När min själ är på villovägar, är livet en smärtsam skräckfilm. Oavsett yttre omständigheter känner jag mig vilsen, galen, förvirrad och fruktansvärt rädd. Vad jag än gör, var jag än är, vem jag än tillbringar tid med så är jag i SMÄRTA. En smärta som lever i varenda cell i min kropp och ger känslan av att den likt en tickande bomb snart kommer att explodera. En smärta som, oavsett hur mycket jag letar, inte uppkommit på grund av en annan person eller yttre omständighet. En smärta som inte har med någon relation, misslyckande, skada eller sjukdom att göra. En smärta där hela existensen ifrågasätts.

I dessa stunder av smärta gör jag allt i min makt för att fly. Jag ser till att to-do listan hela tiden fylls på och betas av i ett enormt tempo – jag bokar upp mig, drar igång projekt, omger mig med intensiva människor och hjälper dem mer än gärna med deras problem. Jag ser till att aldrig få en lugn stund. Jag vet nämligen att stillhet gör jävligt ont. Stillhet betyder smärta.

Men tids nog kommer det där skräckinjagande lugnet  – SMÄRTAN blir ett faktum. Det plågsammaste av allt är vetskapen om att ingen annan kan hjälpa mig ur den, jag måste möta detta obeskrivliga obehag.

Kärleksfulla och ömsinta ord från mina nära är absolut inte betydelselösa, snarare tvärt om. Det ger mig hopp och gör att det känns viktigt att gå igenom smärtan för att kunna mötas i kärlek på andra sidan. Men oavsett peppande ord måste jag gå igenom det själv. Ingen annan kan göra det åt mig. Tyvärr. Det är jag som flytt ifrån mina obehagliga känslor, från mitt mörker. Det är jag som nu måste möta och deala med min skit alldeles själv.

Jag sätter mig ner, blundar. Tar ett djupt andetag och känner efter. Och YES. Det gör f**king jävla ont överallt. I smärtan ifrågasätter jag ALLT. Jag är fullkomligt förvirrad. Men jag sitter kvar.

Jag observerar floder av tårar som rinner längst min kind.

Jag låter dessa vara.

Jag observerar mitt andetag som är så ytligt att det känns som om jag håller på att kvävas.

Jag låter mig kvävas.

Jag observerar tyngden i bröstet som känns som om jag håller på att få en hjärtattack.

Jag låter mig dö.

Jag ger mig hän för det gör så ont att jag inte längre orkar hålla emot eller kontrollera. Jag tvingas tillåta det som är att vara. Jag seglar med i full närvaro men låter någon större kraft ta över rodret.

Sitter med smärtan och observerar. Hur känns den i min kropp? Var sitter den? Kan jag acceptera och låta den vara?

(Foto – Adam Klingeteg)

Steg för steg, timme för timme, dag för dag infaller sig ett lugn. Det är som om min själ sakta börjar hitta tillbaka hem. Vad jag än gör, var jag än är, vem jag än tillbringar tid så känner jag mig plötsligt trygg och i harmoni. Det blir tydligt hur allt förändras hela tiden.

ANICCA.

Heeeej kära ni! Dag 3 av vårt Online Yoga Retreat . Vi kommer precis som igår börja med antingen Shaking (se HÄR) eller sekvensen på Yogobe (SKÖN START).

Gör du sekvensen – se om du vill göra den till musik idag. För en härlig och passande spellista, tryck HÄR. Hur kändes det idag?

Efter att du är klar med shakingen eller yogan – svara på frågan ”Vad har jag för relation till mina känslor?”. Vi ALLA har ALLA känslor inom oss från glädje, kärlek och tacksamhet till sorg, ilska och rädsla.

Vi alla stänger också av vissa känslor i stunden för att slippa känna smärta, det är för mycket, för att vi inte kunde hantera en ”jobbig” situation när den hände. Det är OK. Vi alla behöver göra detta i stunder – ett sätt att överleva och ta oss vidare. Denna strategi (att trycka ”in” känslorna) fungerar ett tag men någon gång behöver dessa känslor få komma upp till ytan, ”dealas” med. Ibland kommer de upp efter någon timme ibland tar det flera år. Ibland kommer de i form av fysiska problem (en skada eller en sjukdom) eller så kokar vi över (typ får ett raseriutbrott från ingenstans).

För mig är yoga & meditation ett sätt att låta de där förtryckta känslorna komma upp till ytan på ett lugnt och harmonisk sätt. Låta dem ”poppa upp” när jag är redo att möta dem från en åskådarplats. De flesta deltagarna här i Bretagne får många känslor som ploppar upp under dagarna – de flesta gråter någon gång under retreatet. När vi kan lånta dessa känslor komma upp och bara observera dem med ett harmonisk sinne läker vi oss själva från insidan (kanske slipper de där fysiska problemen och utbrotten). Kan vi hitta den där känslan av att alla känslor är OK. Alla känslor finns inom mig och vill bli accepterade – ilska, sorg, avsky, skam, sexualitet, kärlek, glädje… Kan vi observera den där tåren falla längst kinden utan att döma den eller försöka få bort den? Kan vi se det som en känslomässig detox där vi renar och läker oss själva från insidan?

Dela jättegärna med dig om din relation till dina känslor.

STOR KRAM!!!!!

Foto – Adam Klingeteg

Kära ni! Dags för dag 15 i vår vackra meditationsutmaning (se mer HÄR). Idag ska vi göra en urålderlig meditation från Sufi-traditionen. En tradition som i stort består av läror och tillvägagångssätt som genom kärlek leder oss till frihet (eller upplysthet). Sufi ger oss övningar som guidar oss till att hitta kärleken inom oss själva, idag ska vi göra en övning som hjälper oss att landa i vårt eget hjärta. Vårt meditationsobjekt är känslan runt bröstet, hjärtat – vi låter helt enkelt vår uppmärksamt följa våra hjärtslag. När tankarna fladdrar iväg någon annanstans (vilket de kommer att göra) så för vi bara vårt fokus tillbaka till detta område.

Det är väldigt vanligt att känslor kommer upp när vi fokuserar på just hjärtat. Ibland finns där känslor som kärlek, glädje och tacksamhet men ofta hittar vi också motsatsen. Vi kanske blir medvetna om hur vi stängt av och blockerat detta område för att slippa känna smärtan, för att vi inte kunde hantera en ”jobbiga” situation när den hände. Det är OK. Vi alla behöver göra detta i stunder – ett sätt att överleva och ta oss vidare. Denna strategi (att trycka ”in” känslorna) fungerar ett tag men någon gång behöver dessa känslor upp till ytan, ”dealas” med. Ibland kommer de upp efter någon timme ibland tar det flera år. Ibland kommer de i form av fysiska problem (en skada eller en sjukdom) eller så kokar vi över (typ får ett raseriutbrott från ingenstans).

För mig är meditation ett sätt att låta de där förtryckta känslorna komma upp till ytan på ett lugnt och harmonisk sätt. Låta dem ”poppa upp” när jag är redo att möta dem från en åskadarplats. Det är många av er som delat med er av hur ni exempelvis har börjat gråta eller känt frustration under meditationen – kan vi låta dessa känslor komma upp och bara observera dem med ett harmonisk sinne läker vi oss själva från insidan (kanske slipper de där fysiska problemen och utbrotten). Kan vi hitta den där känslan av att alla känslor är OK. Alla känslor finns inom mig och vill bli accepterade – ilska, sorg, avsky, skam, sexualitet, kärlek, glädje… Kan vi observera den där tåren falla längst kinden utan att döma den eller försöka få bort den? Kan vi se det som en känslomässig detox där vi renar och läker oss själva från insidan?

Såhär går det till…

1. Sätt på dig sköna kläder och hitta din favvo position (se HÄR).
2. Sätt din timer på 15 min.
3. Blunda och slappna av i kroppen.
4. Låt andetaget vara naturligt, in och ut genom näsan.
5. Fokusera på förnimmelser runt ditt bröst och se om du kan upptäcka dina hjärtslag.
6. När tankar dyker upp, för bara vänligt men bestämt tillbaka uppmärksamheten till hjärtat.
7. Om det är mycket tankar och känslor – ta gärna några lite djupare och mer kontrollerade andetag för att sen återgå till hjärtat.

Dela gärna hur det kändes! Kanske kom det känslor, kanske kände du ingenting. Allt är OK. Kommer det inga känslor är det vad som ska vara just nu – det är ingen idé att försöka tvinga fram den där tåren.

Ha en vacker stund med dig, med ditt hjärta. <3