Älskar Indien och att resa själv. Det är liksom något speciellt här – någon energi som får mig att landa in i mig själv. Jag inser hur mycket jag saknar mig själv på sistone och hur viktigt det är för mig att få dessa pauser ibland. Pauser där jag helt kan lyssna in mig själv. Ta ett kliv bort från allt annat en stund. Få perspektiv.

Jag har liksom skapat mig som ett eget litet retreat här. Yogar typ 2-3 timmar på morgonen, äter frukost följt av en härlig strandpromenad. På eftermiddagen har jag tagit en magisk Ayurvedisk massage (nästan varje dag) och sen mediterat en timme. Mina kvällar har blivit tidiga med middag på stranden och sen lite läsning. Just nu är det ”A conversation with God” som är min kompis.

För er som inte gjort det så kan jag verkligen rekommendera att resa själva.

Läsa gärna mer om mina tankar om egentid HÄR eller HÄR.

GOD MORGON från Indien.

Jag har det helt magiskt här. Imorse vaknade jag av fåglelkvittret vid 6-tiden, satte mig på stranden och drack mitt kära ingefära-honung-citron te samtidigt som jag skrev dagbok. Därefter ställde jag mig på yogamattan – jag andades långsamt, rörde mig långsamt och lyssnade in min kropp. Steg för steg lät jag den få som den ville. Utan minsta stress, utan minsta prestation. Jag var så närvarande, med andetaget, med kroppen, med vinden, med vågorna. När kroppen sen ville landa i savasana – lät jag den ligga där tills den hade vilat klart. Jag kände läkning i hela min kroppen. Efter denna magiska stund hade klockan blivit 10 så hade visst hängt på mattan i 3-4 timmar. Sen hoppade jag i havet och simmade. Sen var klockan 11 och jag var sugen på frukost så gick till favvohaket precis bredvis min bungalow. Efter fyra vintrar här så vet killarna där exakt vad jag vill ha… ”Josefine Special” bestående av omelett, avokado, papayasallad, citronjuice, papadam (bröd gjort på linser) och kaffe. Bästa bästa!

Efter lite datortid så känner min kropp för att gå en låååång promenad längst stranden nu.

Det är så skönt att bara få vara själv i några dagar och helt lyssna på vad min kropp vill. Dock vill jag poängtera att givetvis inte alltid leva som en eremit, jag saknar alla hemma så blir inte kvar här sålänge denna gång.

Ses snart!

God morgon! Nu är det dags för mig att ha några dagar för mig själv i tystnad men när jag sluter ögonen…ser jag ett par glasiga ögon som ser rätt igenom mig, ett vackert äkta leende tillsammans med ett smittande skratt samtidigt som jag energin från en fri själ mitt på dansgolvet…

JAG ÄR KÄR IGEN. En kärlek som är personlig men inte exklusiv för jag är tokig i alla vackra människor jag tillbringat min senaste vecka i Bretagne med. Vår magiska påskvecka tillsammans är över. Från att leva ihop i ett slags slottsligt kollektiv med 15 andra är jag nu helt ensam. Vi alla kom dit förra lördagen utan att känna någon annan – i slutet av veckan kändes vi som en familj. En familj som delade tårar och skratt, tystnad och tillit, drömmar och pinsamma historier.

Jag tycker det vackraste som finns är att se människor öppna sig och visa känslor, att se människor sluta ögonen och röra sig helt obekymrat i sina kroppar eller att fullständigt släppa taget i Savasana. Efter några dagar på ett retreat brukar detta ske – folk släpper lager, slutar lyssna slaviskt på mig i yogasalen och istället följer sin egen kropp. När det händer blir jag blixtförälskad – jag kan stå i mitt i salen med gåshud och vara helt hänförd för alla dessa fria kroppar. När vi är oss själva, slappnar av och släpper in är ALLA vackra.

Jag saknar alla dessa 15 individer, känns galet tomt. Jag vet dock att det är bra för mig att landa och bara vara lite ensamhet en stund.

Läs gärna mer om alla härliga retreats HÄR.