Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

mysore

Vad finns bakom den akrobatiska yogapositionen?

josefine bengtsson. vad finns bakom den akrobatiska yogaposition

”Ett minne ploppar upp från det han sa förra veckan, hur orättvist behandlad jag blev. Omedvetet stänger jag av området kring bröstet. I nästa stund planerar jag min kommande månad in i minsta detalj. Ångesten kryper på mig och utan att veta om det spänner jag både magen och käkarna. Hur fan ska jag hinna med allt?”

 

…plötsligt skriker min högra höft…

 

”Ey kompis kom ner hit – kom tillbaka till kroppen, till stunden. Släpp den där dåtiden och strunt i vad som kanske kommer hända sen. Nu är du här framför havet på yogamattan och det enda du behöver göra är att vara närvarande med det som händer NU”

 

Jag tar ett djupt andetag in och suckar ut. Jag är tillbaka med min uppmärksamhet i stunden. Stunden som faktiskt existerar på riktigt. Stunden där livet pågår. Stunden där den riktiga harmonin och kärleken ligger och lurar. Det är inte igår. Det är inte imorgon. Det som hände förra veckan är passé och vad som kanske kommer att hända nästa månad behöver jag inte fundera över just nu på min yogamatta framför havet.

 

Släpper medvetet den där spänning i bröstet och öppnar upp mitt hjärta igen. Låter aktivt käkarna falla isär och slappnar av i magen. Fortsätter min practice – gör en Vinyasa och smälter in i den höftöppnande positionen på andra sida. Säger HEJ till vänster höft. Jag är ett med mitt andetag, ett med min kropp, ett med stunden igen.

josefine bengtsson

(Foto – Adam Klingeteg)

 

TACK kroppen. TACK yogan. För att ni i ett perfekt samspel ständigt hjälper mig att hitta tillbaka HIT. Hjälper mig att släppa allt ältande om dåtiden och oro för framtiden. Hjälper mig att hitta in i harmoni och kärlek igen.

 

NAMASTE

Min kärlek till Ashtanga Yoga

ashtanga ashtanga 2 ashtanga3

Foto – Yogobe

Den första yogan jag kom i kontakt med (och en av de mest populära yogastilarna i världen) är Ashtanga Yoga. Det blev kärlek vid första ögonkastet (jag skrev om denna magiska upplevelse i inlägget ”Yogan – såhär hittade den mig”). Sen den dagen har jag haft en passionerad relation med Ashtanga yogan där jag många morgonar de senaste åren tillägnat den omkring 2 h.  Jag valde även att gå min första yogalärarutbildning i just Ashtanga yoga.

 

Varför älskar jag då denna yogaform? Det jag gillar mest med Ashtanga yoga är att det är en väldigt meditativ yogaform. Traditionellt utövas den nämligen i någon som heter Mysoreform vilket betyder att man gör den i tystnad efter sin egen förmåga. Det finns 6 olika serier (sekvenser) i Ashtanga yoga (dessa är skapade av en omtalat man vid namn Pattabhi Jois, Guruji). Första gången man går på en Ashtanga yoga Mysore klass så får man helt enkelt börja lära sig delar av serie 1.  Med tiden när kroppen börjar öppnas upp (vilket ju tar olika lång tid för alla) så får man lära sig fler och fler positioner. Efter några år (för de flesta) så har man lärt sig serie 1 och kan sen påbörja serie 2… osv.

 

I Mysore salen så gör alltså alla sin egen serie i tystnad vilket blir väldigt meditativt och vackert. Detta gör också att man kan hitta sin egen takt och kan följa sitt eget andetag. Eftersom man gör samma sekvens varje dag så upplever jag också att det hjälper mig att lära känna min kropp på ett vackert sätt. Jag märker liksom subtila skillnader från dag till dag – ena dagen kan en position kännas skön och lätt att göra medan andra dagen kommer jag inte alls in i den. En övning blir då att hitta ett neutralt sinne till dessa svajningar och acceptera var kroppen är just den dagen, den stunden.

 

Läs gärna –  ”Yogan – såhär hittade den mig”

Yogan – såhär hittade den mig

Hittade yoga

hittade yoga

Hittade yoga

Hittade yoga

Hittade yoga

Meditationen har varit med mig sen jag gick i nian men yogan hittade mig först för några år sedan när jag satt och drack en kokosnöt på en strand i Thailand tillsammans med min bästa vän Celie. Mitt i en härlig klunk kom en man fram och frågade om jag ville göra Akro-yoga (klassisk raggningsreplik har jag förstått nu i efterhand..haha).

Då jag aldrig hade hört talas om det tidigare kunde jag inte låta bli att säga JA – nyfiken i en stut. Det var en rolig upplevelse men det var inte förrän dagen efter, när jag och Celie gick på den där mystiske mannens Ashtanga Mysore klass, som jag verkligen fick upp ögonen för yoga. Till en början, fattade jag ingenting – andas genom nästan och stå i konstiga hundar – men efter klassen såg jag det där skimret i de redan invigda yogisarnas ögon. Det där ville jag också ha. Sen den dagen har jag yogat, på ett eller annat sätt, varje dag.

Läs gärna mer om hur jag hittade meditationen här.

metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!