Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

jogging

Har tävlingsmänniskan somnat för gott?

Har tävlingsmänniskan somnat för gott? _DS_9717 Har tävlingsmänniskan somnat för gott?  Har tävlingsmänniskan somnat för gott?Har tävlingsmänniskan somnat för gott?

Foto –  Urbanista

I torsdags utmanade jag tävlingsmänniskan inom mig och var med på ett härligt löpningsevent som Urbanista anordnade. Innan jag började med yoga var det just löpning som var min grej – jag sprang typ en mil om dagen för att hålla stresshormonerna i schack. Nuförtiden känner jag sällan det där suget efter att köra slut mig själv på det sättet, jag kan då och då ge mig ut i skogen och springa men då i en lugn takt där jag fortfarande känner in kroppen.

 

Därför var det intressant att vara med på ett löpningsevent – dels för att se hur kroppen reagerar men framförallt för Egot. Under hela min uppväxt tog jag alltid i alla fall en pallplats på de där loppen i skolan och i några år tränade och även tävlade jag i friidrott.

 

Jag trodde därför att den där tävlingsmänniskan inom mig skulle väckas till liv och att jag skulle pusha mig själv för hårt för att impa på de andra! Men jag blev faktiskt förvånad över mitt lugn – faktum var att jag lyckades känns in mig egen kropp och även om grymma Charlotte Karlsson (som ledde passet) körde hårt med oss så lyssnade jag mer på vad min egen kropp kommunicerade.

 

Det var en superhärlig förmiddag som slutade med mysigt mingel med magiska smoothies från Shake for Shape.

 

Läs gärna mer vad jag tänker om jogging i detta inlägg  ”Var jogging min yoga?”

Närvarande

Närvarande

Foto – Adam Klingeteg, Baddräkt – theseea

Idag är mitt motto NÄRVARO. Kanske ett ord som alltid borde vara prioriterat men när vi har fullt upp av ”måsten” som vi ju alla har ibland så är det svårt. Eftersom retreaten är över så bestämde jag mig för att ta ett steg i taget idag. Det började redan när jag vaknande… istället för att genast gå upp för att göra mitt ingefärate så låg jag kvar en stund och bara kände in min kropp – del för del. När jag sen tillslut gick upp för att koka te så gjorde jag även det med full uppmärksamhet på det jag tog mig för. Allt, precis allt, kan ju faktiskt vara meditation. Därefter ställde jag mig på mattan och under cirka två timmar rörde jag mig så långsamt jag kunde. Verkligen kände varje andetag hela vägen upp till bröstet, nyckelbenen, hela vägen bak mellan skulderbaden. Hittade tillbaka till meditationen i praktiken.

 

Många ”yogagurus” hävdar att vi får sanningen om vårt liv på mattan. Så sant på många sätt. De dagar jag gör för mycket på en gång –  stressar jag igenom min yogapraktik, jag andas ytliga andetag samtidigt som tusentals tankar fladdrar runt i huvudet samtidigt. Jag är låååångt ifrån närvarande med andetaget, med känslan i kroppen. När jag tar det chill, som idag, är det en helt annan grej. Jag njuter av varje position, varje stretch, varje andetag…. Det är då yogan är MAGI.

 

Jag har prioriterat full närvaro hela dagen – under måltider, möte med människor, sittandes på stranden… Att vara helt närvarande är nog bland det svåraste som finns men som med allt annat så blir vi nog bättre och bättre ju mer vi fokuserar på det, ju mer vi tränar.

 

Läs gärna mer om rörelse och närvaro här – Var jogging min yoga?

 

 

 

 

Var jogging min Yoga?

Var jogging min yoga

Var jogging min yoga

Biarritz

var jogging min yoga

Foto – Peter Sahlberg

Många frågar mig vad jag tränar mer än yoga. Sanningen är att jag sällan gör någon annan fysisk aktivitet – stunden på yogamattan räcker alldeles utmärkt för att få bort den där rastlösheten i kroppen. Ibland kommer dock suget att ta mig till skogs för att jogga en härlig runda bland träden.

Innan jag började med yoga var det just löpning som var min grej – jag sprang och sprang. Gärna mil om dagen för att hålla stress-hormonerna i schack. Jag diggar fortfarande löpningen men nuförtiden blir det snarare 3-4 gånger i månaden. Jag var precis ute på en magisk runda här i vackra Biarritz. Så härligt att springa längst böljande vågor och bara känna varenda cell i kroppen.

Den där magiska känslan av närvaro hade jag dock sällan tidigare då jag sprang. Då kunde jag springa i timmar utan att ens ha sett havet eller känt kroppen. Jag sprang och sprang på vackra stigar men var fortfarande bara i mitt huvud. Tänkte och tänkte – löste ”problem” relaterade till jobb, relationer och livet i stort. Jag var inte närvarande alls i stunden, det var ingen riktig paus. På den tiden kunde jag ge mig ut och springa och komma hem en timme senare utan att veta var jag varit. Jag kunde springa med svullet knä och blodiga skavsår – utan att ens känna smärtan, mitt fokus var nämligen inte alls i kroppen.

När jag springer nuförtiden, är det mer som meditation och yoga. Jag känner mitt hjärta, min kropp – väldigt likt den känslan jag har på mattan när jag rör mig mellan yogapositioner.

På ett sätt upplever jag det svårare att vara närvarande under springrundan än på yogamattan eftersom löpningen är mer monoton – lättare att tankarna far iväg till en dåtid eller framtid. När jag typ står på händer, tvingas jag liksom in i kroppen, i nuet annars ramlar jag.

Min slutsats är i alla fall att jogging (och för den delen annan träning) kan vara en meditation om vi vill – men det kommer inte naturligt för mig i alla fall.

Vill du läsa mer om min syn på yoga och träning, spana in detta inlägg – Vad är yoga?

metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!