Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

levande

Kärlek i Bretagne

Kärlek i Bretagne Yogiakademin

Hej då Bretagne. Så otroligt tacksam över ALL MAGI jag fått uppleva på slottet de senaste tre veckorna. Jag känner bara en ENORM ENORM KÄRLEK till alla 75 deltagare som rest med oss denna sommar. De flesta anländer till slottet PÅKLÄDDA med mängder av lager och masker som skyddar mot samhällets kyla och världens galenskap…många är lite tillbakadragna, lite avvaktande, lite stängda och förmodligen ganska nervösa när de kommer med tankar som…

 

”Jag har ju bara yogat några gånger tidigare och ALDRIG mediterat – hur ska det här gå?”

 

Vi börjar alltid genast med en yogaklass för att alla ska få möjlighet att släppa alla sådana tankar, hitta tillit och landa ner i kroppen efter resan. Hehe…men då brukar snarare tankarna skifta till…

 

”Vad är det här med shaking, trodde att vi skulle yoga?”, ”Ögonbindlar, ska vi ha det på alla klasser?”, ”Ahhhh…jag har ingen lust med att titta någon i ögonen, jag är här för mig själv.”

 

Hursomhelst, när varje deltagare inser att man på Yogiakademin får vara och göra exakt som man vill. På Yogiakademin kan man lägga alla sina lager och masker åt sidan. Låta alla sidor synas, ”dålig” som ”bra”. Låta alla känslor levas ut, ”dålig” som ”bra”.  När insikten kommer att man under en vecka får vara sig själv FULLT UT –  försvinner också den där första skepsismen och nervositeten. Alla slappnar av och ger sin tillit.

Kärlek i Bretagne Yogiakademin

Dag för dag faller lager för lager av masker bort… och fram kommer ett gäng skimrande individer med ögon som gnistrar av kärlek och kroppar som dansar av eufori.

Kärlek i Bretagne yogiakademin Kärlek i Bretagne yogiakademinKärlek i Bretagne yogiakademin

Då blir jag blixtförälskad. En kärlek som är personlig men inte exklusiv för jag blir helt galen i varenda en. Det vackraste jag vet är nämligen att se en människa fullständigt släppa taget i Savasana eller helt obekymrad låta kroppen röra sig i yogan och dansen. Det uppstår MAGI i yogasalen. Folk slutar lyssna på mig och börjar istället följa sin egen kropp, lita på sin egen kropp. När de efter en vecka lämnar är de NAKNA – masker och lager har tagits av – och nu finns istället en öppenhet för den kärlek som faktisk existerar i världen och dessutom är så mycket mäktigare än all den onska och galenskap som vi ser på nyheterna.

 

Häromdagen blev det dags att säga Hej Då till sista gruppen i Bretagne. Retreaten är över och som vanligt känns det så sorgligt att jag bara vill gråta som om mitt hjärta krossats och kärleken lämnat mig. I dagar, ja veckor, så poppar olika deltagares lysande ansikten upp i mitt bakhuvud som strålande änglar. Jag vet att det är farligt att blanda ihop kärlek med jobb men jag tror inte att jag någonsin kommer bli kapabel till att hålla dessa två isär – det är helt enkelt omöjligt att hålla hjärtat utanför allt det vackra som uppstår framför mina ögon.

Kärlek i Bretagne Yogiakademin

Otroligt TACKSAM över den tilliten varenda deltagare givit mig och Yogiakademi-teamet i sommar. Galet TACKSAM över att få göra detta ihop med Peter, Jens, Ida, Andreas, Anna & Malin. Enormt TACKSAM att jag får jobba med det jag gör, att jag får känna en sådan här kärlek på jobbet i min vardag :-).

Kärlek i Bretagne Yogiakademin

NAMASTE

Gott nytt år! Om 2016 var ditt sista år att leva?

gott nytt år blogg-10

Om 2016 var ditt sista år att leva, hur skulle du leva ditt liv? Vad skulle du fortsätta med? Vad skulle du radera ur ditt liv?

 

En fråga jag brukar ha i bakhuvudet. En fråga som liksom får mig att tänka till. Om det är något jag gör ofta eller en person jag umgås mycket som jag inte skulle slösa min tid på om den var begränsat….finns ju egentligen inte någon anledning att fortsätta leva så nu heller.

 

Det är nytt år… du bestämmer…hur vill du att 2016 ska bli?

 

GOTT NYTT ÅR FRÅN SANTA TERESA!

 

 

I am not a fucking Barbie Doll

P1020043 ilska

P1020036  P1020049

Foto – Peter Sahlberg

Samtidigt som jag slår hårt i market med en kudde, hör jag mig själv skrika ut…

 

”I am not a fucking Barbie Doll…”, ”The whole sociatey is fucked up…”, ”..not a single person in this world is ALIVE, all are fucking DEAD”, ”Ahhhhhhhh….”

 

Framför mig sitter ett 20-tal personer helt tysta och tittar men dem bryr jag mig inte ett skit om – jag är helt inne i min ilska, fullständigt närvarande, fullkomligt galen. Det är långt ifrån ett inövat skådespel, allt bara kommer ur mig. Om detta skett ute på stan med en polis i närheten skulle de garanterat spärra in mig…men här är allt tillåtet. Här får jag leva ut. Utan att bli dömd. Inget är konstigt. Personerna framför mig är väl medvetna om magin och friheten som kommer av att få uttrycka sitt fulla känsloregister.

 

Du kanske blir rädd när du läser detta. Josefine som verkar så kärleksfull, harmonisk och snäll mot sin omvärld. Det är jag. Men jag (precis som du) har ilska också. För ca två år sen, hamnade jag på en workshop som heter Awakening of LoveUrban Om i Stockholm. En fantastiskt workshop (som jag skriver mer om en annan dag) för nu är det en specifik sak jag vill förmedla nämligen relationen till min ilska som under den tiden inte existerande. Känslan ARG fanns inte hos mig (trodde jag). När workshop ledarna försöka trigga fram den i mig förstod jag ingenting. Jag ville bara lämna rummet. Det var läskigt att höra alla andras skrik och slag som liksom trängde in i mitt öppna hjärta…

 

”Vadå ilska? Jag är harmonisk och om något negativt händer så gråter jag. Absolut kan jag kan bli besviken på människor men då sätter jag mig och mediterar och efter en stund hittar jag nästan alltid in i förståelse och empati för dem. Varför ska jag försöka bli arg och skrika?”

 

Ett år senare, befinner jag mig på en utbildning i Breathwork (en slags djupandning man använder för läkning av kroppsliga såväl som själsliga sår) på Bali. Jag ligger där och andas. Det blir otroligt starkt, jag är liksom lite i en annan värld, helt plötsligt kommer en enorm ilska över mig. Jag minns inte att jag någonsin upplevt något liknande tidigare… jag börjar experimentera med skrik, slag och kroppsrörelser – den ska ut! Mitt i mitt galna utlevande –  hittar jag in i min kraft, min kvinnliga styrka och även min sexualitet. Jag minns plötsligt hur det är att vara LEVANDE.

 

Nyfiken på mer om mitt senaste (galna men magiska) retreat, läs här.

metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!