Foto – Peter Sahlberg 

Meditationen har liksom smugit sig på mig under flera år. Redan i nian, smet jag iväg till Biblioteket och lånade böcker om meditation. Jag kände ingen annan som höll på med det då så jag skämdes lite – höll det hemligt för min familj och vänner för att inte verka konstig eller deprimerad (i 15 års ålders är det ju livsviktigt att smälta in).

Bakom stängda dörrar eller ensam i skogen, ifrågasatte jag livet och världen i stort – jag ville förstå allt på ett djupare plan. Det var nog därför jag kände den där dragningen till just meditationen men eftersom böckerna var min enda inspiration så förblev också meditationen mycket av ett koncept. Det var först flera år senare när jag hittade yogan (en slags meditation i rörelse) som jag började förstå grejen på ett djupare plan, det blev självupplevt istället för bokkunskap.

Men när meditationen verkligen blev en viktig nyckel i mitt liv var först under min första Vipassana meditationskurs i Indien – en slags Mindfulness meditation på ett tystnads retreat som pågår i 10 dagar, där man sitter still och mediterar 10 timmar om dagen. Det första retreatet kommer jag aldrig glömma, det var det värsta men också det absolut bästa som hänt mig. En positiv vändning i livet helt enkelt.

Läs gärna mer om Vipassana i mitt inlägg – Vad är Vipassana meditation?

Photo – Pierre Wikberg, Fia Garver, Chris Christopherlou

Handstående är som min medicin, något jag tar till när jag behöver stressa ner och hitta harmoni.

Jag tror inte att jag är ensam om att ibland bli heeeeelt galen över någon tanke som inte tycks vilja försvinna från huvudet. Som jag nämnde häromdagen i inläget ”Vad är yoga” så skrev Patanjali en yogabok för 1000-tals år sedan som heter Yoga Sutras. I boken ger han olika tips på hur man ska stilla de där tankarna. Även om inte Patanjali riktigt skrev om just det där perfekta Instagram handståendet så är det just vad positionerna kan hjälpa oss med – landa ner i kroppen och på så vis i stunden vilket automatisk stillar tankarna. Mindfulness helt enkelt!

Jag fullkomligt älskar att stå på händer för då kan jag inte vara annat än i nuet. Handstående visar mig direkt hur jag mår i stunden. Är jag helt uppe i huvudet och mina tankar, funkar det liksom inte.

Känner du dig inte redo för att stå på händer, funkar vilken yogaposition som helst för att hitta denna närvaron. Tadasana som jag beskriv häromdagen (Se här) är egentligen exakt som ett handstående fast på fötterna och lite lättare rent fysiskt. Desto ”lättare” man upplever den fysiska positionen, desto större utmaning kan det dock vara att hitta närvaron och inte tänka på annat.

Och givetvis är det inte bara yogapositioner som kan få oss att bli ett med kroppen, med stunden. Mina underbara medspelare på Surfakademin hittar exempelvis sin närvaro när de står på brädan och tar den där vågen. Du har säkert din favorit!

Men spana gärna in mitt inlägg ”Var jogging min Yoga?”, en fysisk aktivitet (eller för den delen annan aktivitet) kan vara mindfulness meditation men det blir inte alltid så.

Vipassana meditation, jag vill så gärna kunna beskriva vad det är för mig…men det är inte lätt att hitta ord. Dessa foton säger liksom ingenting om hur det faktiskt känns att vara ovanstående cell, timme ut och timme in. Hur det är att vara instängd med mig själv i 10 dagar innanför höga murar med taggtråd sittandes i meditation i 10 timmar om dagen – utan yttre kontakt, utan att prata, utan yoga, utan träning, utan ögonkontakt, sovandes på en brits, ätandes 2 ris-portioner om dagen. Ett fängelse för många. En fristad för mig. Med risk för att låta nyfrälst – det har förändrat mitt liv!

Jag har hittills suttit fyra Vipassana retreats och är inbokat om ett tag. Det är väldigt svårt att sätta ord på upplevelsen under ett sådant här retreat, den är personlig och olika varje gång. Förmodligen är det den traditionella definitionen av Vipassana som beskriver det bäst – ”Vipassana gör att man upplever den sanna och obeständiga naturen av verkligheten”.

Bliss kommer och Bliss går. Smärta kommer och Smärta går. Vipassana lär mig att börja släppa den där stävan om att alltid vilja förändra och förbättra livet. Att släppa motviljan mot det obehagliga och suget efter mer behagliga känslor. Tekniken lär mig att sluta försöka kontrollera vår ständigt föränderliga verklighet. Istället acceptera att det alltid kommer att vara en bergochdalbana som varvar toppar med dalar. Det går ju inte att alltid vara på toppen.

När jag först kom i kontakt med Vipassana gjorde det mig ledsen – jag trodde att det innebar att det inte var någon idé att njuta av det härliga i livet, eftersom det snart kommer att vara borta i alla fall. Jag hade verkligen fått det som bakfoten, givetvis är sanningen den motsatta. När jag är på en topp och känner härliga känslor ska jag såklart vara helt i nuet och njuta fullt ut eftersom även det kommer att förändras. Det jag behöver göra är dock att släppa suget efter mer. Inte helt lätt men jag övar!

Min slutsats är att Vipassana hjälper mig att vara mer närvarande i mitt liv. Det funkar inte alltid men ibland och då är det fantastiskt. För det är ju inte i någon dåtid eller framtid vi kan känna riktig lycka, kärlek och harmoni – det är NU!!

Om du är sugen på att boka ett retreat, kan du spana in dessa sidor, www.dhamma.org och www.sangha.nu.