Hälsa

Varför är det bra att gå barfota?

HELLO kära ni! Jag är i Halmstad och njuter av barfotalivet men snart bär det av mot staden. En av sakerna jag gillar sämst med att vara inne i stan är att jag behöver ha på mig skor, det gör mig klaustrofobiskt på något vis och ogrundad. Jag har alltid älskat att gå barfota och med min livsstil så kan jag ju faktiskt göra det nästan jämnt eftersom jag hänger mest i naturen. Egentligen vet jag inte varför jag älskar så mycket att gå barfota men känns liksom bra i hela kroppen.

 

Häromdagen, hittade jag till och med forskning på varför det är så nyttigt att gå barfota. Det ger oss tydligen koppling till jordens naturliga energi och kan därav minska både trötthet och olika typer av smärta. Man brukar kalla det ”jordning” eller kanske mera känt som engelskans ”Earthing” och ”Grounding”.

 

Det som händer är att när våra fötter (eller såklart andra delar av kroppen) kommer i kontakt med jorden så tar vi upp fria elektroner i kroppen. Det i sin tur hjälper till att neutralisera överskott av fria radikaler (som ju ofta är en orsak till inflammation och sjukdom i kroppen). Med andra ord, kan dessa elektroner kallas för naturens största antioxidanter. För att detta utbyte av elektroner mellan jorden och kroppen ska ske bör det helst vara direkt hudkontakt med jorden snarare än exempelvis asfalt eller plastsulor (vissa material stoppar dock inte flödet, exempelvis är naturliga material på skorna bättre än plast).

 

Jordning verkar enligt forskning vara bra för det mesta såsom:

• Minska inflammation

• Minska smärta

• Minska stress

• Förbättra sömnen

• Öka energi

 

YEAH – så mer barfotaliv åt folket!!!!

Kan mindful eating lösa magproblem?

Inte alltid men jag kan ibland älska att äta ensam. Det kan liksom bli som en meditation för mig, en stund när jag är helt närvarande med maten. Jag njuter liksom alltid som mest av mat när jag ger måltiden mitt fulla fokus, vilket ju är lättare om jag inte samtidigt pratar med någon annan. Dessutom, mår min mage mycket bättre när jag äter långsamt med mitt fulla fokus på det som får komma ner i magen.

Under mitt första tysta Vipassana retreatet, var en av de största insikterna – min relation till mat och framförallt ätande. Jag insåg att jag liksom sällan satt ner och verkligen var närvarande med varje tugga och kände smaken av maten. När jag åt med vänner var mitt fokus mer på våra diskussioner än på själva smakupplevelsen. Och åt jag själv satt jag antingen med datorn, mobilen eller en tidning bredvid mig (Under min Handelstid, passade jag ofta på att vara effektiv och läsa en finansartikel mellan tuggorna). Var det då konstigt att jag så ofta hade ont i magen? Jag varken tuggade maten ordentligt eller kände mättnadskänslor.

 

Under det där mindfulness retreatet fick jag uppleva hur det var att sitta där i tystnad med min risportionen som jag skivat lite banan över. Jag insåg att jag njöt mer av dessa enkla måltider än vad jag någonsin gjort på en lyxkrog. Jag kände smaken av maten på riktigt och hur den processades i kroppen. Hunger och mättnadskänslorna började tala mer klarspråk. När jag äter på detta sätt får jag aldrig ont i magen eller problem med matsmältning. Men…. jag säger inte att det är lätt, speciellt inte om vi är hungriga!!! Jag försöker öva varje gång jag äter, varje dag :-).

 

Som med allt annat så kan ätandet bli en meditation – det finns ju till och med någon som heter ”Mindful eating”.

Metro Mode Club

SE ALLT
metro mode rekommenderar

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!