Foto – Adam Klingteg, Outfit – Seea

Jag gråter minst 2 gånger i veckan oftast fler! Om det har gått mer än en veckan utan att jag gråtit vet jag att något är fel. Då vet jag att jag springer för fort och inte tagit tid för att möta mig själv. Jag älskar att gråta. Kanske inte alltid under själva gråten men efteråt känner jag mig så….hmmm ren. Att gråta (och även skrika) är som en känslomässigdetox för mig. Jag hyllar tårarna. Har de inte hittat ut på några veckor brukar jag trigga dem genom att lägga mig ner i sängen sätta på sorglig musik… efter en stund brukar det bli ett härligt flöde. I takt med att de forsar från mina ögon så släpper spänningarna i magen, bröstet, höfterna…ja typ hela kroppen öppnas upp!

Egentligen kan jag ju bara tala för mig själv. Alla kanske inte har samma behov av att gråta men jag har märkt att majoriteten av våra deltagare på Yogiakademin har tyckt att det är fantastiskt skönt att få låta tårarna rinna. Vi gör inget speciellt för att pusha fram tårar, för de flesta bara händer det efter typ dag 2 eller 3 på varje retreat. Det enda vi gör är att låta dem slappna av, vara lite i tystnad och leda dem ner i kroppen genom yoga, dans och shaking. De flesta av oss lever ju ett ganska intensivt liv på hemmaplan där det sällan finns tid för att stanna upp och känna efter – att gråta. Här får alla plötsligt flera timmar om dagen att bara vara – känna känslor, sensationer i kroppen, slappna av… och då verkar det som om tårkanalerna öppnas automatiskt. Enligt mig inget att vara rädd för – låt oss istället hylla tårarna. Hylla stunderna där vi känner oss trygga nog att våga släppa taget och uttrycka det som finns inom oss. Kanske släpper den där stenen i magen eller trycket runt bröstet som suttit där sen du senat grät.

Vad har du för relation till tårar? När grät du senast? Dela gärna med dig här i kommentarerna…och du kan ju vara helt anonym när du gör det!

Samma sak gäller nog alla känslor – läs gärna mer om min relation till ilska i detta inlägg ”I am not a fucking Barbie Doll.” Vill du få igång tårarna är du också givetvis välkommen att hänga med oss på ett retreat. Nästa blir till Bretagne över påsk! Läs mer HÄR.

God morgon!

Förra söndagen skrev jag om hur viktigt det varit för mig att få uttrycka hela mitt känsloregister och om min nyfunna känsla – ILSKA. I vårt civiliserade samhälle är det ju dock inte alltid läge att uttrycka precis allt man känner i stunden. Slå en familjemedlem eller lägga sig och skrika på marken funkar väl tills man är i tio-årsåldern men därefter finns risken för inspärrning på närmsta psyket eller för den delen häkte om man skulle hänge sig till en sådan akt.

Därför tycker jag att det är alldeles strålande att det finns något som heter Dynamisk Meditation. En form av aktiv meditation som är speciellt utformad för att hjälpa oss västerlänningar att (under kontrollerade omständigheter) få LEVA UT hela vårt register av känslor och på så vis bli av med kroppsliga och mentala blockeringar. Den indiske mystikern, Osho, introducerade denna meditation i västvärlden redan på 1960-talet. Idag används den på mängder av platser runt om i världen. Det finns nog knappt en storstad som inte har ett ställe för Dynamisk meditation. I Stockholm hittar du det exempelvis varje morgon kl 06.20 på Urban Om, en av de studios där jag undervisar yoga när jag är i Sverige.

Meditationen pågår i en timme och är indelad i fem faser: andning, utlevnad, utmattning, stillastående och celebration. Under hela timmen brukar man ha ögonbindel eller slutna ögon för att kunna fokusera så mycket som möjligt på sin egen inre upplevelse.

Fas 1. Anding

Det första steget är till för att syrsätta kroppen och få energin att flöda fritt. För att göra det andas vi kraftfullt och ”kaotiskt” ut genom nästan samtidigt som vi försöker röra armarna och höfterna. Det kan kännas lite trögt i början men efter ett tag brukar jag verkligen känna hur varenda cell i kroppen vaknar till liv.

Fas 2. Utlevnad

Efter fas 1 brukar känslorna fullkomligt explodera för det flesta. Folk skriker, slåss med kuddar, stampar, gråter, skrattar (de flesta verkar ha mest Ilska som vill uttryckas men alla känslor får plats här) ….det är KAOS. Jag älskar det! Jag minns dock första gången jag var på en sådan här meditation –  jag var i chock. Det var riktigt läskigt att höra alla obehagliga vansinnesskrik och själsord. Men ju fler gånger jag gjorde det insåg jag att det var väldigt skönt att få leva ut utan att bli dömd eller inspärrad.

Fas 3. Utmatting

Nästa fas är sjuuuuuuukt jobbig. Man hoppar upp och ner med armarna över huvudet samtidigt som man uttalar mantrat WHO. Ett gammalt Sufi mantra som härstammar från frågan ”Who Am I”. När vi hoppar vill vi landa på hälarna för att få hela höftpartiet och bäckenbotten att vibrera. Precis som första fasen så kan denna kännas galet jobbig till en början men efter ett tag när energin börjar flöda uppåt kan det kännas som om man får någon form av superkraft och kan fortsätta i en oändlighet. Man kommer liksom utanför sin kropp.

Fas 4. Stillastående meditation

Efter 10 minuter, hör man en röst som skriker STOP då ska man stanna helt blickstilla där man är och bara observera vad som sker i nuet. Om armarna landar ovanför huvudet bör man låta dem vara där (oftast brukar de i alla fall för mig sakta smyga sig neråt under fasens gång).

Fas 5. Celebration

Meditationen avslutas sen med valfria rörelser till musiken som spelas. En form av dans som inte ska förväxlas med att ”dansa” fint. Det är ett sätt att fira den kommande dagen och livet!

Vill du prova med musik hemma så finns en Spotify-lista med alla fem faser HÄR.

 
Läs gärna mer om min ILSKA i inlägget I am not a fucking Barbie Doll
eller mina tankar om Dans i inlägget Yoga med Dansare. Vill du veta mer om andra Aktiva Meditationer, tryck HÄR.

Foto – Peter Sahlberg

Samtidigt som jag slår hårt i market med en kudde, hör jag mig själv skrika ut…

”I am not a fucking Barbie Doll…”, ”The whole sociatey is fucked up…”, ”..not a single person in this world is ALIVE, all are fucking DEAD”, ”Ahhhhhhhh….”

 

Framför mig sitter ett 20-tal personer helt tysta och tittar men dem bryr jag mig inte ett skit om – jag är helt inne i min ilska, fullständigt närvarande, fullkomligt galen. Det är långt ifrån ett inövat skådespel, allt bara kommer ur mig. Om detta skett ute på stan med en polis i närheten skulle de garanterat spärra in mig…men här är allt tillåtet. Här får jag leva ut. Utan att bli dömd. Inget är konstigt. Personerna framför mig är väl medvetna om magin och friheten som kommer av att få uttrycka sitt fulla känsloregister.

Du kanske blir rädd när du läser detta. Josefine som verkar så kärleksfull, harmonisk och snäll mot sin omvärld. Det är jag. Men jag (precis som du) har ilska också. För ca två år sen, hamnade jag på en workshop som heter Awakening of Love på Urban Om i Stockholm. En fantastiskt workshop (som jag skriver mer om en annan dag) för nu är det en specifik sak jag vill förmedla nämligen relationen till min ilska som under den tiden inte existerande. Känslan ARG fanns inte hos mig (trodde jag). När workshop ledarna försöka trigga fram den i mig förstod jag ingenting. Jag ville bara lämna rummet. Det var läskigt att höra alla andras skrik och slag som liksom trängde in i mitt öppna hjärta…

”Vadå ilska? Jag är harmonisk och om något negativt händer så gråter jag. Absolut kan jag kan bli besviken på människor men då sätter jag mig och mediterar och efter en stund hittar jag nästan alltid in i förståelse och empati för dem. Varför ska jag försöka bli arg och skrika?”

Ett år senare, befinner jag mig på en utbildning i Breathwork (en slags djupandning man använder för läkning av kroppsliga såväl som själsliga sår) på Bali. Jag ligger där och andas. Det blir otroligt starkt, jag är liksom lite i en annan värld, helt plötsligt kommer en enorm ilska över mig. Jag minns inte att jag någonsin upplevt något liknande tidigare… jag börjar experimentera med skrik, slag och kroppsrörelser – den ska ut! Mitt i mitt galna utlevande –  hittar jag in i min kraft, min kvinnliga styrka och även min sexualitet. Jag minns plötsligt hur det är att vara LEVANDE.

Nyfiken på mer om mitt senaste (galna men magiska) retreat, läs här.