Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

Du kommer aldrig mer kunna gå…

123  du kommer aldrig mer kunna gå dewa2-3

Foto – Peter Sahlberg, Outfit –  YogiFlow

 

Två dagar på sjukhuset här i San Jose med Peter i rullstol gav mig otäcka Flashbacks från den jobbigaste perioden i mitt liv. För tre år sen låg jag på ett sjukhus i Halmstad och hörde läkarens fruktansvärda ord ….

 

”Du kommer aldrig mer kunna gå normalt…springa och yoga kan du helt glömma.”

 

Detta säger han samtidigt som han haltar fram för att visa hur jag för alltid kommer släppa mitt högra ben bakom mig. Den grova smärtan i högerben kändes helt oväsentlig i jämförelse med läkarens ord…hur fan skulle jag kunna ta in hans dom?

 

Jag som varvat handstående med att springa milen så länge jag kan minnas. Jag som varit van vid att fullständigt kunna kontrollera min kropp. Jag som jobbar heltid med yoga, med att få andra att landa ner i kroppen. Kunde jag fortsätta leva utan detta, utan det bästa jag visste? Vad var meningen med denna händelse, med livet?

 

Nu låg jag här i sjukhussängen instängd i ett rum utan fönster men framförallt instängd i min egen kropp. Jag kunde inte ens lyfta mitt högra ben en centimeter från marken. Heeeeeelt jävla sjukt. Jag var bortom förtvivlan och kunde inte göra ett skit. Jag hade ingen aning om någonting utan låg där helt i läkarens händer. Jag som inte ens trodde på Västerlänsk medicin var nu så illa tvungen att förlita mig på det (en stund i alla fall).

 

Efter nätter i den där ångestfyllda hightech sängen – blev jag äntligen frisläppt men att bo själv kunde jag glömma. Jag var helt beroende av någon annan – fick flytta hem till min kära mor och far igen. Leva bebisliv igen helt enkelt. Jag fick släppa allt. Jag vägrade dock att tro på läkarens tunga nyheter. Jag skrev om att gilla läget igår – men det var motsatsen till vad jag gjorde. Jag bestämde mig för att göra allt vad som krävdes för att kunna gå, springa, yoga igen. Läkarens ord fick mig att dissa Västerlänkmedicin ännu mer och djupdyka in i Österlänsk medicin.

 

Så jag låg där i mina föräldrars villa och läste allt jag kom över om heeling och urålderlig läkekonst….sjöng mantran, stod på huvudet och provade flummiga meditationer samtidigt som jag stoppade i mig hemmalagadeblandningar av kryddor och pulver med obegripliga namn. Hahaha… yes lite freaky I know men det hjälpte.

 

Inom några veckor kunde jag hoppa runt på kryckor… och efter ytterligare en stund bestämde jag mig för att gå all-in i Ayurvedan (en slags Österlänsk medicin). Jag bokade en biljett till Indien för att lägga in mig på ett Ayurvedisktsjukhus i Kerala. Eftersom jag knappt kunde gå (och än mindre bära) så stapplade jag mig fram till planet med en liten rygga endast innehållandes några tights, en bikini och några böcker om heeling. Där lärde jag mig att gå igen. Där blev jag frisk.

 

Förevigat tacksam för att jag blev läkt – för att jag kan gå, yoga, springa igen. Men jag är ännu mer tacksam för att jag fick gå igenom detta. För att jag fick chansen att uppleva hur det känns att vara beroende av någon annan, att inte kunna gå men framförallt insikten om att jag är mer än det min kropp kan göra. Det är kul att stå på händer men livet handlar om så mycket mer.

 

Läs gärna mer om vårt häng här på sjukhuset i San Jose HÄR.

Kommentera

Skicka Kommentar
Sparar din kommentar...
4kommentarer
  • Vore intressant att hora om dethar, vad fic kdu for healing behandlingar och hur gick din aterhamtning till? Snalla beratta mera!

    Kat 2016-01-17 10:49:20
    Svara
    • Svar på Kats kommentar.

      Hej Kat! Jag gjorde allt möjligt för att läkas under denna period… så tror allt hjälpte på sitt sätt. Pranayama, breathwork,Osho-meditationer, yoga, åt olika örter… Sen hängde jag på http://somatheeram.in i Kerala under en period där de gav mig alltifrån massage-behandlingar, smörjde mig med oljor, gav mig speciell diet… Ayurveda style. Så ett väldigt helhetstänk. Jag hittade galet mycket när jag var vidöppen för att testa allt – ville ju bara bli hel igen. KRAAAAAAM!

      josefinebengtsson 2016-01-17 18:40:11
      Svara
  • Så fin historie Josefine og jeg er glad du blev yoga lærer;) Du skriver alltid så kloke ord og er veldig inspirerende.
    Vi er så mye mer en det våre øyne kan fange. Vi er jo et mirakel! Stor klem <3

    Patricia Jacobsen 2016-01-12 13:27:48
    Svara
metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!