ÄNTLIGEN, dags för en ny utmaning! Tidigare har vi ju haft galet populära meditations- och yogautmaning här tillsammans. Låt oss göra det igen och denna gången blir det en utmaning för både för kropp och sinne. En utmaning i tre steg: YOGA, REFLEKTERA & DELA.

Steg ett handlar alltså om YOGA och här får du möjligheten att lära dig en helt egen yogasekvens, och inte vilken sekvens som helst utan Yogiakademins alldeles egna ”signatursekvens” ;-).  En sekvens vi gör varje morgon på alla våra retreat. En enkel och skön sekvens som vi brukar göra i blindo med ögonbindlar på. Givetvis börjar den med Shaking, följt av 10 yogaövningar och avslutas i Savasana. En sekvens som är en fantastisk förberedelse för meditation och reflektion.

Steg två handlar nämligen just om att REFLEKTERA vilket ju ofta är ultimat att göra när vi landat i kroppen med hjälp av yogan. En annan sak vi gör på Yogiakademin är just det, att varje dag efter yogan reflektera över en specifik fråga, dagens fråga. En fråga som är tänkt att för dina tankar lite längre, lite djupare, lite högre än vad de kanske normalt går den där vardagen när To-Do listan annars domderar våra liv och vi tenderar att snöa in oss i småsaker.

Sista steget i utmaningen är att DELA med oss av dessa reflektioner. För när vi delar vår sanning så inspirerar vi inte bara andra utan det händer också något i oss själva. Även om det kanske är det läskigaste vi kan göra, att visa äkthet, så är jag säker på att vi alla bär på en inre längtan om att bli sedda för den vi är på riktigt. Bakom hur vi ser ut och vad vi jobbar med. Bakom våra lager och masker. Bakom vår ofta välmanikurerade yta. I detta steg får vi helt enkelt chansen att ge rum för den längtan.

Totalt kommer utmaningen pågå i 14 dagar, varje dag kommer du alltså få en ny övning (som bygger på sekvensen) och en ny fråga (att reflektera över och dela med andra).

För lite extra pepp kommer ni som deltar i utmaningen inte bara få närvaron utan även andra fina, fina priser. Första pris blir en resa med Yogiakademin till Biarritz nu i september. Sen lottar jag även ut min bok, medlemskap på Yogobe och massa annat härligt. WIHOO!

Vill du vara med?

Så här går det till…

Med start på måndagen (den 14e augusti) kommer jag varje morgon kl 06.00 i 14 dagar lägga upp ett specifikt utmaningsinlägg på bloggen där jag går igenom en ny övning i sekvensen samt definierar dagens fråga.

Under dessa 14 dagar kommer vi alltså, steg för steg, bygga på YOGA sekvensen med fler och fler övningar vilket gör att yogan kommer bli längre och längre för varje dag. Men du kan pusta ut….hela Yogiakademin-sekvensen kan ta allt från 15 till 45 minuter beroende på hur länge du andas och rör dig i varje position, du kan med andra ord anpassa den beroende på hur mycket tid du har varje dag. Vaknar du upp och känner för att göra en annan yogasekvens får du givetvis göra det. I min utmaning bestämmer du helt enkelt själv var, när & hur du vill yoga. Huvudsaken är att du ger sig själv en stund med yoga varje dag.

När du landat i kroppen efter yogan får du alltså möjlighet att reflektera över dagens fråga och därefter går du in och DELAR dina reflektioner med oss genom att kommentera dagens inlägg. Om du känner att du kan vara mer ärlig om du är anonym kan du skapa ett Alias-namn när du kommenterar. För att göra det ännu lite mer utmanande så är det sista steget i utmaningen att dela med oss till världen genom att skriva om våra reflektioner gällande dagens fråga på vår egen Facebook, Instagram, blogg eller vad vi nu pysslar med (tagga #yogareflekteradela).

Underbart om du i detta steg också vill stötta dina medspelare genom att svara på deras kommentarer!

Så det är en utmaning i tre steg:

1. YOGA (Yogiakademisekvensen)

2. REFLEKTERA (över dagens fråga)

3. DELA med oss (josefinesyoga.metromode.se), med världen (sociala medier) & stötta dina medspelare

Vinnarna av resan, böckerna & övriga priser blir ni som delat med er ärligast och mest av era upplevelser både i form av kommentarer på bloggen och i era egna kanaler samt stöttat era medspelare.

Yoga, djupare reflektion & äkta delningar har verkligen förändrat mitt liv och fått mig att börja lyssna på min kropp och själ på ett helt nytt sätt – jag hoppas därför att utmaningen gör att fler börjar göra det.

På måndagen den 14 augusti kör vi igång. Sprid gärna redan nu till dina vänner som du tror skulle må bra av lite yoga, reflektion & delning. Skriv nedan om du antar utmaningen ;-).

MED KÄRLEK <3

Foto – Adam Klingeteg

Heeeeej kära ni! Just nu är jag i Halmstad och njuter jag av svensksommar med allt vad det innebär. Regnskurar byts ut mot glimtar av strålande sol. Värmade bad i badkaret mot friska havsbad. Eftersom jag reser så mycket kan jag faktiskt njuta nästan mer av regnet (i alla fall i några dagar), det finns ju något speciellt med att gå en promenad i blåst och regnoväder… känslan av att vara ensam i världen… sjunga ut och hoppa i havet naken, när ingen annan ser.

Hursomhelst, jag vet att jag kommer att vara redo för lite sensommar i Biarritz om några veckor. Den 31 augusti börjar våra retreats med Yogiakademin där. Sedan kör vi på med både weekends, halvveckor och helveckor under hela september.

Å vi har ett nytt hus i år som jag blev heeeeelt kär i vid första ögonkastet. Det ligger mitt i naturen, man ser liksom ingen att hus, perfekt för våra galenskaper på retreaten :-). Landskapet runt omkring är fullkomligt magiskt, stora stora ängar, berg och dalar. Man landar i meditation bara av att sätta ner foten på denna plats. Å vill man ta ett dopp i havet är det bara 10 minuter bort.

Några av perioderna är redan fulla med väntelista men vi har platser kvar på vissa av dem så maila [email protected] om du är sugen så berättar hon mer. Å kika såklart in på vår sajt för lite mer inspiration.

Hoppas vi ses i Biarritz.

Massa kärlek <3

Mitt senaste retreat på Training for Life (det där 1,5 åriga programmet jag går på Baravara) hette LET GO. Jag har ju varit på Baravara många gånger nu men blir lika hänförd av varje retreat. Varje gång är det något nytt, spännande och unikt jag får uppleva i min kropp och veta om mig själv. Jag har aldrig någon aning om vad som väntas komma. Ofta när jag åker dit tror att ”nu behöver jag deala med xx eller yy…” men i merparten av fallen är det något helt annat som kommer upp till ytan.

Ibland handlar det om dåtiden, något gammal barndomsminne som gör sig synligt och kanske börjar bli redo att läkas.

Ibland handlar det om nutiden, kanske en relation som blir tydlig och måste omformuleras.

Ibland är det snarare framtiden som står i fokus, jag får kontakt med min vision och hur jag egentligen vill leva.

Det är lite som att lägga ett pussel. Ett pussel över mitt egen liv. Ett pussel som hjälper mig att förstå hur jag själv funkar, att se mitt egos struktur och uppbyggnad.

Jag skulle ljuga om jag sa… att detta var en dans på röda rosor… att retreaten på Baravara enbart var något jag längtade till. Motsatsen är ofta mer sann, jag vet inget svårare och tyngre vi kan göra än att lära känna oss själva, gräva djupt i vårt innersta och se egots-struktur i vitögat.

Som namnet på mitt senaste retreat skvallrar om var det utformat för att få oss att helt släppa kontrollen och ge vår tillit till något annat. Vi gjorde alla möjliga – galna, konstiga, läskiga – övningar för att verkligen släppa alla spärrar. Utan att gå in på detalj, då övningarna är lite för knäppa för att ta ut ur sitt sammanhang, så handlade de i stort om att komma ner i kroppen (släppa mindet) och om att gå utanför sin trygga ”comfort” zone. Ahhhhh! Vissa övningar var väldigt utmanande men det funkade. Redan andra dagen vibrerade varenda cell i min kropp, min fulla livsenergi var tillbaka och tilliten till något mer likaså, jag kände mig lite som ett öppet och nyfiket litet barn igen samtidigt som pusselbitarna fylldes på i raskt takt.

Förutom denna härliga (och kittlande) känslan i kroppen som kommer av att LET GO… kan man fråga sig…vad är egentligen grejen med att släppa kontrollen? Är det inte bättre att lära sig ta kontrollen över sina tankar och känslor eller varför inte över hela sitt liv?

Maybe, om det senare skulle funkat hade det säkert varit urskönt att leva så men nu är det ju sällan så att vi kan kontrollera ALLT i vår omgivning. Vi försöker. Eller jag kanske ska tala för mig själv. Jag försöker kontrollera varenda detalj i mitt liv.

För flera år sedan, på ett av mina första retreats, blev det tydligt att jag ständigt har ett mantra på repeat i mitt bakhuvud…

”Josefine, om du släpper kontrollen, kommer allt du har att försvinna…”

Vissa dagar spelas det på låg volym, någonstans i periferin, medan andra stunder hörs det snarare som skarpa skrik, omöjliga att bortse ifrån. Ett mantra som egentligen har funnits där sålänge jag kan minnas men jag har varit omedveten om det, det var först där på retreatet för flera år sedan som jag kunde ta ett steg utanför och se det. Vilket också betydde att från den dagen får jag ibland uppleva stunder när volymen helt har tystnat. M A G I.

Det där med att leva i kontroll har ”fungerat” hyffsat bra i flera år, tja, hela mitt vuxna liv faktiskt… men ju mer jag får uppleva livet i ett icke kontrollerad tillstånd inser jag hur galet mycket energi det tar från mig att ständigt vara i kontroll. En energi som jag istället skulle kunna använda till att njuta av livet eller skapa från en plats av äkta kreativitet.

Just därför, vill och behöver jag träna på att helt och fullt släppa taget. Och jag vet att jag inte är ensam, hela vårt samhälle handlar ju om KONTROLL. Kontroll över våra känslor, kroppar, relationer, ekonomi, träning, ätande…

Och det fina är att så fort jag släpper kontrollen så kommer livsgnistan och kreativiteten som ett brev på posten. Lusten att skapa kommer tillbaka. Lusten som fanns där dagligen när jag var liten, innan det där mantrat hade utvecklats. Lusten att måla, dansa, spela teater, spela piano, sjunga… En lust i form av en lek långt ifrån min alltför välkända prestationsångest vars kurva nästan identiskt följer mantrat volym.

De sista dagarna på LET GO retreatet fick vi chansen att göra just detta – måla, dansa, sjunga, spela teater… utan mål och resultat istället var det själva skaparprocessen som var central.

Jag kommer aldrig glömma eftermiddagen då jag satt på marken i en lada i Dalarna med ögonbindel på och en nyfunnen men numera nära vän bakom ryggen. Framför mig ett blankt papper, färger och penslar av alla tänkt bara slag och former. Ledarna satte på musiken och vi flowade tillsammans. Jag och min guidande vän där bakom ryggen. Hon ledde. Jag gav mig hän. Hon gav mig penslar och färger. Jag använde dem för att uttrycka min känsla.

Utbytet blev en vacker dans med färger som överhuvudtaget inte handlade om att skynda fram ett perfekt slutresultat eller att på något sätt finnas till för en yttre betraktare. En målning under ständig förändring, utan mål och riktning, som uppkom stegvis i takt med känslorna inom mig, inom oss.

I timmar fullkomligt valsade vi med färgerna…. Så närvarande. Så lyckliga. Så tacksamma. Så färgglada.

Tack till dig Susanne och till alla mina andra underbara baravaravänner.

Tack, tack, tack till er Isa & Agni – ni är min idoler. <3

Foto – Adam Klingeteg

Läs gärna fler liknande inlägg här…

Dagar av att Bara Vara (och skrika)

”I am not a fucking barbie doll”

Training for life