Boka, boka :-). Jag har fått äran att vara med på Allt för Hälsan mässan i år igen som äger rum 11-12 november. Förutom att undervisa på söndagsmorgon så kommer jag prata om min bok på scenen samt hålla lite shaking ute på fältet!

För andra året i rad så har Yogobe gått ihop med Allt för Hälsan och skapat Yogomove. Vilket består av massa härliga yogaklasser och annan träning. Jag kan verkligen rekommendera att vara där hela dagarna och bara prova på massa härliga klasser. Om du inte redan känner lärarna på bilden så kan jag meddela att de är helt otroliga allihop. Så haka på!

Såhär ser schemat ut:

Lördag

08.30-09.45 Yinyoga för matsmältningen – Jennie Liljefors

10.15-11.15 Urban Move – Elin Wennman

11.15-13.00 PAUS

13.00-14.00 Soma Move – Magnus Hagström

14.30-15.30 Yoga för dig som tränar – Monika Björn

Söndag

08.30-09.45 Free Flow Yoga – Josefin Bengtsson

10.15-11.15 Total body & core – Katarina Woxnerud

11.15-13.00 PAUS

13.00-14.00 Urban Move – Elin Wennman

14.30-15.45 East to West Flow Yoga – Shay Peretz

All info om anmälan, priser etc hittar du här!

Hoppas vi ses!

KRAMAR

När jag spelar tillbaka bandet lite så inser jag att jag de senaste åren har jag gått in i någon form av höstdepression. Det är något som smyger sig på i början av september för att sen eskalera i resten av månaden och i mitten av oktober brukar jag se till att göra något radikalt för att ta tag i den. Möta min smärta.

För två år sen åkte jag exempelvis till Colorado och genomgick ett Pathoflove retreat (Full av kärlek, tom på ord) och förra året satte jag mig ensam i en liten hydda och mötte smärtan med meditation (Min vecka som eremit).

När den här höstdepressionen eller smärtan är närvarande gör det jävligt ont att leva. Så fort jag stannar upp och inte distraherar mig så känner jag mig vilsen, förvirrad, rädd, ifrågasättande och framförallt fylld av sorg. Det är som om tårarna inte vill sluta rinna. En smärta som lever i varenda cell i min kropp och ger känslan av att den likt en tickande bomb snart kommer att explodera. En smärta som, oavsett hur mycket jag letar, inte uppkommit på grund av en annan person eller yttre omständighet. En smärta som inte har med någon relation, misslyckande, skada eller sjukdom att göra. En smärta som bara är där… varje höst.

Jag drömmer om att någon kärleksprins ska komma och rädda mig ur denna smärta men vet samtidigt att ingen annan kan göra det åt mig. Jag måste möta detta obeskrivliga obehag alldeles ensam. Vilket kanske är värst av allt för det får mig verkligen att känna mig just ENSAM.

I dessa stunder av smärta är min första impuls att FLY. Jag ser till att to-do listan hela tiden fylls på och betas av i ett enormt tempo – jag bokar upp mig, drar igång projekt, omger mig med intensiva människor och hjälper dem mer än gärna med deras problem. Jag ser till att aldrig få en lugn stund. Jag vet nämligen att stillhet gör jävligt ont. Stillhet betyder smärta.

Hursomhelst, ju mer jag börjar förstå mig själv och ser hur dessa ”smärttåg” kommer i cykler (oftast på hösten) så blir jag också medveten om mina flyktbeteenden. När den medvetenheten kommer så funkar dessa tekniker ”tyvärr” heller inte lika bra. Jag vet ju om att det enda sättet att slippa leva med smärtan är att sluta fly och istället lugna ner mig, lägga alla projekt åt sidan och sätta mig ner med mig själv.

Så tillslut brukar det alltså leda till att jag bokar in ett retreat eller ser till i alla fall vara ensam för att få ro till massa meditation.

Jag sätter mig ner med smärtan och bara observerar. Hur känns den i min kropp? Jag noterar mitt ytliga andetag. Jag noterar floder av tårar som rinner längst min kind. Jag noterar tyngden i bröstet. Jag noterar spänningen i magen. Det gör ont. Jag är fullkomligt förvirrad. Varenda cell i min kropp vill springa därifrån MEN jag sitter kvar. Jag ger mig hän för det gör så ont att jag inte längre orkar hålla emot eller kontrollera. Jag tvingas tillåta det som är att vara. Jag seglar med i full närvaro men låter så småningom någon större kraft ta över rodret.

Meditation för meditation, position för position,  stund för stund, dag för dag så är det som om min själ sakta börjar hitta tillbaka hem igen och jag har helt glömt hur det var att leva i smärta. Höstens depression verkar ha blåst bort för detta år. Kanske ses vi igen nästa år men nu njuter jag av lugnet efter stormen.

Om någon känner samma ska så hoppas jag att min text kan ge lite hopp och påminnelse om att allt faktiskt förändras hela tiden.

Tack för att du läste.

All kärlek

Foto – Adam Klingeteg

Vinnare av resa med Yogiakademin! … Adrenalinet pumpade runt i kroppen, var det sant? Läste mejlet fr Josefine säkert 20 ggr. Lyckan och glädjen jag kände i denna stund, då jag fått reda på att jag vunnit yogautmaningen #yogareflekteradela, tillsammans med Sara är heeeelt obeskrivlig. Jag kommer ALDRIG glömma det ögonblicket. Den stunden då en dröm blev till verklighet …

Caroline heter jag som skriver detta inlägg. Jag ska på något sätt försöka förmedla den magin jag kände under retreatet som pågick under en långhelg, i en fantastisk villa ute på landsbygden i vackra baskien.

Första kvällen kom vi fram ganska sent, vi hälsades välkomna, åt en god middag, gick igenom upplägget för helgen – sen var en god nattsömn väldigt efterlängtad.

DAG 1

Kl. 07.30 väcktes vi av ljudet från en gonggong … alltså bara det? Hur ofta får man en sådan harmonisk morgon. Helt otroligt … Därefter gick jag upp, öppnade balkongdörren och möttes av den här vyn …

I tystnad gick vi ned till första yogaklassen, en morgonklass som hölls av Karin där blev vi guidade genom yogiakademin-sekvensen. En riktigt skön start på dagen, som dessutom utfördes genomgående med ögonbindel! Det var första gången jag praktiserade en hel klass med ögonbindel, men så skönt … Efter efterföljande meditation och Savasana var det dags för frukost. Även denna stund utfördes i tystnad. Även fast vi deltagare under retreatet inte kände varandra, så upplevde jag det inte svårt alls att vara i tystnad … Nu var det visserligen inte många timmar det handlade om, fr ca 07.30 – 13.00 inkl yogaklasser, men det är ju inte ofta man är helt tyst och bara med sig själv …

Nästa aktivitet på schemat under fm var en flow-klass med Josefine. En heeeelt fantastisk klass, både fysisk och psykiskt utmanande. Josefine ÄR magisk. Jag kände typ alla känslor på en gång! Mestadels kände jag tacksamhet, tacksamhet över att jag fick vara där … I slutet av klassen fick vi även testa på s.k. ögonkontaktsmeditation. En par-meditation, där vårt meditationsobjekt blir den andra personens öga … Det blev en speciell stund, där man blev tvungen att vara helt närvarande, med den andra personen som sin spegel.

Dagen fortsatte sedan med lunch, och fritid. Jag passade på att ta en tur i omgivningarna. Det är så vackert här!

Under kvällen sedan fick vi ett avslappnande yin-pass med Lisa, och därefter en introduktionsföreläsning i Ayurveda. Fint avslut på underbar dag!  Det är svårt att beskriva för andra, hur god stämningen är mellan alla på retreatet. Man struntar liksom i allt som verkar så viktigt i det vardagliga livet … All prestation, vad man jobbar med etc. etc. Man bara är … och man känner sig så välkommen, bara genom att bara vara sig själv.

DAG 2

Vaknar återigen upp av ljudet från gonggongen, sover som en prinsessa här! Kroppen känns mjuk och utvilad. Det känns fantastiskt att få ge kroppen så mycket kärlek och omsorg! Jag känner mig snäll mot mig själv. Denna dag har liknande upplägg som gårdagen. Tystnad, morgonyoga, frukost, flow-yoga med Josefine, lunch och fritid. Den här dagen bjöd dessutom på strålande sol och 28-grader! Vi njöt vid poolen, badade, läste, lekte, åt färska fikon från trädgården, umgicks med varandra, umgicks med oss själva … låter det drömmigt? – Det var det!

Eftermiddagens yoga/meditation bestod av dansmeditation! Japp. Med ögonbindel, i trädgården, alla körde sitt eget race. Det här med att släppa på alla tankar om hur man ser ut etc. och bara känna in sin kropp … grymt. Jag tror att vi dansade under ca 60 min? Det kändes verkligen inte så … det var superhärligt!

Helgen började nå sitt slut, dessvärre … Avslutningsmiddagen dukades upp utomhus, med bergen i bakgrunden. Alla samlades, pratade om allt mellan himmel och gjord. Innan det var dags att lägga sig för natten, hade vi ett härligt ”mantramys” tillsammans, under stjärnorna … En kväll att minnas.

Alltså, Yogiakademin, vilken magi ni skapar!

TACK, TACK, TACK för att jag fick vara med om allt detta! Även fast jag nu skriver om detta, så känns det fortfarande som en dröm.

KÄRLEK // Caroline