Okategoriserade

— Dag 1 — YOGA, REFLEKTERA & DELA — Hur känns din kropp just nu?

WIHOOO! Nu kör vi. Varmt varmt välkommen till dag 1 i vår 14 dagars utmaning i att Yoga, Reflektera och Dela. Se mer här.

  

Steg 1. YOGA

Så som nämnt handlar alltså steg ett om YOGA och om att lära oss Yogiakademins alldeles egna ”signatursekvens” ;-). Vi kommer alltså under dessa 14 dagar tillsammans att gå igenom en övning om dagen och på så sätt steg för steg lära oss sekvensen. Idag börjar vi med något som ni som känner mig sedan innan garanterat har provat, SHAKING. En övning som jag aldrig tycks tröttna på, som bara blir bättre och bättre för varje dag, för varje gång jag gör det.

 

För er som kan, varsågod tryck på play redan nu och njut. När du är klar, gå vidare till steg 1.

 

För er som är nya, åt mig beskriva det här med Shaking lite närmare. Shaking är en aktiv form av meditation som jag har varit fullkomligt förälskad i under flera år. Det är en väldigt kraftfull övning, som blixtsnabbt leder uppmärksamheten ner i kroppen. Övningen har använts av människor i tusentals år för att hitta närvaro i stunden, stressa ner, läka skador och väcka upp kroppen.

 

Det fina är att alla människor kan utföra Shaking, varken styrka eller vighet behövs. Det man gör är nämligen att stå rakt upp och skaka kroppen i ett antal minuter. Hitta gärna ett ställe där ingen ser dig, för du kommer att se rätt tokig ut, men effekten brukar bli magisk.

 

Det kan krävas lite övning innan du får hela kroppen att skaka. I början kan det kännas konstigt och vara svårt att släppa spänningarna. Ha tålamod, det är värt det. Jag är nästintill beroende numera.

Gör så här

  1. Ladda ner musik för shakingen här. Låten är 15 minuter men känns det mycket att köra så länge stannar du när du fått tillräckligt med skakning för dagen.
  2. Sätt på dig bekväma icke åtsittande kläder, slut ögonen eller använd ögonbindel.
  3. Placera fötterna höftbrett isär och behåll dem där under hela övningen.
  4. Böj lite lätt på knäna och slappna av i hela kroppen.
  5. Släpp käkarna och låt andetaget vara naturligt men genom munnen.
  6. Börja skaka kroppen upp och ner. Få varenda del av din kropp att vibrera. Låt skakningarna komma nerifrån och sprida sig upp längst med kroppen.
  7. När tankarna far iväg till något annat, för uppmärksamheten tillbaka till det som händer i kroppen, i stunden.
  8. Då musiken tystnar eller när du fått tillräckligt, sitt eller ligg ner i tystnad i några minuter. Gå sedan vidare till steg två.

 

 

Steg 2. REFLEKTION

När du landat i kroppen med hjälp av Shakingen så är det ett ultimat tillfälle för lite reflektion. Som nämnt handlar ju steg två nämligen just om att REFLEKTERA. Låt oss börja med en enkel men viktig fråga att reflektera över: Hur känns din kropp just nu?

 

Om du verkligen låter all din uppmärksamhet gå ner i kroppen, vad händer där? Var finns det spänningar, var är det avslappnat? Går det att känna hur energin rör sig i kroppen, var flödet tar stopp? Har du någon skada eller smärta någonstans?

 

Vår kropp talar till oss precis hela tiden med sitt eget lilla språk, ett språk i form av kroppsliga förnimmelser (det vill säga det vi känner i kroppen). Kroppen är ständigt full av förnimmelser som vi oftast inte är medvetna om (eftersom vi är upptagna med annat). När vi ger kroppen vår totala uppmärksamhet börjar förnimmelserna bli uppenbara och vi börjar känna en massa saker. Alla dessa förnimmelser förändras precis hela tiden, vi kan se det som kroppens sätt att tala med oss. Berätta för oss hur olika saker inuti (och utanför) kroppen faktiskt ligger till.

 

Kroppen är ju ofta visare än vad vi tror. När det gäller insidan så är jag övertygad om att vi skulle kunna bli medvetna om de flesta sjukdomar och skador i kroppen innan de faktiskt bryter ut, om vi verkligen lyssnar kommer vi förmodligen höra små subtila förnimmelser i kroppen säga typ… ”nu är det dags att vila eller dricka en hälsosam ingefära shoot”… långt innan vi faktiskt blir skadade eller sjuka.

 

När det gäller utsidan (å då menar jag det som händer i vår omgivning, i vårt liv), tror jag kroppen ofta vet bättre och snabbare än huvudet huruvida en viss situation är bra eller dålig för oss. Om en person har goda eller onda intentioner. Om vi ska välja ditt eller datt, gå hit eller dit. Intuitionen sitter ju i kroppen snarare än i hjärnan.

 

Ju mer tid vi lägger på att verkligen lyssna på hur kroppen känns desto bättre blir vi på att förstå kroppens språk. Det uppkommer ett slags samspel. Vi blir bättre på att leva efter vår så kallade intuition. Så, hur känns din kropp just nu?

 

 

Steg 3. DELA

Sista steget i utmaningen är att DELA med oss av dagens reflektioner, berätta för oss (i en kommentar här under) om hur din kropp känns, vilka förnimmelser är där. Är det något du tror den försöker berätta för dig?

 

Kom ihåg, när vi delar vår sanning så inspirerar vi inte bara andra utan det händer också något i oss själva. Även om det kanske är det läskigaste vi kan göra, att visa äkthet, så är jag säker på att vi alla bär på en inre längtan om att bli sedda för den vi är på riktigt. Bakom hur vi ser ut och vad vi jobbar med. Bakom våra lager och masker. Bakom den välmanikurerade ytan. Som sagt, om du känner att du kan vara mer ärlig om du är anonym kan du skapa ett Alias-namn när du kommenterar på bloggen.

 

För att göra det ännu lite mer utmanande så är det sista steget att dela med oss till världen genom att skriva om våra reflektioner gällande dagens fråga på vår egen Facebook, Instagram, blogg eller vad vi nu pysslar med (tagga #yogareflekteradela).

 

Tack för att ni vill göra detta ihop med mig.

 

MED KÄRLEK!

 

Foto – Adam Klingeteg

Förläng sommaren med yoga i Biarritz

Heeeeej kära ni! Just nu är jag i Halmstad och njuter jag av svensksommar med allt vad det innebär. Regnskurar byts ut mot glimtar av strålande sol. Värmade bad i badkaret mot friska havsbad. Eftersom jag reser så mycket kan jag faktiskt njuta nästan mer av regnet (i alla fall i några dagar), det finns ju något speciellt med att gå en promenad i blåst och regnoväder… känslan av att vara ensam i världen… sjunga ut och hoppa i havet naken, när ingen annan ser.

Hursomhelst, jag vet att jag kommer att vara redo för lite sensommar i Biarritz om några veckor. Den 31 augusti börjar våra retreats med Yogiakademin där. Sedan kör vi på med både weekends, halvveckor och helveckor under hela september.

Å vi har ett nytt hus i år som jag blev heeeeelt kär i vid första ögonkastet. Det ligger mitt i naturen, man ser liksom ingen att hus, perfekt för våra galenskaper på retreaten :-). Landskapet runt omkring är fullkomligt magiskt, stora stora ängar, berg och dalar. Man landar i meditation bara av att sätta ner foten på denna plats. Å vill man ta ett dopp i havet är det bara 10 minuter bort.

yogiakademin i biarritz yogiakademin i biarritzyogiakademin i biarritz

Några av perioderna är redan fulla med väntelista men vi har platser kvar på vissa av dem så maila [email protected] om du är sugen så berättar hon mer. Å kika såklart in på vår sajt för lite mer inspiration.

Hoppas vi ses i Biarritz.

Massa kärlek <3

yogiakademin i biarritz

Om du släpper kontrollen kommer allt du har att försvinna…

josefine bengtsson Mitt senaste retreat på Training for Life (det där 1,5 åriga programmet jag går på Baravara) hette LET GO. Jag har ju varit på Baravara många gånger nu men blir lika hänförd av varje retreat. Varje gång är det något nytt, spännande och unikt jag får uppleva i min kropp och veta om mig själv. Jag har aldrig någon aning om vad som väntas komma. Ofta när jag åker dit tror att ”nu behöver jag deala med xx eller yy…” men i merparten av fallen är det något helt annat som kommer upp till ytan.

 

Ibland handlar det om dåtiden, något gammal barndomsminne som gör sig synligt och kanske börjar bli redo att läkas.

 

Ibland handlar det om nutiden, kanske en relation som blir tydlig och måste omformuleras.

 

Ibland är det snarare framtiden som står i fokus, jag får kontakt med min vision och hur jag egentligen vill leva.

 

Det är lite som att lägga ett pussel. Ett pussel över mitt egen liv. Ett pussel som hjälper mig att förstå hur jag själv funkar, att se mitt egos struktur och uppbyggnad.

josefine bengtsson

Jag skulle ljuga om jag sa… att detta var en dans på röda rosor… att retreaten på Baravara enbart var något jag längtade till. Motsatsen är ofta mer sann, jag vet inget svårare och tyngre vi kan göra än att lära känna oss själva, gräva djupt i vårt innersta och se egots-struktur i vitögat.

 

Som namnet på mitt senaste retreat skvallrar om var det utformat för att få oss att helt släppa kontrollen och ge vår tillit till något annat. Vi gjorde alla möjliga – galna, konstiga, läskiga – övningar för att verkligen släppa alla spärrar. Utan att gå in på detalj, då övningarna är lite för knäppa för att ta ut ur sitt sammanhang, så handlade de i stort om att komma ner i kroppen (släppa mindet) och om att gå utanför sin trygga ”comfort” zone. Ahhhhh! Vissa övningar var väldigt utmanande men det funkade. Redan andra dagen vibrerade varenda cell i min kropp, min fulla livsenergi var tillbaka och tilliten till något mer likaså, jag kände mig lite som ett öppet och nyfiket litet barn igen samtidigt som pusselbitarna fylldes på i raskt takt.

Förutom denna härliga (och kittlande) känslan i kroppen som kommer av att LET GO… kan man fråga sig…vad är egentligen grejen med att släppa kontrollen? Är det inte bättre att lära sig ta kontrollen över sina tankar och känslor eller varför inte över hela sitt liv?

 

Maybe, om det senare skulle funkat hade det säkert varit urskönt att leva så men nu är det ju sällan så att vi kan kontrollera ALLT i vår omgivning. Vi försöker. Eller jag kanske ska tala för mig själv. Jag försöker kontrollera varenda detalj i mitt liv.

 

För flera år sedan, på ett av mina första retreats, blev det tydligt att jag ständigt har ett mantra på repeat i mitt bakhuvud…

 

”Josefine, om du släpper kontrollen, kommer allt du har att försvinna…”

 

Vissa dagar spelas det på låg volym, någonstans i periferin, medan andra stunder hörs det snarare som skarpa skrik, omöjliga att bortse ifrån. Ett mantra som egentligen har funnits där sålänge jag kan minnas men jag har varit omedveten om det, det var först där på retreatet för flera år sedan som jag kunde ta ett steg utanför och se det. Vilket också betydde att från den dagen får jag ibland uppleva stunder när volymen helt har tystnat. M A G I.

 

Det där med att leva i kontroll har ”fungerat” hyffsat bra i flera år, tja, hela mitt vuxna liv faktiskt… men ju mer jag får uppleva livet i ett icke kontrollerad tillstånd inser jag hur galet mycket energi det tar från mig att ständigt vara i kontroll. En energi som jag istället skulle kunna använda till att njuta av livet eller skapa från en plats av äkta kreativitet.

 

Just därför, vill och behöver jag träna på att helt och fullt släppa taget. Och jag vet att jag inte är ensam, hela vårt samhälle handlar ju om KONTROLL. Kontroll över våra känslor, kroppar, relationer, ekonomi, träning, ätande…

 

Och det fina är att så fort jag släpper kontrollen så kommer livsgnistan och kreativiteten som ett brev på posten. Lusten att skapa kommer tillbaka. Lusten som fanns där dagligen när jag var liten, innan det där mantrat hade utvecklats. Lusten att måla, dansa, spela teater, spela piano, sjunga… En lust i form av en lek långt ifrån min alltför välkända prestationsångest vars kurva nästan identiskt följer mantrat volym.

josefine bengtsson

De sista dagarna på LET GO retreatet fick vi chansen att göra just detta – måla, dansa, sjunga, spela teater… utan mål och resultat istället var det själva skaparprocessen som var central.

 

Jag kommer aldrig glömma eftermiddagen då jag satt på marken i en lada i Dalarna med ögonbindel på och en nyfunnen men numera nära vän bakom ryggen. Framför mig ett blankt papper, färger och penslar av alla tänkt bara slag och former. Ledarna satte på musiken och vi flowade tillsammans. Jag och min guidande vän där bakom ryggen. Hon ledde. Jag gav mig hän. Hon gav mig penslar och färger. Jag använde dem för att uttrycka min känsla.

 

Utbytet blev en vacker dans med färger som överhuvudtaget inte handlade om att skynda fram ett perfekt slutresultat eller att på något sätt finnas till för en yttre betraktare. En målning under ständig förändring, utan mål och riktning, som uppkom stegvis i takt med känslorna inom mig, inom oss.

 

I timmar fullkomligt valsade vi med färgerna…. Så närvarande. Så lyckliga. Så tacksamma. Så färgglada.

 

Tack till dig Susanne och till alla mina andra underbara baravaravänner.

Tack, tack, tack till er Isa & Agni – ni är min idoler. <3

josefine bengtsson

Foto – Adam Klingeteg

 

Läs gärna fler liknande inlägg här…

Dagar av att Bara Vara (och skrika)

”I am not a fucking barbie doll”

Training for life

Metro Mode Club

SE ALLT
metro mode rekommenderar

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!