stunden

Vad finns bakom den akrobatiska yogapositionen?

josefine bengtsson. vad finns bakom den akrobatiska yogaposition

”Ett minne ploppar upp från det han sa förra veckan, hur orättvist behandlad jag blev. Omedvetet stänger jag av området kring bröstet. I nästa stund planerar jag min kommande månad in i minsta detalj. Ångesten kryper på mig och utan att veta om det spänner jag både magen och käkarna. Hur fan ska jag hinna med allt?”

 

…plötsligt skriker min högra höft…

 

”Ey kompis kom ner hit – kom tillbaka till kroppen, till stunden. Släpp den där dåtiden och strunt i vad som kanske kommer hända sen. Nu är du här framför havet på yogamattan och det enda du behöver göra är att vara närvarande med det som händer NU”

 

Jag tar ett djupt andetag in och suckar ut. Jag är tillbaka med min uppmärksamhet i stunden. Stunden som faktiskt existerar på riktigt. Stunden där livet pågår. Stunden där den riktiga harmonin och kärleken ligger och lurar. Det är inte igår. Det är inte imorgon. Det som hände förra veckan är passé och vad som kanske kommer att hända nästa månad behöver jag inte fundera över just nu på min yogamatta framför havet.

 

Släpper medvetet den där spänning i bröstet och öppnar upp mitt hjärta igen. Låter aktivt käkarna falla isär och slappnar av i magen. Fortsätter min practice – gör en Vinyasa och smälter in i den höftöppnande positionen på andra sida. Säger HEJ till vänster höft. Jag är ett med mitt andetag, ett med min kropp, ett med stunden igen.

josefine bengtsson

(Foto – Adam Klingeteg)

 

TACK kroppen. TACK yogan. För att ni i ett perfekt samspel ständigt hjälper mig att hitta tillbaka HIT. Hjälper mig att släppa allt ältande om dåtiden och oro för framtiden. Hjälper mig att hitta in i harmoni och kärlek igen.

 

NAMASTE

Flightmode är över….

Flightmode är över

Flightmode är över

Det är alltid med ett motstånd, en tveksamhet som jag placerar fingret på flithtmode och drar åt vänster. Ska jag avvakta lite till? Njuta lite mer? Jag vet att mitt vackra tillstånd av närvaro snart kommer vara ett minne blott. Allt det magiska vi upplevt i naturen, i stunden, i kroppen kommer förmodligen inom kort kännas långt långt borta.

Jag bävar för att sugas in i skärmen och fastna i huvudet. Inte längre vara med det som händer just NU.

Men, samtidigt som fingret gör den där vänsterrörelsen känner jag en viss nyfikenhet….

Vad har mailkorgen fyllts med Denna gång? Några nya likes som dykt upp? Har det ploppat in ett gäng härliga Yogiakademibokningar?

En hatkärlek. Denna device, hjälper mig att hålla kontakten med alla jag älskar, ger mig massor av information, gör att jag kan jobba världen över och nå ut med något jag tror på…

Ibland undrar jag dock om den är min slav eller om jag är slav under den? Kan jag använda den i måttliga mängder när jag behöver den eller styr den över mitt liv mig? Hur beroende är vi egentligen av dessa apparater? När hade du senast ett dygn, en vaken timme, utan att hänga med telefonen?

Metro Mode Club

SE ALLT
metro mode rekommenderar

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!