(Foto – Adam Klingeteg)

”Ett minne ploppar upp från det han sa häromdagen, hur fel det var. Jag är sårad. Omedvetet stänger jag av området kring bröstet. I nästa stund planerar jag allt som måste göras när jag kommer hem. Ångesten kryper på mig och utan att veta om det spänner jag både magen och käkarna. Jag kommer aldrig hinna, det är för mycket…”

…plötsligt skriker min vänstra axel…

”Hurru, kom ner hit – kom tillbaka till kroppen, till stunden. Släpp den där dåtiden och strunt i vad som kanske kommer hända sen. Nu är du här framför havet på yogamattan och det enda du behöver göra är att vara närvarande med det som händer NU”

Jag tar ett djupt andetag in och suckar ut. Jag är tillbaka med min uppmärksamhet i stunden. Stunden som faktiskt existerar på riktigt. Stunden där livet pågår. Stunden där den riktiga harmonin och kärleken finns. Det är inte igår. Det är inte imorgon. Det som hände förra veckan är passé och vad som kanske kommer att hända nästa månad behöver jag inte fundera över just nu på min yogamatta framför havet.

Jag släpper medvetet den där spänning i bröstet och öppnar upp mitt hjärta igen. Låter aktivt käkarna falla isär och slappnar av i magen. Fortsätter min practice – gör en Vinyasa och smälter in i en framåtfällning. Säger HEJ till baksida lår. Jag är ett med mitt andetag, ett med min kropp, ett med stunden igen.

Gång på gång inser jag att YOGA ÄR MEDITATION. And I love it. <3

”Ett minne ploppar upp från det han sa förra veckan, hur orättvist behandlad jag blev. Omedvetet stänger jag av området kring bröstet. I nästa stund planerar jag min kommande månad in i minsta detalj. Ångesten kryper på mig och utan att veta om det spänner jag både magen och käkarna. Hur fan ska jag hinna med allt?”

…plötsligt skriker min högra höft…

”Ey kompis kom ner hit – kom tillbaka till kroppen, till stunden. Släpp den där dåtiden och strunt i vad som kanske kommer hända sen. Nu är du här framför havet på yogamattan och det enda du behöver göra är att vara närvarande med det som händer NU”

Jag tar ett djupt andetag in och suckar ut. Jag är tillbaka med min uppmärksamhet i stunden. Stunden som faktiskt existerar på riktigt. Stunden där livet pågår. Stunden där den riktiga harmonin och kärleken ligger och lurar. Det är inte igår. Det är inte imorgon. Det som hände förra veckan är passé och vad som kanske kommer att hända nästa månad behöver jag inte fundera över just nu på min yogamatta framför havet.

Släpper medvetet den där spänning i bröstet och öppnar upp mitt hjärta igen. Låter aktivt käkarna falla isär och slappnar av i magen. Fortsätter min practice – gör en Vinyasa och smälter in i den höftöppnande positionen på andra sida. Säger HEJ till vänster höft. Jag är ett med mitt andetag, ett med min kropp, ett med stunden igen.

(Foto – Adam Klingeteg)

TACK kroppen. TACK yogan. För att ni i ett perfekt samspel ständigt hjälper mig att hitta tillbaka HIT. Hjälper mig att släppa allt ältande om dåtiden och oro för framtiden. Hjälper mig att hitta in i harmoni och kärlek igen.

NAMASTE

Foto – Adam Klingeteg

Hur ofta leder du uppmärksamheten ner i kroppen och verkligen känner efter vad som försegår där? Var håller du spänningar? Var känns det lugnt och skönt? Går det att släta ut pannan, släppa käkarna, låta axlarna falla ner och magen falla ut? Ibland kommer ju tankarna från alla möjliga håll och kanter, talar emot varandra till och med. I sånna lägen hittar jag svaret genom att checka in med min kropp. Kroppen talar till oss precis hela tiden. När vi blir stressade spänner den sig, när vi mår bra slappnar den av. Kroppen vet. Kroppen är vis. Kroppen talar sanning.

Och precis som sanningen så gör ju kroppen ont ibland. Då har vi två val. Den enkla vägen är väl att ignorera smärtan, sluta känna kroppen och istället gå upp i huvudet. En grym teknik för att ta den vägen är ju exempelvis att sätta oss framför datorn. Den svårare vägen är nog att sätta oss ner, sluta ögonen och känna efter vad som verkligen händer i kroppen. Känna in smärtan. Hur känns den? Kan jag slappna av i det området?

Kroppen talar till oss hela hela tiden – Lyssnar du?

Läs gärna mer liknande tankar…

Vad Vipassana visade mig denna gång?

Vart tog den duktiga lilla flickan vägen?