Jag älskar människor. Att prata. Att leka. Att skatta.

Men jag behöver egen tid för det är i ensamheten jag hittar kraft. Det är i ensamheten jag möter mig själv. Får insikter.

Det är fredag och många av mina vänner ska på den där AWn för att snart dra vidare på en härlig vinmiddag. En del av mig vill vara med men idag behöver jag vara själv, mitt väsen skriker efter EGEN TID. Jag vill sätta mobilen på Flightmode och bara vara. Gå en lång promenad i naturen och sen laga den där maten som jag älskar men kanske inget jag skulle bjuda någon gäst på. Äta den i tystnad, njuta av den. Meditera, ligga på mattan och hänga runt i mitt eget sällskap. För mig är det LYX och en nödvändighet. Jag har väldigt svårt att förstå människor som aldrig behöver vara ensamma. En del av mig dömer dem – säger att de inte vågar möta sig själva i tystnaden. De flyr genom att alltid vara upptagna, uppkopplade och omringade av andra.

Men samtidigt vet jag att det finns något som heter Introvert och Extrovert och vilken ”kategori” man tillhör beror på var det är man får energi av – i ensamheten eller av andra människor. Jag diggar inte riktigt det där med att stoppa in folk i kategorier man kanske behövs det ibland för att bättre förstå andra, döma lite mindre liksom.

Jag kan känna en viss avund  (kanske just därför jag dömer dem) för den där extroverta-ligan – mina vänner som ständigt verkar ha energi att vara med på allt. Jag har dock accepterat att jag nog aldrig kommer bli sån, egen tid kommer alltid vara ovärderlig del av mitt liv.

Diggar du också att vara ensam, kanske Vipassana kan vara något för dig! Läs gärna mer om om det här.

Foto – Peter Sahlberg

WIHOOOOOOO….imorgon får jag en vecka av Flightmode, en vecka utan mobil och dator för att landa in i stillhet och närvaro. Jag är sååååå tacksam och glad för att flyga till  Colorado idag och vara med på ett retreat som heter Path of Love. Ett retreat jag velat gå i flera år och nu kom chansen. Mina vänner som gått det säger att man har ett liv före och ett liv efter detta retreat…hahaha…så spänningen är total – vems liv får jag?

Tackvare Yogiakademin lever jag ju på retreats stora delar av året som dessutom innehåller alla de ingredienser jag älskar mest (eftersom jag ju tagit fram stora delar av konceptet). Det är fantastiskt att få leva så men det är skillnad på att ”leda” och att ”bli ledd”. Jag älskar att få dela med mig av det jag tror på genom att exempelvis leda yogaklasser men vi alla behöver båda delarna. Nu ser jag verkligen fram emot att bara hänge mig i någon annans händer – att bli ledd. Så förutom att inte ha mobilen och datorn på en vecka ska det bli underbart att inte bestämma eller vara i kontroll, utan bara följa en process som någon annan skapar och liksom låta det som sker, ske. Låta hjärtat visa vägen, tårar rinna, trötthet bli sömn,  steg bli närvaro, möten bli meditation, tystnad bli timmar…

Men NO WORRIES,  Hippie yoginin har inte helt tagit över mitt väsen så bloggen kommer vara levande.  Den strukturerade Handelstjejen inom mig finns fortfarande kvar och har förberett härliga inlägg för varje dag denna veckan. Men kommentarer, sms och melj får ni svar på i nästa!

HA EN UNDERBAR VECKA!