Foto –  Urbanista

I torsdags utmanade jag tävlingsmänniskan inom mig och var med på ett härligt löpningsevent som Urbanista anordnade. Innan jag började med yoga var det just löpning som var min grej – jag sprang typ en mil om dagen för att hålla stresshormonerna i schack. Nuförtiden känner jag sällan det där suget efter att köra slut mig själv på det sättet, jag kan då och då ge mig ut i skogen och springa men då i en lugn takt där jag fortfarande känner in kroppen.

Därför var det intressant att vara med på ett löpningsevent – dels för att se hur kroppen reagerar men framförallt för Egot. Under hela min uppväxt tog jag alltid i alla fall en pallplats på de där loppen i skolan och i några år tränade och även tävlade jag i friidrott.

Jag trodde därför att den där tävlingsmänniskan inom mig skulle väckas till liv och att jag skulle pusha mig själv för hårt för att impa på de andra! Men jag blev faktiskt förvånad över mitt lugn – faktum var att jag lyckades känns in mig egen kropp och även om grymma Charlotte Karlsson (som ledde passet) körde hårt med oss så lyssnade jag mer på vad min egen kropp kommunicerade.

Det var en superhärlig förmiddag som slutade med mysigt mingel med magiska smoothies från Shake for Shape.

Läs gärna mer vad jag tänker om jogging i detta inlägg  ”Var jogging min yoga?”

HEJ INDIEN! Nix, inget aprilskämt – jag köpte en spontan enkelbiljett och befinner mig just nu på mitt favvo ställe i världen – Agonda beach, Indien. Detta har varit mitt vinterhem de senaste fyra åren. Samma strand, samma lilla bungalow.

Detta året byttes det ju ut mot Costa Rica vilket också var fantastiskt men nu efter Bretagne kände jag ett galet sug efter att få lite ensamtid i detta paradis. Så väldigt spontant bestämde jag mig för att åka hit!

Jag vet jag flänger och far världen över men det är helt underbart att vara här. Eftersom jag haft retreat hela vintern och jobbat – undervisat varje dag och umgåtts med människor 24/7 så är det skönt med några dagar där jag bara får vara, bara får lyssna på min kropp.

Wihoooo!!!!

Foto – Peter Sahlberg

Jag brukar för det mesta undervisa yoga på renodlade-studios (Urban Om och Yogayama) och Yogiakademiretreats men för ett tag sen undervisade på ett gym! Det var faktiskt längesen jag ens var på ett gym. För några år sen hängde jag på gymmet varje dag – min taktik för att få bort all stress ur kroppen.

Jag sprang och sprang på springbandet utan att ens känna min kropp – jag var helt i mitt huvud (jobbade fortfarande). Efteråt mådde jag sjukt bra (stenhög på endorfiner). Problemet var bara att de där ”må-bra” känslorna försvann snabbt och efter ett tag var jag till och med tröttare än innan passet. Inte så konstigt, jag hade ju tränat bort min energi.

När jag yogar skapas istället energi i kroppen och jag är inte bara i mitt huvud – JAG ÄR I MIN KROPP (prova att stå på händer och jobba samtidigt, går inte!)

Läs gärna inlägget ”Var yoga min jogging?”.