Foto – Adam Klingeteg

“Sadness gives depth. Happiness gives height. Sadness gives roots. Happiness gives branches. Happiness is like a tree going into the sky, and sadness is like the roots going down into the womb of the earth. Both are needed, and the higher a tree goes, the deeper it goes, simultaneously. The bigger the tree, the bigger will be its roots. In fact, it is always in proportion. That’s its balance.”
― Osho

Foto – Adam Klingeteg, Baddräkt – theseea

Idag är mitt motto NÄRVARO. Kanske ett ord som alltid borde vara prioriterat men när vi har fullt upp av ”måsten” som vi ju alla har ibland så är det svårt. Eftersom retreaten är över så bestämde jag mig för att ta ett steg i taget idag. Det började redan när jag vaknande… istället för att genast gå upp för att göra mitt ingefärate så låg jag kvar en stund och bara kände in min kropp – del för del. När jag sen tillslut gick upp för att koka te så gjorde jag även det med full uppmärksamhet på det jag tog mig för. Allt, precis allt, kan ju faktiskt vara meditation. Därefter ställde jag mig på mattan och under cirka två timmar rörde jag mig så långsamt jag kunde. Verkligen kände varje andetag hela vägen upp till bröstet, nyckelbenen, hela vägen bak mellan skulderbaden. Hittade tillbaka till meditationen i praktiken.

Många ”yogagurus” hävdar att vi får sanningen om vårt liv på mattan. Så sant på många sätt. De dagar jag gör för mycket på en gång –  stressar jag igenom min yogapraktik, jag andas ytliga andetag samtidigt som tusentals tankar fladdrar runt i huvudet samtidigt. Jag är låååångt ifrån närvarande med andetaget, med känslan i kroppen. När jag tar det chill, som idag, är det en helt annan grej. Jag njuter av varje position, varje stretch, varje andetag…. Det är då yogan är MAGI.

Jag har prioriterat full närvaro hela dagen – under måltider, möte med människor, sittandes på stranden… Att vara helt närvarande är nog bland det svåraste som finns men som med allt annat så blir vi nog bättre och bättre ju mer vi fokuserar på det, ju mer vi tränar.

Läs gärna mer om rörelse och närvaro här – ”Var jogging min yoga?”

Sista dansen i Costa Rica. Efter underbara och intensiva 60 dagar är det liksom slut nu. Det känns så…hmmm TOMT. Lite samma tomhet som jag ofta kände efter en massa tentor på Handels. Fast tentaplugga kändes aldrig kul – hålla retreat är ju det bästa jag vet. Men den där känslan när jag hade gått ALL-IN i något och skjutit fram allting annat är den samma. Med andra ord fokuserat alla min krafter på en grej och när det är över så är det som att jag inte riktigt vet vad jag ska göra eller om jag ens ska göra något överhuvudtaget. På ett sätt är det massas massa grejer som jag skjutit fram och ”borde” göra men samtidigt skriker min själ efter en paus. Några dagar när jag helt enkelt inte gör någonting.

Idag ska jag prova att göra det jag sett alla deltagare (och varit lite sotis på) göra varje dag – bara chilla med en bok på stranden!!!!

Du ere min tur att ha SEMESTER!

Läs gärna mer om görande och duktighet – ”Skolkade meditationen – vart tog den duktiga lilla flickan vägen?”