Foto – Adam Klingeteg

Hur ofta leder du uppmärksamheten ner i kroppen och verkligen känner efter vad som försegår där? Var håller du spänningar? Var känns det lugnt och skönt? Går det att släta ut pannan, släppa käkarna, låta axlarna falla ner och magen falla ut? Ibland kommer ju tankarna från alla möjliga håll och kanter, talar emot varandra till och med. I sånna lägen hittar jag svaret genom att checka in med min kropp. Kroppen talar till oss precis hela tiden. När vi blir stressade spänner den sig, när vi mår bra slappnar den av. Kroppen vet. Kroppen är vis. Kroppen talar sanning.

Och precis som sanningen så gör ju kroppen ont ibland. Då har vi två val. Den enkla vägen är väl att ignorera smärtan, sluta känna kroppen och istället gå upp i huvudet. En grym teknik för att ta den vägen är ju exempelvis att sätta oss framför datorn. Den svårare vägen är nog att sätta oss ner, sluta ögonen och känna efter vad som verkligen händer i kroppen. Känna in smärtan. Hur känns den? Kan jag slappna av i det området?

Kroppen talar till oss hela hela tiden – Lyssnar du?

Läs gärna mer liknande tankar…

Vad Vipassana visade mig denna gång?

Vart tog den duktiga lilla flickan vägen?

Foto – Adam Klingteg, Outfit – Seea

Jag gråter minst 2 gånger i veckan oftast fler! Om det har gått mer än en veckan utan att jag gråtit vet jag att något är fel. Då vet jag att jag springer för fort och inte tagit tid för att möta mig själv. Jag älskar att gråta. Kanske inte alltid under själva gråten men efteråt känner jag mig så….hmmm ren. Att gråta (och även skrika) är som en känslomässigdetox för mig. Jag hyllar tårarna. Har de inte hittat ut på några veckor brukar jag trigga dem genom att lägga mig ner i sängen sätta på sorglig musik… efter en stund brukar det bli ett härligt flöde. I takt med att de forsar från mina ögon så släpper spänningarna i magen, bröstet, höfterna…ja typ hela kroppen öppnas upp!

Egentligen kan jag ju bara tala för mig själv. Alla kanske inte har samma behov av att gråta men jag har märkt att majoriteten av våra deltagare på Yogiakademin har tyckt att det är fantastiskt skönt att få låta tårarna rinna. Vi gör inget speciellt för att pusha fram tårar, för de flesta bara händer det efter typ dag 2 eller 3 på varje retreat. Det enda vi gör är att låta dem slappna av, vara lite i tystnad och leda dem ner i kroppen genom yoga, dans och shaking. De flesta av oss lever ju ett ganska intensivt liv på hemmaplan där det sällan finns tid för att stanna upp och känna efter – att gråta. Här får alla plötsligt flera timmar om dagen att bara vara – känna känslor, sensationer i kroppen, slappna av… och då verkar det som om tårkanalerna öppnas automatiskt. Enligt mig inget att vara rädd för – låt oss istället hylla tårarna. Hylla stunderna där vi känner oss trygga nog att våga släppa taget och uttrycka det som finns inom oss. Kanske släpper den där stenen i magen eller trycket runt bröstet som suttit där sen du senat grät.

Vad har du för relation till tårar? När grät du senast? Dela gärna med dig här i kommentarerna…och du kan ju vara helt anonym när du gör det!

Samma sak gäller nog alla känslor – läs gärna mer om min relation till ilska i detta inlägg ”I am not a fucking Barbie Doll.” Vill du få igång tårarna är du också givetvis välkommen att hänga med oss på ett retreat. Nästa blir till Bretagne över påsk! Läs mer HÄR.

För några veckor sen hade vi åran att ha ett gäng fina bloggerskor här. Under själva retreatet märks inte så mycket att de jobbar som bloggerskor – de kör ju på som alla andra men sen när vi går in på deras bloggar är det liksom som att vi får en liten ärlig bedömning i skrift och bilder. Väldigt spännande och lite nervöst :-). Michaela Forni hade till och med en frågestund om Yogiakademin – läste just hennes magiska svar HÄR å lite bilder HÄR. Shit alltså – gråter av dessa fina ord och hur så många personer engagerar sig i att ställa frågor. Otroligt, hur manga dessa tjejer lyckas inspirera. Inte konstigt Michaela och även de andra tjejerna är magiskt härliga. TACK TACK TACK för att ni var med.

Läs gärna mer om att yoga med bloggerskor HÄR.