Foto – Peter Sahlberg, Outfit – Bikbok (nya underbara kollektion BALANS)

Heeeeej!

Så mysigt att vara hemma! I förrgår skrev jag om hur Indienresan fick min kropp att läkas och min själ att bli mer närvarande (läs HÄR). Det har också gjort att jag hittat tillbaka till den sanna njutningen av min yogapraktik igen.

Många yogalärare brukar tjata om ”På mattan får du sanningen om ditt liv”… himla klokt uttryck som jag nog också ska börja använda.

När jag stressar igenom livet – skyndar jag mig också igenom positionerna, jag glömmer att andas och jag tänker på annat. När jag istället låter livet gå i sin takt – flödar jag också långsamt igenom positionerna med full fokus på sensationerna i kroppen, jag känner hur varje andetag fyller upp min bröstkorg, jag är helt enkelt totalt närvarande.

Betyder det att vi bara ska yoga i det senare fallet? Att det är lönlöst när vi är stressade? Såklart inte!!!! Hade jag skippat yogan när mitt schema är fullspäckat och hjärnan går på högvarv skulle jag förmodligen må väldigt mycket sämre, jag skulle nog typ gå under.

Även om jag jobbar med att ha ett neutralt sinne på yogamattan (och i livet), det vill säga inte döma mig själv när jag håller andan och tänker på allt annat än det som är i stunden så kan jag inte låta bli att vara tacksam över att emellanåt få känna såhär. Tacksam över att få känna energin flöda genom hela kroppen. Tacksam över stunderna av närvaro, stunderna av meditation.

För liknande tankar läs gärna inlägget ”Om jag skulle tatuera mig!”

God morgon!!!! Det är helt underbart att få leka på slottet. Jag är så galet tacksam över att detta är mitt jobb! Under de första retreaten med Yogiakademin kunde jag inte riktigt slappna av själv, då gick jag liksom lite på hel spänn för att se så att alla mådde bra. Men nu är detta avkoppling, som ett retreat för mig också! Givetvis är jag mån om att alla ska ha det bra men det kommer liksom lite naturligt när jag släpper.

Idag var det lätt att fylla tacksamhetsdagboken. TACK för att jag får vara på denna vackra plats, TACK för att jag får hålla yogaklasser samtidigt som jag har massa tid till min egen yoga och meditation, TACK för att jag får underbar mat av grymma Johanna (Detoxlife) och det kanske bästa av allt TACK för att jag har människor omkring mig som också diggar det jag älskar att göra – vi dansar, shakar, mediterar, leker, står på händer hela dagarna…. Wihoooo. Min drömvärld!

Läs gärna mer om min tacksamhetsdagbok HÄR.

Foto – Adam Klingeteg, Outfit – Seea

Innan jag hittade yoga och meditation kom jag i kontakt men ett besläktat ämne som jag fortfarande tycker är galet intressant – Ayurveda.

Ayurveda betyder kunskap om livet och beskriver hur allt runt omkring oss påverkar hur vi mår fysiskt och psykiskt, andligt och själsligt. Det är en form av Indisk läkekonst som sägs ha funnits i över 4000 år. Det är med andra ord det äldsta medicinska system i världen som fortfarande används (bara en sådan sak borde ju säga att det finns några sanningar att hämta här).

Jag är långt ifrån en expert på Ayurveda men jag har läst mycket böcker, gått ett gäng kurser och framförallt testat olika Ayurvediska tekniker på mig själv. Ju mer jag provar, desto mer imponerad blir jag av dess magi. Ayurvedan har hjälpt mig med alltifrån magont, sömnproblem och ett brutet ben (se HÄR).

En central aspekt av Ayurvedan är tanken om att allt hänger samman – allt är en helhet, en del av universum. Inom Västerlänk medicin finns ju en tendens att liksom plocka ner allt i smådelar. För att hårdra det – har man magproblem går man till en magspecialist, huvudverk till en annan, sömnproblem till någon… man skickas hit och dit mellan olika avdelningar men vem är det som ser hela människan som en helhet? Givetvis förstår jag svårigheten med att lära sig allt om allt och poängen med att istället fokusera på en sak men ibland tror jag att människan som helhet glöms bort bland alla specialister inom det Västerländska tänket.

Inom den Ayurvediskatraditionen finns det alltså inget som heter specialister – utan alla läkare ser hela människan. Exempelvis när jag hade brutit benet fick jag smärtstillande och några sjukgymnastik övningar av min Västerlänksa läkare medan min Ayurvediska läkare gav gjorde massa olika saker – gav mig örter och en specifik diet, droppade varmolja på mitt tredje öga (punkten mellan ögonbrynen), lärde mig meditationer, timmar av helkroppsmassage etc. Min Västerländska läkare sa att jag aldrig mer skulle kunna gå ordentligt efter några veckor på en Ayurvedisk sjukhus kunde jag både yoga, gå och nästan springa.

Jag vill verkligen lära mig mer om Ayurveda!!!

Läs gärna mer om hur ayurveda hjälpte mig med benet – ”Du kommer aldrig mer kunna gå”