Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

meditation

Kan mindful eating lösa magproblem?

Inte alltid men jag kan ibland älska att äta ensam. Det kan liksom bli som en meditation för mig, en stund när jag är helt närvarande med maten. Jag njuter liksom alltid som mest av mat när jag ger måltiden mitt fulla fokus, vilket ju är lättare om jag inte samtidigt pratar med någon annan. Dessutom, mår min mage mycket bättre när jag äter långsamt med mitt fulla fokus på det som får komma ner i magen.

Under mitt första tysta Vipassana retreatet, var en av de största insikterna – min relation till mat och framförallt ätande. Jag insåg att jag liksom sällan satt ner och verkligen var närvarande med varje tugga och kände smaken av maten. När jag åt med vänner var mitt fokus mer på våra diskussioner än på själva smakupplevelsen. Och åt jag själv satt jag antingen med datorn, mobilen eller en tidning bredvid mig (Under min Handelstid, passade jag ofta på att vara effektiv och läsa en finansartikel mellan tuggorna). Var det då konstigt att jag så ofta hade ont i magen? Jag varken tuggade maten ordentligt eller kände mättnadskänslor.

 

Under det där mindfulness retreatet fick jag uppleva hur det var att sitta där i tystnad med min risportionen som jag skivat lite banan över. Jag insåg att jag njöt mer av dessa enkla måltider än vad jag någonsin gjort på en lyxkrog. Jag kände smaken av maten på riktigt och hur den processades i kroppen. Hunger och mättnadskänslorna började tala mer klarspråk. När jag äter på detta sätt får jag aldrig ont i magen eller problem med matsmältning. Men…. jag säger inte att det är lätt, speciellt inte om vi är hungriga!!! Jag försöker öva varje gång jag äter, varje dag :-).

 

Som med allt annat så kan ätandet bli en meditation – det finns ju till och med någon som heter ”Mindful eating”.

10 tips för att stressa mindre och hitta mer fokus

Heeeeeeej kära ni!

Hoppas att ni haft en magsik helg. Jag har njutit sååå mycket av vackra och somriga västkusten. Varit helt ledig – mediterat, badat och gått lång promenader – SÅ LÄKANDE! Jag har inte ens varit inne här på bloggen och raderade till och med Instagram-appen över helgen för att inte kunna gå in där heller. Bara varit närvarande i stunden!

 

I veckan har jag dock en hel del grejer att hugga tag i, misstänker att du som jobbar kanske också har det. Här kommer mina tips för att stressa mindre, hitta mer fokus och njutning när vi väl jobbar.

 

  1. Döpt din ”TO-DO list” till ”NJUT AV VÄGEN”…haha…för mig blir det ofta en härlig påminnelse när jag ska kolla nästa punkt.
  2. Innan du loggar in på datorn, sätt en klocka som  plingar exempelvis var 15e minut (ladda gärna ner appen ”Meditation Timer” för att få ett härligt pling istället för ditt stressiga alarm) och bestäm dig för att efter X antal pling är du KLAR oavsett om det fimns oavbockade punkter på listan (som det ju alltid kommer att göra).
  3. Blunda och ta 10 djupa andetag, ibland kan det räcka.
  4. När kroppen skriker av rastlöshet, sätt på Shaking musik och ställ dig för att shaka i en kvart eller göra hela kundalini meditationen på 1 timme (se inlägg om den och Shaking)
  5. Gå och häng under ett träd, även om du bor i stan så finns det alltid något litet träd i en park. Det gör mig lugn i alla fall.
  6. Ta en powernap gärna på en spikmatta. Hett tips är att ladda ner denna appen Yoga Nidra.
  7. Ladda ner  Mind Apps och bli guidad genom en härlig meditation.
  8. YOGA! Antingen kör du din egen sekvens, går på en klass eller yoga med mig på Yogobe
  9. Ladda ner Freedom appen på telefonen och datorn och spärra all de där apparna som du omedvetet och automatiskt loggar in på så fort du blir trött eller stöter på problem på jobbet.
  10. Lyssna på mysig klassisk musik medan du jobbar

 

Vad har du för hemligheter för att LEVA även de dagar som To-do listan är fullproppad?

KÄRLEK

Foto – Mohammed Salik

 

Jakten på den perfekta relationen

Nu har jag bara ett retreat kvar på min Training for Life, ett 1,5 årigt program jag går på baravara. Ett av dessa retreats handlade om RELATIONER – framförallt kärleksrelationer. Ett retreat som fick mig att se massa saker lite tydligare.

 

Jag har alltid varit väldigt intresserad av kärleksrelationer och framförallt valet av partner vilket gjorde att jag till och med skrev min Bachelor uppsats på Handels om just det. En uppsats som fick namnet The Business of Love, How to find a soul mate among billions of dates. När de flesta andra kursare analyserade skattefördelar med XX eller budgetöverskott för YY så fokuserade jag på det då framväxande fenomenet online dejting. Detta var ju flera år sedan, innan alla appar kom, när det fortfarande ansågs lite konstigt att dejta online.

 

Hursomhelst, det fanns några internet sidor där Match.com var den största aktören. När jag tillsammans med min uppsatspartner, Jessica, började behandla ämnet såg vi ganska snabbt ett stort problem med dessa sajter – det stora urvalet.

 

Med hjälp av olika psykologiska teorier såg vi tydligt att människan inte är skapad för att hantera så många partnerval som man får via dessa sajter. Vi använde främst en teori som brukar refereras till ”The too-much-choice effect” som i stort visar att när vi har för många val blir vi antingen missnöjda med våra val eller också väljer vi ingen alls. Tidigare hade forskare främst använt denna teori när det kom till antal val av olika produkter såsom smaker av tuggummi eller märken på tvålar där slutsatsen då var att när det var för många varianter av produkter slutade det med att vi blir missnöjda med vårt köp eller inte köper något alls. Vi tog alltså denna teorin, testade den på partnerval och såg tydligt att den stämde väl – människor med för många val är antingen missnöjda med sin partner eller också förblir de singlar och inte väljer någon alls.

 

Det vi fann i uppsatsen skrämde mig och kanske har det bidragit till att jag aldrig testat varken klassiskt online dejting eller tinder även under de perioder som jag varit singel. Jag tror fortfarande att det ligger någon sanning i denna slutsats MEN jag börjar samtidigt inse att bakom allt detta finns det en annan mer grundläggande och djupare aspekt. Jag börjar förstå att det måste finnas en anledningen till varför vi i samhället sett till att skapa alla dessa appar och sidor som ger oss dessa oändliga möjligheter – en orsak till varför vi ständigt vill ha FLER val.

Kan det vara så att vi gömmer oss bakom dessa val? Att det är lättare att behålla masken på om vi inte går på djupet i en specifik relationen utan snarare springer på nästa dejt så fort det börjar bli för intimt med en viss person. Valen gör helt enkelt att vi kan stanna på ytan med många och slipper det där med att krångla oss in på djupet.

 

Jag skulle tippa på att de flesta av oss dock inte ser denna egentliga orsak – hur hårt vi håller i vår egen mask – utan snarare hittar på anledningar för att döma ut vår dejt. Otaliga skäl till varför vår nyvunna partner inte är den rätta.

 

”Hon är alldeles för stel”, ”Klarar inte av hans familj..”, ”Hon är bortskämd..”, ”Han är ingen riktig man..” bla bla bla…

 

En slags felsökning som alltid resulterar i samma slutsats: Jag måste leta vidare!

 

…men oftast skulle jag tro att det inte handlar om den andra personen. Även om det är klyschigt så handlar det nog nästan alltid om oss själva. Om vår egen rädsla över att öppna upp. Att ta av oss masken och stå spritt språngande naken framför vår partner och låta denna personen komma bakom våra tjocka ”välmanikurerade” skal.

 

För några år sen när jag var singel hade jag en period då jag såg att detta mycket tydligt inträffade. Jag dejtade några killar – en i taget – men ofta bara några veckor i sträck för sen blev jag ”äcklad”. Jag inser ju nu att det inte var killarna det var fel på utan min egen rädsla att släppa in dem. När de började komma för nära mig, sprang jag snabbt som tusan.

Vi vågar helt enkelt inte visa vem vi är bakom det där perfekta skalet vilket omedvetet gör att vi så fort vi kommer ”för” nära en annan människa ser till att hitta fel på den personen så att vi får en anledning att lämna och söka vidare på den gigantiska köttmarknaden – så att vi kan fortsätta behålla vår trygga mask på (ett tag till). För vem är vi utan denna mask? Ofta har vi kanske inte ens själva någon aning om vad som döljer sig bakom alla våra roller och spel så när en annan person börjar skrapa på ytan blir vi livrädda att tappa masken – för vår partner men också för oss själva. Även om vi kanske inte är helt nöjda över livet med masken på, så är det välbekant och tryggt för oss, utan mask tvingas vi ju in i ”läskig” ovisshet.

 

Dagens snabba partnerbyte, otrohetsaffärer och singelträsk beror nog snarare på att vi nu mer än någonsin – mycket med sociala mediers framgång – har lyckats skapa ännu fler lager och masker runt vår riktiga kärna vilket i sin tur gör att vägen in till kärnan (och likaså en intim relation) blir längre och mer svårgenomtränglig.

 

Ibland har vi dock ”tur”, vi träffar en person som vi kan behålla vår vackra mask på inför och denna person kan behålla även sin. Vi kan gå in i ett ”tryggt” äktenskap tillsammans utan att behöva ta av våra kära skal. Ett äktenskap där två masker möter varandra och skapar en yttre perfektion, en sagovärld där den vackra prinsessan äntligen får kyssa sin prins i deras nyinköpta drömbostad där de tillsammans med sina barn lever lyckliga i alla sina dagar.

 

En fantastisk relation för den yttre betraktaren men vad skulle hända om man kunde komma in på djupet av dessa individer? Om man kunde läsa deras innersta tankar?

 

Det kan vi givetvis inte veta men det jag vet är att jag personligen vill ha en relation som består av någon annat än två främlingar som valt att leva under samma vackra tak. En relation som består av öppenhet, äkthet och ärlighet framför utlovade löften och falsk trygghet. En relation där vi kan stå nakna inför varandra i fullkomlig sårbarhet och därifrån naturligt bilda en villkorslös enhet.

 

Efter år av toppar och dalar, hårda ord, lögner och frustration… tror jag att detta är dit jag är på väg med en man som jag ibland velat slå sönder och samman men som av någon anledning fortfarande finns kvar. Om vi båda fortsätter jobba med oss själva tror jag på oss. I mitt bakhuvud klingar de gamla grekiska orden ”knowing thyself”, det måste vara vägen till en djup och kärleksfull relation, eller?

Foto – Mohammed Salik

Outfit – Soc for Stadium

metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!

Lifestyle
Marie Serneholt
Hälsa
Sassa Asli
Lifestyle
Cassandra Lundgren
Home
Jannike Ebbing
Lifestyle
By Momo
Hälsa
Josefines Yoga
Lifestyle
Sophia Anderberg
Mode
Fanny Ekstrand
Lifestyle
Makeup by Lina
Mode
Emma Danielsson
Hälsa
Fannie Redman
Mode
Paulina Forsberg
Mode
Mathilda Weihager
Home
34 kvadrat
Hälsa
Foodjunkie
Lifestyle
Tess Montgomery
Lifestyle
Susanne Barnekow
Hälsa
Joanna Swica
Hälsa
Jenny Sunding
Mode
Tyra-Stina Wilhelmsson
Mode
Pamela Bellafesta