Min vackra kvinnliga läkare välkomnar mig in i konsultationsrummet. Vi sätter oss ner i varsin stol och hon sluter ögonen. Jag sitter där och tittar på henne, lägger märke till hur frisk och balanserad hon ser ut (ord jag tyvärr inte alltid tyckt passa på de västerländska läkarna jag mött). Hon behåller ögonen slutna men börjar snart fråga mig  mängder med frågor…

Hur mår din mage? Är du pigg när du vaknar? Dricker du kaffe? Vad har du för sömnvanor? Är du beroende av något? Vad har du för kostvanor? Mediterar du?…

Efter frågorna tar hon min puls samt granskar min tunga.

Hon säger inte så mycket mer utan skickar mig till ett behandlingsrum som ligger precis vid strandkanten. En behandling som ska utföras av två strålande kvinnor i vackra Saris.

De välkomnar mig in och ber mig ta av mig alla kläder. Därefter får jag sätta mig naken på en liten pall (får på något vis känslan av att vara 3 år igen). Sen ställer de sig bakom mig och börjar sjunga mantan. Speciellt men otroligt vackert. Jag kände mig genast omhändertagen och trygg.

Efter sången häller de oljor i håret och börjar kärleksfullt massera mitt huvud och nacke. När jag fullkomligt börjat gå in i något slags magiskt tillstånd av avslappning är det dags för min nakna kropp att lägga sig på en slags ayurvedisk träbrits. De ställer sig på varsin sida om mig och genom flödande olja börjar de rutinerat och helt synkroniserat dra sina händer längst min kropp. Säger det igen…

Speciellt men otroligt vackert.

N A M A S T E

Heeeeej! Jag har varit i Santa Teresa i över två veckor nu. Det är galet vackert, alla dessa soluppgångar, solnedgångar… men i stunder känner jag mig blind. Jag glömmer bort att stanna upp och verkligen njuta av stunden. Verkligen se solen, höra vågorna, känna vinden… jag glömmer bort att jag ibland behöver egentid.

Jag älskar att få skapa dessa retreat med Yogiakademin, träffa all underbara deltagare och dela med mig av yoga och meditation. Jag är så tacksam för det men i stunder glömmer jag bort mig själv. Jag fokuserar på att alla deltagare ska ha det fantastiskt, lägger ner hela min själ i det. Jag har massor att ge men bara om jag ser till att landa i mig själv mellan varven också. Tog just en lång härlig strandpromenad i denna vackra solnedgång, sen satte jag mig och mediterade vid strandkanten och öppnade ögonen lagom tills att solen skulle försvinna bakom horisonten. WOW…det gav mig kraft. Jag hittade tillbaka till mig själv – nu har jag något äkta att ge igen.

TACKSAM för denna stunden.

Shit, ibland behöver jag verkligen egentid…läs gärna mer HÄR.