Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

frankrike

Saras äventyr med Yogiakademin

Plötsligt poppade ett mail upp bland notiserna på datorn och jag såg yogiakademin. Jag fattade nog inte så snabbt, men så läste jag mailet och insåg att jag hade vunnit. Skratt blandat med tårar, på riktigt. Som en dröm som jag inte riktigt kunde greppa tag i, helt galet.

 

Jag bestämde mig för att åka tidigare till Biarritz för att få uppleva staden också. Dagen innan kom Caroline och sedan var det dags att åka till Ahetze. Pirret och helt galen lycka. Jag hade haft det väldigt tufft månaderna innan, så att bara få komma bort och vara på en ny plats var som att lämna ett helt berg hemma, och få lämna rum till något jag visste skulle bli magiskt.

 

Alla förväntningar och inga förväntningar. Det blev så mycket mer. Något jag aldrig kommer glömma.

 

Vi kom sent på kvällen och det var mörkt. Även om vi ville upptäcka var vi var såg vi inget, och det blev så magiskt på morgonen när jag gick ut på balkongen och tappade andan av utsikten.

Första dagen

Vi väcktes av en gonggong, så harmoniskt. Det var ju tystnad på morgonen men jag hade glömt det mitt i all lycka och sprudlande energi så jag började prata om hur fantastiskt det här var med Caroline men hon var helt tyst. Jag tänkte att hon kanske hade vaknat på ”fel sida” men insåg snabbt när vi kom ner till meditations-klassen att det var just tystnad, haha.

 

Karins lugn och harmoni strålade ut och träffade mig direkt. Att få sitta där i lugn musik, andas, röra mig lugnt efter kroppen och sedan landa i tystnad i meditation. Kroppen skrek nog ”äntligen”.

 

Efter klassen var det frukost, fortfarande i tystnad. Att få vara omgiven med människor och få lära känna dem utan att prata, bara med ögonkontakt och kärlek. Det känns som att jag lärde känna dem bättre än många av mina gamla vänner på något sätt. Jag satte mig ensam och åt i sällskap med den magiska utsikten. Tittade på fåglarnas ström där ovanför, berget där borta och det blöta gräset framför mig. Lugn och ro bortom vad jag kan förklara.

Näst upp på schemat för dagen var flow med Josefine. Oj, det var allt i en klass. Lugn, kärlek, smärta, tårar och närvaro. Det avslutades med att vi fick gå ihop med personen bakom oss och göra en intim ögonkontaktsmeditation. Det är något så blottande med att titta någon i ögat. Det blir så nära och så öppet och så galet fantastiskt. Mest kände jag en lättnad att äntligen få vara öppen med människor man inte känner, det saknar jag mycket i storstan Stockholm. Ögonkontakt undviker man gärna, tyvärr.

 

Efter klassen var det lunch-dags och jisses vilken god mat, alla dagar, varenda måltid. Therese är verkligen fantastiskt duktig! Och vilken lyx att få så fin mat serverad och få sitta mitt i naturen och äta. Sån tacksamhet!

 

Efter lunch var det fri tid. Jag hade skjutit på att boka biljett hem, så det blev en runda till  Guéthary för att få wi-fi och boka. SÅ vackert på vägen!

 

Tillbaka i villan var det dags för yin-yoga med Lisa. Det behövdes verkligen. Lustigt hur det man motstår ibland är det man behöver mest. Och tårarna kom i slutet, efter långa stunder i varje ställning. Under varje pass under hela helgen kom jag närmare mig själv, och spänningar släppte alltmer vilket drog upp tankar och känslor jag burit på. Efter passet fick vi en introduktion i ayurveda med efterrätt och te Lisa hade gjort i ordning.

 

Andra dagen

Nästa morgon väcktes vi återigen av gonggongen. Att vakna upp till det ljudet istället för alarm, lycka! Jag TROR inte att jag kom ihåg tystnaden denna morgon heller (förlåt Caroline, igen…) men insåg snabbare denna gång. Dagen bjöd på sol idag, och ungefär samma schema som första dagen. Morgonmeditation med Karin, lika magiskt som dagen innan. Så god frukost i gräset med lite mer meditation för mig själv därefter. Flow-klass med Josefine igen och åh, SÅ underbar klass. Jag har insett hur mycket läraren betyder, och Josefine är verkligen allt i en person. Att få känna sig så omhändertagen när man är så sårbar, det är där magi skapas tror jag.

 

Fantastisk lunch idag följt av sol vid poolen. Så mycket tacksamhet jag kände är svårt att förklara. Behövde nypa mig i armen flera gånger om dagen. Idag kom nog hela gruppen närmare varandra, det var fantastiskt fint.

 

Därefter blev det dansmeditation och bara WOW. Bland det bästa och mest frigörande jag någonsin har varit med om. Lyckan att släppa sin kropp fri och låta tankar som ”undrar vad de tycker nu”, ”undrar hur jag ser ut” etc., vandra förbi och bara landa i kroppen. Aldrig varit med om liknande. Det kändes som 10 minuter men vi dansade med ögonbindel i en hel timme. När timmen hade gått och vi hade fått vila satte vi oss i en ring och fick dela med oss av våra tankar om helgen. Det blev en del skratt och gråt. Jag kände så mycket kärlek för mig själv och alla andra.

Sen var det dags för middag. Karin och Josefine hade dukat upp så fint mitt på ängen bortom villan. Den här kvällen träffade mig rakt i hjärtat. Att få sitta mitt i naturen, med klarblå himmel, stjärnklart, fantastisk mat och omgiven av helt makalösa människor som är där för att öppna sina hjärtan och ta hand om sig själva. Helt otroligt. Vi fortsatte kvällen med att sätta oss i ring och sjunga mantra. Stjärnfall, ljusen, mörkret, skratt och alla lika öppna och sårbara. Rakt in i hjärtat.

 

Det här var mer än bara en upplevelse, det gick rakt in i själen och hjälpte mig komma vidare på så många sätt. Det häftigaste var nog hur alla kom från olika håll men under samma tak blev vi lika sårbara och öppna för vad vi går och bär på. Jag fick upp en del omedvetna tankar om osäkerhet och sorg. Jag kan inte beskriva med ord vilken känsla jag åkte hem med. Först var det förvirring och total motstånd att komma hem, sedan lade allt sig som visdom. Jag vet att det fick mig att komma närmare mitt hjärta och den jag verkligen är bortom alla historier. Förevigt tacksam till Josefine, Karin, Mikaela, Therese, Lisa och alla som var där med mig och så mig såklart. Ni är SÅ fantastiska.

Yogiakademinbubblan

Farväl Biarritz! Igår avslutade vi vårt sista retreat i Biarritz för i år så det har blivit dags för mig att åter en gång lämna den trygga ”Yogiakademinbubblan”. Det känns tomt och lite skrämmande. Utanför vår bubbla känner jag nämligen att det finns som en stark kraft som gör allt i sin makt för att försöka få mig bort från hjärtat och upp i huvudet.

 

Väl där uppe blir jag rädd och sätter genast på mig fasader och masker för att skydda mig på bästa sätt. Jag stänger in mig. Klär på mig. Blir osynlig. Denna gång gör jag allt i min makt för att jobba emot denna starka samhällskraft. Försöker stanna i kroppen och hjärtat – där är jag trygg oavsett omständigheter.

Jag känner så otroligt mycket tacksamhet över alla KÄRLEK jag får uppleva gång på gång i våra olika bubblor runt om i världen. Under september har bubblan bildats i en fantastisk villa utan för Biarritz. En villa lååååångt ifrån allt annat. En villa där vi varken sett något annat hus eller hört bilar, bara sprudlande natur och fågelkvitter. I denna villan har jag fått äran att lära känna över 60 spännande personer de senaste veckorna.

Som vanligt på våra retreat blev jag påmind om hur vackra människor är när de plockar bort sina lager och masker, när de vågar visa sig själva. Precis som jag anländer de flesta nämligen till retreaten med mängder av fasader som skyddar mot samhällets kyla och världens galenskap. Hursomhelst, bara efter första klasser brukar det där börja försvinna litegrann och varje deltagare inser att man på Yogiakademin får vara och göra exakt som man vill. De träder in i bubblan där man kan lägga undan sin välpolerade utsida och få känna inåt istället. Låta alla sidor synas, ”dåliga” som ”bra”. Låta alla känslor levas ut, ”dåliga” som ”bra”.  När insikten kommer att man under dessa dagar får vara sig själv fullt ut slappnar de flesta av och känner en FRIHET de nästan glömt existerade.

 

Och det är just då – när både mina och deltagarnas lager har skalats av och jag ser vad som finns där bakom som jag blir KÄR. En kärlek som är personlig men inte exklusiv för jag blir helt galen i varenda en. Jag kan bara stå där mitt i yogasalen fylld av kärlek när jag blickar ut på alla euforiskt dansande kroppar med ögon som tindrar.

Trots att jag nu i 3 års tid har bevittnat hur denna magi har uppstått på över 50 yogaretreat runt om i världen så blir jag lika förvånad varje gång. Det enda vi gör är ju att på olika sätt guida deltagare från huvudet ner i kroppen. Vi gör liksom inget särskilt eller extremt. Vi har ingen hemlig formel. Det verkar dock som det där lilla räcker. Min teori är att vi alla har en längtan efter att att bli sedda för den vi är på riktigt. När vi lever i huvudet kan vi lura oss själva och förtrycka denna längtan men när vi kommer ner i kroppen så kan vi inte ljuga längre. Kroppen talar klarspråk. Kroppen är vis.

 

Väl i kroppen är det som att vi automatiskt blir nakna, sårbara och fyllda med kärlek.

josefine bengtsson

Foto – Adam Klingeteg

 

Liten hälsning från Biarritz

Hej underbara ni!

 

Alla som följt mig ett tag har märkt att jag tenderar att checka ut lite från bloggen när jag håller retreat. Jag liksom sugs in i Yogiakademin-bubblan varje gång. Det är verkligen härligt att få vara så närvarande på en plats och fokusera på allt som händer här. På hemmaplan känns det ofta som om jag försöker jonglera mängder med bollar samtidigt vilket jag klarar av  men det blir ofta mer spretigt och jag tappar min närvaro. Jag älskar helt enkelt att gå ALL-IN med en sak i taget, det är lyx för mig. På retreaten kan jag vara här med hela mig.

 

Just nu sitter jag i villan och fick feeeling för att blogga lite. Vi har precis haft en underbar kundalini meditation under solen i vår magiska trädgård. Att öppna ögonen efter en timmes meditation och låta blicken falla på bergen där långt långt borta är ren njutning. Just nu håller underbara Lisa en relax klass i salen bredvid och jag sitter i gräset med en kopp te och skriver lite.

Ikväll ska vi ha en tystnadsceremoni i trädgården så vi har förberett med facklor, massa levande ljus och kuddar. Ska bli sååå mysigt att träda in i tystnaden tillsammans igen.

 

Men nu ere slut på datortiden för poolen står där och lockar mig för mycket. Wiiiieeeee!!!

 

metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!

Lifestyle
Josefin Dahlberg
Mode
Petra Tungården
Home
Andrea Brodin
Home
34 kvadrat
Lifestyle
Henrietta Fromholtz
Hälsa
Foodjunkie
Hälsa
Ida Warg
Mode
Paulina Forsberg
Lifestyle
Susanne Barnekow
Lifestyle
Elin Johansson
Lifestyle
Linn Herbertsson
Lifestyle
Makeup by Lina
Lifestyle
Sandra Beijer
Lifestyle
Tess Montgomery
Mode
Fanny Ekstrand
Mode
Pamela Bellafesta
Hälsa
Josefines Yoga
Mode
Mathilda Weihager
Hälsa
Fannie Redman
Mode
Emma Danielsson
Man
Niklas Berglind