”Ett minne ploppar upp från det han sa förra veckan, hur orättvist behandlad jag blev. Omedvetet stänger jag av området kring bröstet. I nästa stund planerar jag min kommande månad in i minsta detalj. Ångesten kryper på mig och utan att veta om det spänner jag både magen och käkarna. Hur fan ska jag hinna med allt?”
…plötsligt skriker min högra höft…
”Ey kompis kom ner hit – kom tillbaka till kroppen, till stunden. Släpp den där dåtiden och strunt i vad som kanske kommer hända sen. Nu är du här framför havet på yogamattan och det enda du behöver göra är att vara närvarande med det som händer NU”
Jag tar ett djupt andetag in och suckar ut. Jag är tillbaka med min uppmärksamhet i stunden. Stunden som faktiskt existerar på riktigt. Stunden där livet pågår. Stunden där den riktiga harmonin och kärleken ligger och lurar. Det är inte igår. Det är inte imorgon. Det som hände förra veckan är passé och vad som kanske kommer att hända nästa månad behöver jag inte fundera över just nu på min yogamatta framför havet.
Släpper medvetet den där spänning i bröstet och öppnar upp mitt hjärta igen. Låter aktivt käkarna falla isär och slappnar av i magen. Fortsätter min practice – gör en Vinyasa och smälter in i den höftöppnande positionen på andra sida. Säger HEJ till vänster höft. Jag är ett med mitt andetag, ett med min kropp, ett med stunden igen.
(Foto – Adam Klingeteg)
TACK kroppen. TACK yogan. För att ni i ett perfekt samspel ständigt hjälper mig att hitta tillbaka HIT. Hjälper mig att släppa allt ältande om dåtiden och oro för framtiden. Hjälper mig att hitta in i harmoni och kärlek igen.
NAMASTE
