God morgon!
Förra söndagen skrev jag om hur viktigt det varit för mig att få uttrycka hela mitt känsloregister och om min nyfunna känsla – ILSKA. I vårt civiliserade samhälle är det ju dock inte alltid läge att uttrycka precis allt man känner i stunden. Slå en familjemedlem eller lägga sig och skrika på marken funkar väl tills man är i tio-årsåldern men därefter finns risken för inspärrning på närmsta psyket eller för den delen häkte om man skulle hänge sig till en sådan akt.
Därför tycker jag att det är alldeles strålande att det finns något som heter Dynamisk Meditation. En form av aktiv meditation som är speciellt utformad för att hjälpa oss västerlänningar att (under kontrollerade omständigheter) få LEVA UT hela vårt register av känslor och på så vis bli av med kroppsliga och mentala blockeringar. Den indiske mystikern, Osho, introducerade denna meditation i västvärlden redan på 1960-talet. Idag används den på mängder av platser runt om i världen. Det finns nog knappt en storstad som inte har ett ställe för Dynamisk meditation. I Stockholm hittar du det exempelvis varje morgon kl 06.20 på Urban Om, en av de studios där jag undervisar yoga när jag är i Sverige.
Meditationen pågår i en timme och är indelad i fem faser: andning, utlevnad, utmattning, stillastående och celebration. Under hela timmen brukar man ha ögonbindel eller slutna ögon för att kunna fokusera så mycket som möjligt på sin egen inre upplevelse.
Fas 1. Anding
Det första steget är till för att syrsätta kroppen och få energin att flöda fritt. För att göra det andas vi kraftfullt och ”kaotiskt” ut genom nästan samtidigt som vi försöker röra armarna och höfterna. Det kan kännas lite trögt i början men efter ett tag brukar jag verkligen känna hur varenda cell i kroppen vaknar till liv.
Fas 2. Utlevnad
Efter fas 1 brukar känslorna fullkomligt explodera för det flesta. Folk skriker, slåss med kuddar, stampar, gråter, skrattar (de flesta verkar ha mest Ilska som vill uttryckas men alla känslor får plats här) ….det är KAOS. Jag älskar det! Jag minns dock första gången jag var på en sådan här meditation – jag var i chock. Det var riktigt läskigt att höra alla obehagliga vansinnesskrik och själsord. Men ju fler gånger jag gjorde det insåg jag att det var väldigt skönt att få leva ut utan att bli dömd eller inspärrad.
Fas 3. Utmatting
Nästa fas är sjuuuuuuukt jobbig. Man hoppar upp och ner med armarna över huvudet samtidigt som man uttalar mantrat WHO. Ett gammalt Sufi mantra som härstammar från frågan ”Who Am I”. När vi hoppar vill vi landa på hälarna för att få hela höftpartiet och bäckenbotten att vibrera. Precis som första fasen så kan denna kännas galet jobbig till en början men efter ett tag när energin börjar flöda uppåt kan det kännas som om man får någon form av superkraft och kan fortsätta i en oändlighet. Man kommer liksom utanför sin kropp.
Fas 4. Stillastående meditation
Efter 10 minuter, hör man en röst som skriker STOP då ska man stanna helt blickstilla där man är och bara observera vad som sker i nuet. Om armarna landar ovanför huvudet bör man låta dem vara där (oftast brukar de i alla fall för mig sakta smyga sig neråt under fasens gång).
Fas 5. Celebration
Meditationen avslutas sen med valfria rörelser till musiken som spelas. En form av dans som inte ska förväxlas med att ”dansa” fint. Det är ett sätt att fira den kommande dagen och livet!
Vill du prova med musik hemma så finns en Spotify-lista med alla fem faser HÄR.
Läs gärna mer om min ILSKA i inlägget I am not a fucking Barbie Doll
eller mina tankar om Dans i inlägget Yoga med Dansare. Vill du veta mer om andra Aktiva Meditationer, tryck HÄR.
