Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

patanjali

Jag älskar yoga!

jag älskar yoga

Foto – Adam Klingeteg

Hahaha…ingen sensationell rubrik från en person som har en yogablogg kanske men shit vad JAG ÄLSKAR YOGA. Det ärliga möte med mig själv som den gång på gång ger. Hur det hjälper mig att landa HÄR, HÄR, HÄR! Att släppa alla de där tankarna på dåtiden och framtiden så att jag istället kan njuta NU.

 

Legenden Patanjali beskrev yoga som ”stillandet av alla tankerörelser” eller ”förmågan att styra fluktuationer i sinnet”. Exakt vad yogan gör – ett sätt att först se tankarna för att sen kunna slänga iväg dem, ta lite kontroll över dem och förstå att vi inte är dem.

 

Att förstå att bara för att en tanke ploppar upp så behöver den inte vara sann. Jag kan välja att tro på den eller inte. Vilket i sin tur leder mig till en känsla om vem jag är på riktigt, på ett djupare plan. Alltså bakom de där tankarna om hur min kropp ser ut, vad jag jobbar med, var jag bor etc.

 

Yogan hjälper mig helt enkelt att landa i ett slags stilla varande där det andra ”ytliga” aspekterna spelar mindre roll. Jag skulle ljuga om jag sa att yogan gjort att jag helt slutat bry mig om yttre aspekter – jag är mänsklig så det gör jag fortfarande. Tiden på yogamattan ger mig dock ofta glimtar av något mer – den där känslan av kärlek och harmoni som alltid finns där inombords oberoende yttre omständigheter.

 

Jag är så tacksam över att jag hittat något som funkar för mig. Det finns säkerligen tusentals tekniker och tillvägagångssätt att landa in i en liknande närvaro… skriva, surfa, sjunga, spela… vad vi gör spelar nog mindre roll, huvudsaken är ju att det funkar! För utan närvaro känner jag att livet känns tomt och meningslöst.

 

TACKSAM!

 

Läs gärna mer om min kärlek för ashtanga yoga HÄR.

Handstående ger mig harmoni

Hanstående

handstående

Hansstående

Photo – Pierre Wikberg, Fia Garver, Chris Christopherlou

Handstående är som min medicin, något jag tar till när jag behöver stressa ner och hitta harmoni.

Jag tror inte att jag är ensam om att ibland bli heeeeelt galen över någon tanke som inte tycks vilja försvinna från huvudet. Som jag nämnde häromdagen i inläget ”Vad är yoga” så skrev Patanjali en yogabok för 1000-tals år sedan som heter Yoga Sutras. I boken ger han olika tips på hur man ska stilla de där tankarna. Även om inte Patanjali riktigt skrev om just det där perfekta Instagram handståendet så är det just vad positionerna kan hjälpa oss med – landa ner i kroppen och på så vis i stunden vilket automatisk stillar tankarna. Mindfulness helt enkelt!

Jag fullkomligt älskar att stå på händer för då kan jag inte vara annat än i nuet. Handstående visar mig direkt hur jag mår i stunden. Är jag helt uppe i huvudet och mina tankar, funkar det liksom inte.

Känner du dig inte redo för att stå på händer, funkar vilken yogaposition som helst för att hitta denna närvaron. Tadasana som jag beskriv häromdagen (Se här) är egentligen exakt som ett handstående fast på fötterna och lite lättare rent fysiskt. Desto ”lättare” man upplever den fysiska positionen, desto större utmaning kan det dock vara att hitta närvaron och inte tänka på annat.

Och givetvis är det inte bara yogapositioner som kan få oss att bli ett med kroppen, med stunden. Mina underbara medspelare på Surfakademin hittar exempelvis sin närvaro när de står på brädan och tar den där vågen. Du har säkert din favorit!

Men spana gärna in mitt inlägg Var jogging min Yoga?”, en fysisk aktivitet (eller för den delen annan aktivitet) kan vara mindfulness meditation men det blir inte alltid så.

 

Yoga med dansare

 

yoga och dans

yoga och dans

yoga och dans

Yoga och dans

Jag undervisade precis en yogaklass på Dansmuseet i Stockholm som bästa Lululemon tjejerna styrt upp. Underbar lokal för yoga som snabbt fylldes upp av ett sjuttiotal sköna människor – kvinnor som män, gamla som unga, yogafreaks som nybörjare och DANSARE.

Den sistnämnda gruppen gav mig lite tankar idag. För en yttre beskådare kan det ju vara svårt att se skillnad på dans och yoga. Därför kan en professionell dansare, på första yogaklassen ibland ge sken av att vara en erfaren yogi eller yogini. Om det finns något som heter perfekt position så är det ofta just hos en dansare vi kan skåda en sådan.

Trots detta kan det vara lite extra knepigt för en dansare att faktiskt komma in i yogan på riktigt. Utan att ha varit dansare själv så har jag många kompisar som varit det och berättat om den ”hårda” dansvärlden – en värld fylld av utseendefixering, konkurrens, prestation, ätstörningar och skador.

Dans handlar om det yttre – hur kroppen ser ut i olika positioner. Det verkar vara ett evigt tragglande framför speglar med lärare som pressar kroppen in i positioner där den inte vill vara – allt det för att sen kunna göra det perfekta utförandet framför en publik. Jag vill inte raljera mot dans i sig – det är ett magiskt vackert uttryckssätt för skapande och kreativitet men det är inte det mest hälsosamma för kroppen och det är definitivt inte yoga.

Yoga handlar om det inre – hur kroppen känns i olika positioner. Som jag nämnde häromdagen i inläget ”Vad är yoga?” så skrev Patanjali en yogabok för 1000-tals år sedan som heter Yoga Sutras där han definierar yoga som ”stillandet av alla tankerörelser” eller ”förmågan att styra fluktuationer i sinnet”. I boken ger han också olika tips på hur man ska stilla de där tankarna. Ett tips är just att komma ner i kroppen och känna dess sensationer och på så vis helt automatisk stilla tankarna. Detta hjälper alltså yogapositionerna oss med. Givetvis kan en dansare också vara oerhört närvarande i sitt utförande men huvudsyftet för de flesta dansare verkar vara vad någon annan tycker om rörelserna, inte hur kroppen faktiskt känns eller vill röra sig. Detta i sig leder ofta till skador och prestationsångest vilket är exakta motsatsen till vad vi vill ha på yogamattan (det får vi väl tillräckligt av i vårt vardagliga liv). Med yogan vill vi istället försiktigt balansera, bygga upp och läka kroppen i vår egen takt och samtidigt hitta den där inre harmonin – vi gör det alltså inte för att impa på personen på mattan bredvid.

Hmmmm…..känns det svårt? Kanske är det extra knivigt för en tränad dansare att släppa den kroppsliga prestationsångesten men vi kan nog alla känna igen oss. Vi är människor, vi jämför oss med personer runt omkring oss. Det är ok och naturligt. Men på yogamattan får vi en chans att öva på att släppa det där litegrann – börja skita vad andra tycker och istället hänge oss till stunden. När vi lyckats på mattan, är nog chansen större att vi kan ta med oss det utanför yogasalen och in i livet. Jag kan bara tala för mig själv men jag är helt klart lyckligare när jag bara ÄR som jag är och inte försöker prestera för någon annan.

För fler liknande tankar, spana gärna in mitt tidigare inlägg ”Var yoga min jogging?”.

metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!