Idag var jag hos en otroligt duktig Ayurvediskläkare som heter Peter Ljungsberg. Jag läste hans bok för flera år sedan och blev fascinerad av hans ord. Det var dock först nu som jag tog en session med honom. Anledningen till sessionen var att jag för några veckor sedan fick utslag på ögonlocken, eller utslag kanske är fel ord. De var röda, varma, klinade och svullna. Inte nice alls.

Som tur var läkte ögonlocken av sig själv i Frankrike men jag ville gå och träffa Peter i alla fall. Jag inser ju att ögonen inte bara svullnar upp av en slump utan att det måste vara något som är obalanserat i mig. Givetvis kunde jag gått till en västerländskläkare och fått någon kräm och vips skulle förmodligen allt vara läkt men då skulle jag ju inte lyssnat på det kroppen försöker säga till mig. Då skulle jag ju bortse från det som är i obalans på min insida. Denna obalans skulle förmodligen komma tillbaka och tala till mig igen och igen.

Peter sa något väldigt klokt på tal om detta:

”Kroppen talar till oss hela tiden men de flesta av oss är analfabeter och kan inte förstå”

Precis som vi lägger tid på att lära oss läsa ord när vi är små så skulle vi garanterat slippa många krämpor och sjukdomar om vi la samma tid på att lära oss läsa vår egen kropp.

Även om många saker Peter sa var självklarheter så har jag märkt att man ibland behöver höra dessa självklarheter. Precis som jag ”tjatar” på alla som kommer och yogar med mig om att sådana ”enkla” saker som att vara närvarande och andas (trots att alla ju vet om det) så kan det behövas att någon säger det till oss gång på gång för att vi ska lyssna.

Otroligt tacksam över Peters visdomsord. Jag kan verkligen rekommendera att gå dit om du är nyfiken på vad din egen kropp försöker förmedla till dig just nu.

Läs gärna mer om Ayurveda HÄR.

LÄSARFRÅGA:

Hej Josefine

Tack så mycket för all din kärlek och värme. Jag är på väg till mitt sanna jag. Känns otroligt skönt och rätt.

Jag vet inte hur många gånger du har berättat för mig/oss att vi skulle spänna våra rot och navellås men har nu några funderingar på när dessa behöver sättas på så att säga.

Efter ett pass igår där jag verkligen försökte spänna magen in mot naveln så mycket jag bara kunde under de flesta positioner där ryggen är inblandad så förstår jag att jag inte använt dessa lås tillräckligt bra eller på rätt sätt.

Ibland är jag väldigt trött i ryggslutet och tror att jag behöver förstå bättre när Bandasarna skall aktiveras för att inte överanstänga ryggen (ryggen  känns mest trött inte ond)

Detta är säkerligen väldigt viktigt om jag skall komma tillrätta med ryggen.

Tycker också det är ganska svårt att andas djupt när ”naveln” är aktiverad.

Försöker att öva vidare på tekniken.

Tacksam för tips.

Stor KRAM !

Niklas

SVAR:

Hejsan bästa Niklas! I know – det där med Bandhas är lite klurigt. Bandhas är ett Sanskrit- (yogaspråket)ord som brukar översättas till kroppslås eller energilås. Det innebär att man aktiverar olika djupa muskelgrupper som sedan ”låser in” och riktar energin ut i hela kroppen. I början hjälper mest låsen till med att ge stabilitet i positionerna samt att skydda vissa delar av kroppen. Efter lite träning kan dock låsen ge oss inflytande över organ, reflexer och funktioner som egentligen ligger utanför vår direkta kontroll. Tillämpningen och beskrivningen av Bandhas varierar lite mellan olika yogaformer. I aktiv yoga brukar vi tala om tre huvudsakliga lås − Mula, Uddiyana och Jalandhara. Dessa har  en intim koppling till Ujjayi-andningen och genom aktivering av dem som vi kan bättre lyckas använda vår fulla lungkapacitet.

Mula betyder rot och vi hittar det genom att aktivera perinealmuskeln, den innanför bäckenområdet. Man kan visualisera att man drar dessa små muskler inåt och uppåt längst ryggraden, lite som att hålla emot när du är kissnödig.

Uddiyana betyder ”flyga uppåt” och detta lås hjälper oss med just det, att föra energin uppåt i kroppen. Det är ett slags buklås som vi hittar genom att dra navlen inåt mot ryggraden. I aktiv yoga är detta en lätt subtil inåtdragning. I många klassiska yogaformer används dock låset på ett kraftfullare sätt (samtidigt som andan hålls ute) som en slags renande andningsövning.

Jala betyder nät och detta lås rör vår hals. Vi hittar det genom att hålla nacken rak och dra in hakan lätt mot nyckelbenen för att på så vis aktivera de små musklerna i halsen. I Ujjayi-andetaget använder vi ”en touch” av detta lås för att kontrollera luftflödet, detta ger oss det viskade ljudet i halsen.

Det där med Bandhas tar dock både tid och är svårt att beskriva med ord tyvärr. Det är snarare något vi måste utforska i vår egen kropp precis som du gör. Egentligen är det ingen intensiv aktivering av stora muskler utan snarare en energisk-aktivering.  I början kan det dock behövas lite starkare muskel aktivering för att vi ska förstå var i kroppen låsen sitter. Med tiden kan vi göra dem subtilare och subtilare. Det ska alltså inte göra att vårt andetag begränsas utan tvärt om hjälpa oss att använda vår fulla lungkapacitet. Det är även super för att skydda ryggen i olika övningar. Men som sagt – lek med låsen i din kropp. När det är för mycket får du släppa dem och andas ner i magen!

Kärlek till dig fina du!

Hej då Biarritz! Nu har jag lämnat Yogiakademin-bubblan ännu en gång. Det känns tomt och lite skrämmande. Utanför vår trygga bubbla kan jag nämligen uppleva att det finns som en stark kraft som liksom försöker få mig bort från hjärtat och upp i huvudet. Väl där uppe blir jag rädd och sätter genast på mig lager och masker för att skydda mig på bästa sätt. Jag stänger in mig. Klär på mig. Blir osynlig. Denna gång gör jag allt i min makt för att jobba emot denna starka samhällskraft. Försöker stanna i kroppen och hjärtat – där är jag trygg oavsett omständigheter.

Jag känner galet mycket tacksamhet över alla KÄRLEK jag får uppleva gång på gång i olika våra Yogiakademi-bubblor. Under de senaste tre veckorna har bubblan bildats i en otrolig villa från 1700-talet utan för Biarritz, närmare bestämt i byn Sare. En villa omgiven av berg och dalar – helt magisk natur. I denna villan har jag fått äran att lära känna över 50 spännande personer.

Som vanligt på våra retreat blev jag påmint om hur vackra människor är när de plockar bort sina lager och masker, när de vågar visa sig själva. Precis som jag så anländer de flesta nämligen till retreaten med mängder av lager och masker som skyddar mot samhällets kyla och världens galenskap. Hursomhelst, bara efter första klasser brukar de där lagren börja försvinna och varje deltagare inser att man på Yogiakademin får vara och göra exakt som man vill. De träder in i bubblan där man kan lägga alla sina lager och masker åt sidan. Låta alla sidor synas, ”dålig” som ”bra”. Låta alla känslor levas ut, ”dålig” som ”bra”.  När insikten kommer att man under dessa dagar får vara sig själv fullt ut slappnar de flesta av och känner en FRIHET de nästan glömt existerade.

Och det är just då – när både mina och deltagarnas lager har skalats av och jag ser vad som finns där bakom som jag blir KÄR. En kärlek som är personlig men inte exklusiv för jag blir helt galen i varenda en. Jag kan bara stå där mitt i yogasalen fylld av kärlek när jag blickar ut på alla euforiskt dansande kroppar med ögon som tindrar.

Trots att denna magin uppstår gång på gång för nästan alla deltagare på samtliga retreat så blir jag förvånad varje tillfälle. Det enda vi gör är att på olika sätt guida deltagare från huvudet ner i kroppen. That’s it. Vi gör liksom inget särskilt eller extremt. Vi har ingen hemlig formel. Det verkar dock som det lilla räcker. Min teori är att vi alla har en längtan efter att att bli sedda för den vi är på riktigt. När vi lever i huvudet kan vi lura oss själva och förtrycka denna längtan men när vi kommer ner i kroppen så kan vi inte ljuga längre. Kroppen talar klarspråk. Kroppen är vis.

Läs gärna också…

”Jag blir kär i mina studenter”