Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

Yogiakademin

Går det att landa i stan?

Jag njuter verkligen av Stockholm just nu, att kunna gå på härliga yogaklasser, få uppleva hur bladen skiftar färg, gå på spännande möten, ha tid att jobba med datorn och träffa vänner.

 

Men när jag lyssnar så finns det samtidigt en längtan att landa inåt, på riktigt, igen. Något som jag aldrig lyckats göra fullt ut i en stad. En stad där vi ju fullkomligt invaderas av intryck varje vaken minut. En stad där det är svårt att hitta ett jobb som inte involverar ständig uppkoppling. En stad som helt enkelt går jävligt fort. Givetvis kan jag bara veta hur det känns för mig men när jag levt i detta intensiva tempo för länge tappar jag ofta bort mig själv. Jag tappar kontakten med min själ, blir blind för det större perspektivet och snöar in mig på små detaljer. Allt blir livsviktigt, jag bli en slav under datorn och telefonen samtidigt som jag låter to-do listan styra min dag.

Så jag börjar känna mig redo för en stund av mer intensiv meditation och tystnad. Snart så snart åker jag till Indien igen för att ge mig tid för just det. Det finns ju de som väljer att leva hela livet i ensamhet, i en grotta i bergen eller som nunna i kloster. Det finns definitivt dagar då jag också är lockad av det. Dagar då jag vill lämna staden för gott och dess vardagliga dilemman, relationers frustration och tillvarons tragedier för att leva resten av livet som eremit i oförstörd natur, sittandes i meditation. Dagar då jag bara vill vara i stillhet för att landa i den där vackra känslan av samhörighet med den större mystiska helheten.

 

Men jag inser ganska snabbt att det är en flykt från det som faktiskt är livet på riktigt. Trots att den samhörigheten känns fullkomligt förtrollande så är det likt en drogupplevelse något som blir betydelselös om visdomen jag får därifrån inte kan inkluderas i min vardag. Om den hänförande upplevelsen av samhörighet med det där ”större” inte går att överföra till känslan av samhörighet i mina riktiga relationer.

Hursomhelst, några dagar då och då av egentid, intensiv meditation och tystnad – fördjupar mina relationer och gör på något vis att jag ser hela mitt liv med mer visdom, klarhet och kärlek. En sådan period gör ofta att jag får perspektiv på min vardag – det blir ett sätt att hinna notera allt det vackra som redan finns där, ett sätt att se var en förändring behöver ske, ett sätt att hinna uppleva tacksamhet för att jag redan har.

 

Det handlar väl någonstans om balansen mellan dessa båda motpoler, stilla retreat och snabba samhället. I en utopi kanske behovet av den där veckan som eremit inte borde uppstå men jag tror det är nästintill omöjligt om vi väljer att leva i samhället.

Min slutsats är – ÅK PÅ RETREAT. Och det skriver jag inte för att sälja resor. Det är ord från min själ, något jag personligen får så mycket klarhet och läkning av. Givetvis är det från den insikten jag tyckte att Yogiakademin behövde skapas men det finns ju mängder av andra sätt att hitta den inre friden. Vandra i naturen, vipassana, fiska, plocka svamp…välj det som lockar dig men stäng av mobilen och ge dig själv mer än en 90 minuters yogaklass eller en skogspromenad några gånger i veckan.

 

Att landa i närvaro eller meditera i vardagen är givetvis också otroligt givande och ska absolut inte underskattas men för att verkligen gå djupt tar det några dagar och timmar av stillasittande observation. Det går helt enkelt inte att komma in i samma tillstånd av själslig läkning när man kollat Facebook och mailat samma dag. Så när du känner samma behov är du varmt välkommen att rulla ut din yogamatta bredvid min på min paradisstrand i Indien.

Foto: Adam Falk

Yoga med mig i Indien

Hej kära ni!

Avslutade just vårt sista fullkomligt magiska yogaretreat i skärgården. Känner mig så fylld av kärlek. Dröm dröm dröm. Nu blir det Stockholm i typ två veckor och sen lämnar jag för mitt kära hem i Indien igen. Just nu älskar jag den krispiga höstkänslan hemma men när jag tittar på gamla bilder från Indien smälter mitt hjärta. Kyla i all ära men barfota livet får mig att landa lättare. Känns helt overklighet att snart vara där igen. LÄNGTAR.

 

 

Första retreatet för säsongen blir under höstlovet och sen kör vi mängder av retreat dec och hela vägen till slutet av mars. Kom, kom, kom!

 

KÄRLEK <3

Livet i och utanför en yogabubbla

I en bubbla. Älskar livet just nu. Pendlar mellan retreat och ledig. Skärgård och stan. Kollektiv och egentid. Det är vackert. Vi har haft två weekendretreat på vårt nya ställe i skärgården nu. WOW. Det har varit som en dröm. Galet mycket jobb, inte suttit still många minuter varje dag men sååå sååå härligt. Jag känner en sån tacksamhet över alla KÄRLEK jag får uppleva gång på gång i våra olika bubblor runt om i världen. Under september har yogabubblan för första gången bildats i Sverige. En plats 30 minuter från stan men känns som om den ligger lååååångt ifrån allt annat. En plats där vi varken ser andra människor eller hör bilar, bara sprudlande natur och fågelkvitter. På denna plats har jag redan fått äran att lära känna över 50 spännande personer. Två retreat kvar för denna säsong men det kommer garanterat fler i vår.

 

Som vanligt på våra retreat blev jag påmind om hur vackra människor är när de plockar bort sina lager och masker, när de vågar visa sig själva. Precis som jag anländer de flesta nämligen till retreaten med mängder av fasader som skyddar mot samhällets kyla och världens galenskap. Hursomhelst, bara efter första klasser brukar det där börja försvinna litegrann och varje deltagare inser att man på Yogiakademin får vara och göra exakt som man vill. De träder in i bubblan där man kan lägga undan sin välpolerade utsida och få känna inåt istället. Låta alla sidor synas, ”dåliga” som ”bra”. Låta alla känslor levas ut, ”dåliga” som ”bra”.  När insikten kommer att man under dessa dagar får vara sig själv fullt ut slappnar de flesta av och känner en FRIHET de nästan glömt existerade.

 

Och det är just då – när både mina och deltagarnas lager har skalats av och jag ser vad som finns där bakom som jag blir KÄR. En kärlek som är personlig men inte exklusiv för jag blir helt galen i varenda en. Jag kan bara stå där mitt i yogasalen fylld av kärlek när jag blickar ut på alla euforiskt dansande kroppar med ögon som tindrar.

 

Trots att jag nu i 4 års tid har bevittnat hur denna magi har uppstått på över 100 yogaretreat runt om i världen så blir jag lika förvånad varje gång. Det enda vi gör är ju att på olika sätt guida deltagare från huvudet ner i kroppen. Vi gör liksom inget särskilt eller extremt. Vi har ingen hemlig formel. Det verkar dock som det där lilla räcker. Min teori är att vi alla har en längtan efter att att bli sedda för den vi är på riktigt. När vi lever i huvudet kan vi lura oss själva och förtrycka denna längtan men när vi kommer ner i kroppen så kan vi inte ljuga längre. Kroppen talar klarspråk. Kroppen är vis.

 

Väl i kroppen är det som att vi automatiskt blir nakna, sårbara och fyllda med kärlek.

 

Dagarna emellan, när jag åkt in till stan för att hålla event eller fixa lite saker känns lite skrämmande. Utanför vår bubbla känner jag nämligen att det finns som en stark kraft som gör allt i sin makt för att försöka få mig bort från hjärtat och upp i huvudet. Väl där uppe blir jag rädd och sätter genast på mig fasader och masker för att skydda mig på bästa sätt. Jag stänger in mig. Klär på mig. Blir osynlig. Denna gång gör jag allt i min makt för att jobba emot denna starka samhällskraft. Försöker stanna i kroppen och hjärtat – där är jag trygg oavsett omständigheter.

 

KÄRLEK <3

Foto: Elin Graf, Outfit: SOC

 

 

metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!

Hälsa
Joanna Swica
Lifestyle
Susanne Barnekow
Home
Jannike Ebbing
Home
34 kvadrat
Mode
Paulina Forsberg
Lifestyle
Cassandra Klatzkow
Lifestyle
Mitra Javadi
Hälsa
Josefines Yoga
Lifestyle
Cassandra Lundgren
Lifestyle
Sophia Anderberg
Lifestyle
Evelina Andersson
Lifestyle
Fanna Ndow Norrby
Mode
Imane Asry
Lifestyle
Sara Che
Mode
Emma Danielsson
Mode
Mathilda Weihager
Mode
Fanny Ekstrand
Mode
Tyra-Stina Wilhelmsson