Sista dansen i Costa Rica. Efter underbara och intensiva 60 dagar är det liksom slut nu. Det känns så…hmmm TOMT. Lite samma tomhet som jag ofta kände efter en massa tentor på Handels. Fast tentaplugga kändes aldrig kul – hålla retreat är ju det bästa jag vet. Men den där känslan när jag hade gått ALL-IN i något och skjutit fram allting annat är den samma. Med andra ord fokuserat alla min krafter på en grej och när det är över så är det som att jag inte riktigt vet vad jag ska göra eller om jag ens ska göra något överhuvudtaget. På ett sätt är det massas massa grejer som jag skjutit fram och ”borde” göra men samtidigt skriker min själ efter en paus. Några dagar när jag helt enkelt inte gör någonting.

Idag ska jag prova att göra det jag sett alla deltagare (och varit lite sotis på) göra varje dag – bara chilla med en bok på stranden!!!!

Du ere min tur att ha SEMESTER!

Läs gärna mer om görande och duktighet – ”Skolkade meditationen – vart tog den duktiga lilla flickan vägen?”

Snart är det dags för yoga på slottet i Bretagne!!!! Vi har en dag kvar på vårt sista och sjette retreat här så snart är det dags att lämna Costa Rica för den här gången. Det känns väldigt tråkigt, älskar denna plats men efter att ha undervisat i 60 dagar i streck och fokuserat mest på andra så ska det bli fint att få lite tid för mig själv!

Jag har inte bokat en hemresa än men tror att det blir om någon vecka. Det ska bli supermysig att komma hem till Stockholm en stund. Det blir dock bara några dagar för den 20 mars åker vi till det magiska slottet i Bretagne för att hålla retreat över påsken. Den plasten är som skapat för Yogiakademin. Vi bor allihopa i slott, mediterar i kapellet från 1400-talet och yogar i Rosenhuset. Längtar dit också!

Vi har några platser kvar så gå in och boka HÄR. 

Foto – Adam Klingteg, Outfit – Seea

Jag gråter minst 2 gånger i veckan oftast fler! Om det har gått mer än en veckan utan att jag gråtit vet jag att något är fel. Då vet jag att jag springer för fort och inte tagit tid för att möta mig själv. Jag älskar att gråta. Kanske inte alltid under själva gråten men efteråt känner jag mig så….hmmm ren. Att gråta (och även skrika) är som en känslomässigdetox för mig. Jag hyllar tårarna. Har de inte hittat ut på några veckor brukar jag trigga dem genom att lägga mig ner i sängen sätta på sorglig musik… efter en stund brukar det bli ett härligt flöde. I takt med att de forsar från mina ögon så släpper spänningarna i magen, bröstet, höfterna…ja typ hela kroppen öppnas upp!

Egentligen kan jag ju bara tala för mig själv. Alla kanske inte har samma behov av att gråta men jag har märkt att majoriteten av våra deltagare på Yogiakademin har tyckt att det är fantastiskt skönt att få låta tårarna rinna. Vi gör inget speciellt för att pusha fram tårar, för de flesta bara händer det efter typ dag 2 eller 3 på varje retreat. Det enda vi gör är att låta dem slappna av, vara lite i tystnad och leda dem ner i kroppen genom yoga, dans och shaking. De flesta av oss lever ju ett ganska intensivt liv på hemmaplan där det sällan finns tid för att stanna upp och känna efter – att gråta. Här får alla plötsligt flera timmar om dagen att bara vara – känna känslor, sensationer i kroppen, slappna av… och då verkar det som om tårkanalerna öppnas automatiskt. Enligt mig inget att vara rädd för – låt oss istället hylla tårarna. Hylla stunderna där vi känner oss trygga nog att våga släppa taget och uttrycka det som finns inom oss. Kanske släpper den där stenen i magen eller trycket runt bröstet som suttit där sen du senat grät.

Vad har du för relation till tårar? När grät du senast? Dela gärna med dig här i kommentarerna…och du kan ju vara helt anonym när du gör det!

Samma sak gäller nog alla känslor – läs gärna mer om min relation till ilska i detta inlägg ”I am not a fucking Barbie Doll.” Vill du få igång tårarna är du också givetvis välkommen att hänga med oss på ett retreat. Nästa blir till Bretagne över påsk! Läs mer HÄR.