet”.

Tanken är alltså att vi kan ta hjälp av dessa ”stretch-övningar” för att stilla vårt sinne. Det handlar alltså om HUR vi gör övningarna. Vi kan exempelvis skynda oss igenom ett gäng solhälsningar och samtidigt tänka på vad vi ska äta till middag eller hur mycket vi har att göra på jobbet – då får vi inte mycket ut av de där solhälsningarna mer än kanske lite muskelstyrka och smidighet. Gör vi istället solhälsningen med full närvaro på hur kroppen känns på insidan: hur vi andas, vilka muskler vi spänner, vad blockeringarna sitter etc. så stillas automatiskt de där tankarna. Då finns det ingen tid att tänka på annat för vårt fokus är i kroppen. Vårt sinne (som ju annars går i ett) får en paus på riktigt. Yogan blir mindfulness, yogan blir meditation och vi ser genast att det är något som ALLA kan utöva oavsett vighet.

Så för alla er härliga som antagit yogautmaningen nu i oktober, ha detta i åtanke när ni gör övningarna. Försök att göra yogan till meditation, där du är helt närvarande i stunden, i din egen kropp. Sååå underbart att göra detta ihop och för er som inte hakat på än så är det inte försent ;-). 15 minuter yoga varje dag under hela oktober – YEAH!!!

”Ett minne ploppar upp från det han sa förra veckan, hur orättvist behandlad jag blev. Omedvetet stänger jag av området kring bröstet. I nästa stund planerar jag min kommande månad in i minsta detalj. Ångesten kryper på mig och utan att veta om det spänner jag både magen och käkarna. Hur fan ska jag hinna med allt?”

…plötsligt skriker min högra höft…

”Ey kompis kom ner hit – kom tillbaka till kroppen, till stunden. Släpp den där dåtiden och strunt i vad som kanske kommer hända sen. Nu är du här framför havet på yogamattan och det enda du behöver göra är att vara närvarande med det som händer NU”

Jag tar ett djupt andetag in och suckar ut. Jag är tillbaka med min uppmärksamhet i stunden. Stunden som faktiskt existerar på riktigt. Stunden där livet pågår. Stunden där den riktiga harmonin och kärleken ligger och lurar. Det är inte igår. Det är inte imorgon. Det som hände förra veckan är passé och vad som kanske kommer att hända nästa månad behöver jag inte fundera över just nu på min yogamatta framför havet.

Släpper medvetet den där spänning i bröstet och öppnar upp mitt hjärta igen. Låter aktivt käkarna falla isär och slappnar av i magen. Fortsätter min practice – gör en Vinyasa och smälter in i den höftöppnande positionen på andra sida. Säger HEJ till vänster höft. Jag är ett med mitt andetag, ett med min kropp, ett med stunden igen.

(Foto – Adam Klingeteg)

TACK kroppen. TACK yogan. För att ni i ett perfekt samspel ständigt hjälper mig att hitta tillbaka HIT. Hjälper mig att släppa allt ältande om dåtiden och oro för framtiden. Hjälper mig att hitta in i harmoni och kärlek igen.

NAMASTE

Foto – Adam Klingeteg

Alltså – läste just det sjukaste, International Yoga Competition. Haaalllå, det e ju heeeeelt knäppt att tävla i yoga?

Yoga är ju motsats till tävlan –  och då jag har den där prestationsnerven i mig så triggar detta mig extra mycket. Kan inte ens yogamattan få vara en plats där vi släpper strävan om att bli bättre (bäst!) och bara får vara exakt som vi är?

Innan jag läste mer om det hoppades jag lite på att tävlingen i alla fall skulle handla om… Vem som har mest närvaro? Vem som ser sitt ego mest? Vem som kan lyssna mest på sin kropp? Vem som kan leva i tillit?

Men givetvis handlade tävlingen endast om det yttre… Hur kroppen såg ut i de olika positionerna? Vem som hade perfektast linjering vilket ju bara det är fullkomligt idiotisk – vem bestämmer vad som är bäst linjering? Vi har ju alla helt olika kroppar och behöver givetvis modifiera positionerna efter hur det känns i vår kropp – å det är ju ingenting som domaren kan veta…

Jag visste att det fanns tävling i bikram yoga vilket fått mig att dissa den yogaformen (också på grund av speglarna i för sig) men att det görs i vanlig yoga också gör mig lite ledsen. Är det inte bättre att döpa det till gymnastiktävling bara?

Läs gärna mina tankar om den populära yogaformen Bikram HÄR.