Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

Tankar om yoga

Hur flyr du från dig själv?

Så fort jag stannar upp mig börjar en rastlöshet, en oro, en ångest att smyga sig på. Om jag stannar i det börjar jag känna mig vilsen, förvirrad, rädd, ifrågasättande och framförallt fylld av sorg. Det är som om tårarna inte vill sluta rinna. En smärta som lever i varenda cell i min kropp och ger känslan av att den likt en tickande bomb snart kommer att explodera. En smärta som, oavsett hur mycket jag letar, inte uppkommit på grund av en annan person eller yttre omständighet. En smärta som inte har med någon relation, misslyckande, skada eller sjukdom att göra. En smärta som bara är där…

 

Jag vet vägen ut ut smärtan. Det är busenkelt…se till att to-do listan hela tiden fylls på och betas av i ett enormt tempo, jag bokar upp mig, drar igång projekt, omger mig med intensiva människor, hjälper dem mer än gärna med deras problem…eller också ser jag till att ta kontroll över min tillvara, jag tränar maniskt, jag tänker på vad jag äter… eller så ser skapa drama i min relationer eller drömmer mig bort någon annanstans. Jag ser till att aldrig få en lugn stund. Jag vet nämligen att stillhet gör jävligt ont. Stillhet betyder smärta.

 

Det uppstår en kamp inom mig. Lämna eller möta smärtan? Den enkla (och välbeprövade) vägen är givetvis det första alternativet. Men det finns en annan röst inom mig som säger att det är en kortsiktig flykt att hela tiden vara upptagen. Att aldrig kunna sitta still och bara vara. Att det är ohållbart och begränsat sätt att leva livet. Jag vet ju om att det enda sättet att slippa leva med smärtan är att sluta fly och istället lugna ner mig, lägga alla projekt åt sidan och sätta mig ner med mig själv.

josefine bengtsson

Så de gånger när den andra (kanske lite mer visa och mogna rösten inom mig får vinna), sätter jag mig ner med smärtan och bara observerar. Jag går rakt in i den. Jag låter det göra ont. Hur känns den i min kropp? Jag noterar mitt ytliga andetag. Jag noterar floder av tårar som rinner längst min kind. Jag noterar tyngden i bröstet. Jag noterar spänningen i magen. Jag är fullkomligt förvirrad. Varenda cell i min kropp vill springa därifrån MEN jag sitter kvar. Jag ger mig hän för det gör så ont att jag inte längre orkar hålla emot eller kontrollera. Jag tvingas tillåta det som är att vara. Jag seglar med i full närvaro men låter så småningom någon större kraft ta över rodret.

 

Meditation för meditation, position för position,  stund för stund, dag för dag så är det som om min själ sakta börjar hitta tillbaka hem igen och jag har helt glömt hur det var att leva i smärta. Depression verkar ha blåst bort för denna gång. Kanske ses vi snart igen men nu njuter jag av lugnet efter stormen.

 

Om någon känner samma ska så hoppas jag att min text kan ge lite hopp och påminnelse om att allt faktiskt förändras hela tiden.

 

Tack för att du läste.

 

KÄRLEK

josefine bengtsson

Foto: Elin Graf, Outfit: Soc

Yogar på Mallorca med Damernas Värld

Heeeeeej från Mallorca!

 

Denna veckan hänger jag på Mallis och yogar med 100 av damernas världs läsare, 100 härliga kvinnor. Jag är ju väldigt van att undervisa yoga på yogaretreat men detta är något nytt för mig. Denna resa är nämligen snarare en kombination av yogaretreat, träningsresa och…hmmm njutningsresa… vilket betyder Cavamingel varje kväll… haha..! Inget fel men väldigt stor skillnad från resorna med Yogiakademin där vi ju inte har varken alkohol, hård fysisk träning eller är 100 personer. Denna vecka är det lite kul, diggar kontrasten och kombinationen – en ny upplevelse för mig. Och alla har superhärlig energi och verkar verkligen njuta fullt ut.

 

Innan jag kom hit, funderade jag på hur jag skulle passa in på denna resa,  hitta en bra balans på mina klasser. Jag är ju van att gå djupt, att verkligen göra klasserna till meditation, ett ärligt möte med oss själva där vi möter olika känslor…

 

Här har ju folk inte riktigt ”sajnat” upp på en inre resa… de flesta är snarare här för att njuta och träna fysiskt så tankar kom…

”Kan jag ta det såhär lugnt?” ”Är det för mycket att prata känslor och hjärtat?” ”Skrämmer jag iväg folk?” ”Är de här för att skratta njuta – och inte för att gråta?”

 

MEN… efter att ha varit här några dagar nu så inser jag att jag inte kan vara den där enbart ”glada” & ”spralliga” instruktören…jag vet inte hur man gör… jag måste dela det yoga är för mig. Så jag fortsätter att köra min grej och litar på att de som vill ta det till sig på ett bra sätt. Och hittills har det gått toppen. Jag har fått äran att vara mångas första yogalärare någonsin… vilket alltid är spännande och vackert på något vis. Att få dela något jag brinner för så mycket med folk för första gången.

 

Nu är det dags för dagens andra klass på stranden!

 

KRAM KRAM

Foto – Johanna Winther

 

 

 

TRAVEL WITH A PURPOSE

Heeeeeej käraste ni!

I slutet mars lämnar jag Goa för att åka upp till Rishikesh i norra Indien för att undervisa på ett Yoga & Seva retreat där. Förutom att vi kommer hålla dagliga yoga och meditationsklasser så kommer vi också göra aktiviteter med barnen på ett barnhem där samt hjälpa till på en organisk farm. Så det blir helt enkelt en blandning av att ge och ta emot. Så vackert initiativ som jag är väldigt glad över att få vara en del av.

Om du känner sugen att följa med på detta spännande äventyr, kika in här.

metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!

Lifestyle
Evelina Andersson
Home
34 kvadrat
Hälsa
Joanna Swica
Mode
Emma Danielsson
Lifestyle
Cassandra Lundgren
Lifestyle
Sara Che
Home
Jannike Ebbing
Lifestyle
Susanne Barnekow
Mode
Paulina Forsberg
Lifestyle
Mitra Javadi
Lifestyle
Sophia Anderberg
Hälsa
Josefines Yoga
Mode
Mathilda Weihager
Lifestyle
Cassandra Klatzkow
Lifestyle
Fanna Ndow Norrby
Mode
Fanny Ekstrand
Mode
Tyra-Stina Wilhelmsson
Mode
Imane Asry