Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

trainingforlife

Jakten på den perfekta relationen

Nu har jag bara ett retreat kvar på min Training for Life, ett 1,5 årigt program jag går på baravara. Ett av dessa retreats handlade om RELATIONER – framförallt kärleksrelationer. Ett retreat som fick mig att se massa saker lite tydligare.

 

Jag har alltid varit väldigt intresserad av kärleksrelationer och framförallt valet av partner vilket gjorde att jag till och med skrev min Bachelor uppsats på Handels om just det. En uppsats som fick namnet The Business of Love, How to find a soul mate among billions of dates. När de flesta andra kursare analyserade skattefördelar med XX eller budgetöverskott för YY så fokuserade jag på det då framväxande fenomenet online dejting. Detta var ju flera år sedan, innan alla appar kom, när det fortfarande ansågs lite konstigt att dejta online.

 

Hursomhelst, det fanns några internet sidor där Match.com var den största aktören. När jag tillsammans med min uppsatspartner, Jessica, började behandla ämnet såg vi ganska snabbt ett stort problem med dessa sajter – det stora urvalet.

 

Med hjälp av olika psykologiska teorier såg vi tydligt att människan inte är skapad för att hantera så många partnerval som man får via dessa sajter. Vi använde främst en teori som brukar refereras till ”The too-much-choice effect” som i stort visar att när vi har för många val blir vi antingen missnöjda med våra val eller också väljer vi ingen alls. Tidigare hade forskare främst använt denna teori när det kom till antal val av olika produkter såsom smaker av tuggummi eller märken på tvålar där slutsatsen då var att när det var för många varianter av produkter slutade det med att vi blir missnöjda med vårt köp eller inte köper något alls. Vi tog alltså denna teorin, testade den på partnerval och såg tydligt att den stämde väl – människor med för många val är antingen missnöjda med sin partner eller också förblir de singlar och inte väljer någon alls.

 

Det vi fann i uppsatsen skrämde mig och kanske har det bidragit till att jag aldrig testat varken klassiskt online dejting eller tinder även under de perioder som jag varit singel. Jag tror fortfarande att det ligger någon sanning i denna slutsats MEN jag börjar samtidigt inse att bakom allt detta finns det en annan mer grundläggande och djupare aspekt. Jag börjar förstå att det måste finnas en anledningen till varför vi i samhället sett till att skapa alla dessa appar och sidor som ger oss dessa oändliga möjligheter – en orsak till varför vi ständigt vill ha FLER val.

Kan det vara så att vi gömmer oss bakom dessa val? Att det är lättare att behålla masken på om vi inte går på djupet i en specifik relationen utan snarare springer på nästa dejt så fort det börjar bli för intimt med en viss person. Valen gör helt enkelt att vi kan stanna på ytan med många och slipper det där med att krångla oss in på djupet.

 

Jag skulle tippa på att de flesta av oss dock inte ser denna egentliga orsak – hur hårt vi håller i vår egen mask – utan snarare hittar på anledningar för att döma ut vår dejt. Otaliga skäl till varför vår nyvunna partner inte är den rätta.

 

”Hon är alldeles för stel”, ”Klarar inte av hans familj..”, ”Hon är bortskämd..”, ”Han är ingen riktig man..” bla bla bla…

 

En slags felsökning som alltid resulterar i samma slutsats: Jag måste leta vidare!

 

…men oftast skulle jag tro att det inte handlar om den andra personen. Även om det är klyschigt så handlar det nog nästan alltid om oss själva. Om vår egen rädsla över att öppna upp. Att ta av oss masken och stå spritt språngande naken framför vår partner och låta denna personen komma bakom våra tjocka ”välmanikurerade” skal.

 

För några år sen när jag var singel hade jag en period då jag såg att detta mycket tydligt inträffade. Jag dejtade några killar – en i taget – men ofta bara några veckor i sträck för sen blev jag ”äcklad”. Jag inser ju nu att det inte var killarna det var fel på utan min egen rädsla att släppa in dem. När de började komma för nära mig, sprang jag snabbt som tusan.

Vi vågar helt enkelt inte visa vem vi är bakom det där perfekta skalet vilket omedvetet gör att vi så fort vi kommer ”för” nära en annan människa ser till att hitta fel på den personen så att vi får en anledning att lämna och söka vidare på den gigantiska köttmarknaden – så att vi kan fortsätta behålla vår trygga mask på (ett tag till). För vem är vi utan denna mask? Ofta har vi kanske inte ens själva någon aning om vad som döljer sig bakom alla våra roller och spel så när en annan person börjar skrapa på ytan blir vi livrädda att tappa masken – för vår partner men också för oss själva. Även om vi kanske inte är helt nöjda över livet med masken på, så är det välbekant och tryggt för oss, utan mask tvingas vi ju in i ”läskig” ovisshet.

 

Dagens snabba partnerbyte, otrohetsaffärer och singelträsk beror nog snarare på att vi nu mer än någonsin – mycket med sociala mediers framgång – har lyckats skapa ännu fler lager och masker runt vår riktiga kärna vilket i sin tur gör att vägen in till kärnan (och likaså en intim relation) blir längre och mer svårgenomtränglig.

 

Ibland har vi dock ”tur”, vi träffar en person som vi kan behålla vår vackra mask på inför och denna person kan behålla även sin. Vi kan gå in i ett ”tryggt” äktenskap tillsammans utan att behöva ta av våra kära skal. Ett äktenskap där två masker möter varandra och skapar en yttre perfektion, en sagovärld där den vackra prinsessan äntligen får kyssa sin prins i deras nyinköpta drömbostad där de tillsammans med sina barn lever lyckliga i alla sina dagar.

 

En fantastisk relation för den yttre betraktaren men vad skulle hända om man kunde komma in på djupet av dessa individer? Om man kunde läsa deras innersta tankar?

 

Det kan vi givetvis inte veta men det jag vet är att jag personligen vill ha en relation som består av någon annat än två främlingar som valt att leva under samma vackra tak. En relation som består av öppenhet, äkthet och ärlighet framför utlovade löften och falsk trygghet. En relation där vi kan stå nakna inför varandra i fullkomlig sårbarhet och därifrån naturligt bilda en villkorslös enhet.

 

Efter år av toppar och dalar, hårda ord, lögner och frustration… tror jag att detta är dit jag är på väg med en man som jag ibland velat slå sönder och samman men som av någon anledning fortfarande finns kvar. Om vi båda fortsätter jobba med oss själva tror jag på oss. I mitt bakhuvud klingar de gamla grekiska orden ”knowing thyself”, det måste vara vägen till en djup och kärleksfull relation, eller?

Foto – Mohammed Salik

Outfit – Soc for Stadium

Om du släpper kontrollen kommer allt du har att försvinna…

josefine bengtsson Mitt senaste retreat på Training for Life (det där 1,5 åriga programmet jag går på Baravara) hette LET GO. Jag har ju varit på Baravara många gånger nu men blir lika hänförd av varje retreat. Varje gång är det något nytt, spännande och unikt jag får uppleva i min kropp och veta om mig själv. Jag har aldrig någon aning om vad som väntas komma. Ofta när jag åker dit tror att ”nu behöver jag deala med xx eller yy…” men i merparten av fallen är det något helt annat som kommer upp till ytan.

 

Ibland handlar det om dåtiden, något gammal barndomsminne som gör sig synligt och kanske börjar bli redo att läkas.

 

Ibland handlar det om nutiden, kanske en relation som blir tydlig och måste omformuleras.

 

Ibland är det snarare framtiden som står i fokus, jag får kontakt med min vision och hur jag egentligen vill leva.

 

Det är lite som att lägga ett pussel. Ett pussel över mitt egen liv. Ett pussel som hjälper mig att förstå hur jag själv funkar, att se mitt egos struktur och uppbyggnad.

josefine bengtsson

Jag skulle ljuga om jag sa… att detta var en dans på röda rosor… att retreaten på Baravara enbart var något jag längtade till. Motsatsen är ofta mer sann, jag vet inget svårare och tyngre vi kan göra än att lära känna oss själva, gräva djupt i vårt innersta och se egots-struktur i vitögat.

 

Som namnet på mitt senaste retreat skvallrar om var det utformat för att få oss att helt släppa kontrollen och ge vår tillit till något annat. Vi gjorde alla möjliga – galna, konstiga, läskiga – övningar för att verkligen släppa alla spärrar. Utan att gå in på detalj, då övningarna är lite för knäppa för att ta ut ur sitt sammanhang, så handlade de i stort om att komma ner i kroppen (släppa mindet) och om att gå utanför sin trygga ”comfort” zone. Ahhhhh! Vissa övningar var väldigt utmanande men det funkade. Redan andra dagen vibrerade varenda cell i min kropp, min fulla livsenergi var tillbaka och tilliten till något mer likaså, jag kände mig lite som ett öppet och nyfiket litet barn igen samtidigt som pusselbitarna fylldes på i raskt takt.

Förutom denna härliga (och kittlande) känslan i kroppen som kommer av att LET GO… kan man fråga sig…vad är egentligen grejen med att släppa kontrollen? Är det inte bättre att lära sig ta kontrollen över sina tankar och känslor eller varför inte över hela sitt liv?

 

Maybe, om det senare skulle funkat hade det säkert varit urskönt att leva så men nu är det ju sällan så att vi kan kontrollera ALLT i vår omgivning. Vi försöker. Eller jag kanske ska tala för mig själv. Jag försöker kontrollera varenda detalj i mitt liv.

 

För flera år sedan, på ett av mina första retreats, blev det tydligt att jag ständigt har ett mantra på repeat i mitt bakhuvud…

 

”Josefine, om du släpper kontrollen, kommer allt du har att försvinna…”

 

Vissa dagar spelas det på låg volym, någonstans i periferin, medan andra stunder hörs det snarare som skarpa skrik, omöjliga att bortse ifrån. Ett mantra som egentligen har funnits där sålänge jag kan minnas men jag har varit omedveten om det, det var först där på retreatet för flera år sedan som jag kunde ta ett steg utanför och se det. Vilket också betydde att från den dagen får jag ibland uppleva stunder när volymen helt har tystnat. M A G I.

 

Det där med att leva i kontroll har ”fungerat” hyffsat bra i flera år, tja, hela mitt vuxna liv faktiskt… men ju mer jag får uppleva livet i ett icke kontrollerad tillstånd inser jag hur galet mycket energi det tar från mig att ständigt vara i kontroll. En energi som jag istället skulle kunna använda till att njuta av livet eller skapa från en plats av äkta kreativitet.

 

Just därför, vill och behöver jag träna på att helt och fullt släppa taget. Och jag vet att jag inte är ensam, hela vårt samhälle handlar ju om KONTROLL. Kontroll över våra känslor, kroppar, relationer, ekonomi, träning, ätande…

 

Och det fina är att så fort jag släpper kontrollen så kommer livsgnistan och kreativiteten som ett brev på posten. Lusten att skapa kommer tillbaka. Lusten som fanns där dagligen när jag var liten, innan det där mantrat hade utvecklats. Lusten att måla, dansa, spela teater, spela piano, sjunga… En lust i form av en lek långt ifrån min alltför välkända prestationsångest vars kurva nästan identiskt följer mantrat volym.

josefine bengtsson

De sista dagarna på LET GO retreatet fick vi chansen att göra just detta – måla, dansa, sjunga, spela teater… utan mål och resultat istället var det själva skaparprocessen som var central.

 

Jag kommer aldrig glömma eftermiddagen då jag satt på marken i en lada i Dalarna med ögonbindel på och en nyfunnen men numera nära vän bakom ryggen. Framför mig ett blankt papper, färger och penslar av alla tänkt bara slag och former. Ledarna satte på musiken och vi flowade tillsammans. Jag och min guidande vän där bakom ryggen. Hon ledde. Jag gav mig hän. Hon gav mig penslar och färger. Jag använde dem för att uttrycka min känsla.

 

Utbytet blev en vacker dans med färger som överhuvudtaget inte handlade om att skynda fram ett perfekt slutresultat eller att på något sätt finnas till för en yttre betraktare. En målning under ständig förändring, utan mål och riktning, som uppkom stegvis i takt med känslorna inom mig, inom oss.

 

I timmar fullkomligt valsade vi med färgerna…. Så närvarande. Så lyckliga. Så tacksamma. Så färgglada.

 

Tack till dig Susanne och till alla mina andra underbara baravaravänner.

Tack, tack, tack till er Isa & Agni – ni är min idoler. <3

josefine bengtsson

Foto – Adam Klingeteg

 

Läs gärna fler liknande inlägg här…

Dagar av att Bara Vara (och skrika)

”I am not a fucking barbie doll”

Training for life

Training for Life & Flightmode

Underbara ni!!! På måndag åker jag på mitt tredje retreat på Training for Life. Retreat-Programet jag skrivit om tidigare som hålls på baravara (läs mer här). Programmet består av att vi under 1,5 år åker upp till baravara i Dalarna 11 gånger och får chansen att dyka in i oss själva på olika retreat. Jag ÄLSKAR det. Att få leva ut, vara galen och fullkomligt ge min tillit och hänge mig till någon annan. Det är mäktigt.

 

Det fina med denna trainingen är det är samma grupp människor som ses varje gång vilken bidrar till en väldigt trygg känsla. Vi har blivit lite som en skolklass! Att få vara med på denna trainingen känns också som en helt perfekt kombination med det jag gör med Yogiakadamin. En magisk balans av att ge och få, dela och bli inspirerad.

 

Med andra ord kommer jag gå in i flightmode från och med idag till måndag men Lisa Andersson (@freespiritbylisa) kommer ta över bloggen och dag för dag dela med sig av sin upplevelse med Yogiakademin i Indien över påsken. Det var ju Lisa som vann ”lär dig lyssna på din kropp” utmaningen. Så fortsätt kika in här på bloggen.

 

Lovar att meddela om min baravara upplevelse när jag är tillbaka.

 

ALL KÄRLEK!

metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!

Home
Jannike Ebbing
Lifestyle
Emelie Walles
Lifestyle
Cassandra Lundgren
Hälsa
Joanna Swica
Hälsa
Josefines Yoga
Lifestyle
Evelina Andersson
Lifestyle
Marie Serneholt
Mode
Paulina Forsberg
Lifestyle
Sophia Anderberg
Hälsa
Sassa Asli
Lifestyle
Fanna Ndow Norrby
Lifestyle
Makeup by Lina
Lifestyle
Sara Che
Lifestyle
Tess Montgomery
Mode
Tyra-Stina Wilhelmsson
Lifestyle
By Momo
Hälsa
Foodjunkie
Home
34 kvadrat
Lifestyle
Cassandra Klatzkow
Lifestyle
Susanne Barnekow
Mode
Imane Asry
Hälsa
Fannie Redman
Mode
Mathilda Weihager
Hälsa
Jenny Sunding
Mode
Emma Danielsson
Mode
Fanny Ekstrand