Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

dans

Gott nytt år från Indien

Gott nytt år

Gott nytt år underbara ni,

 

Hur mår ni? Varit lite utcheckad från internet sista tiden.

 

Jag liksom bara sugs in i paradiset här. Så skönt att kunna zooma ut från datorn ibland men nu är jag tillbaka :-). Förra perioden var vi totalt 18 kvinnor här på retreat – alltså WOW. Det uppstod fullkomlig MAGI mellan oss.

 

Tidigare i mitt liv har jag ofta undvikt tjejer i grupp, jag har alltid tyckt att det är lite läskigt – som att konkurrens, jämförelse och skitsnack ligger i luften. MEN denna vecka uppstod  motsatsen. Vi byggde och stöttade varandra. Alla var sig själva och kände sig sedda. Det var så vackert att se hur dessa kvinnor under veckan som gick släppte helt sina skyddslager och började visa mer och mer av sig själva. De slutade lyssna på mig och började följa sin egen kropp, lita på sin egen kropp. Jag vet nämligen inget vackrare än att se människor sluta ögonen och röra sig helt obekymrat i sina kroppar eller att fullständigt hänge sig i Savasana. Då strålar ALLA. Å jag känner att jag fått vänner för livet!

 

Å underbara IDA som vann yogautmaningen i höstas var med oss förra perioden, såååååå kul att få träffa henne på riktigt. Hon kommer snart skriva om sin upplevelse här på bloggen så att ni får hennes syn på resan 🙂

 

Nu har vi en ny fantastiskt grupp här – wihoooo! Älskar älskar denna plats.

 

Skriver mer snart.

 

STOR KRAM

Gott nytt år från Indien

Foto – Peter Sahlberg

 

 

Närvaro med surfing

Josefinebengtsson surf- Josefinebengtsson surf-2 Josefinebengtsson surf-3

Surfa, sjunga, skriva, yoga, dansa….vad vi gör för att hitta NÄRVARO spelar nog mindre roll, huvudsaken är ju att det funkar. För utan närvaro känner jag att livet känns tomt och meningslöst.

 

Häromdagen, lämnade jag yogahuset och åkte ner till havet för lite surf. Jag har en liten hatkärlek till surfing. När jag var 18 år bodde jag i Australien under ett år med beslutsamhet att lära mig surfa. Det gick sådär. Svårare än vad jag trodde så jag gav upp. Sen tog det många år innan jag tillslut gav mig in i det igen. Numera lever jag ju på många sätt nära surfen så smugit mig på det igen. Surfat på alla våra destinationer. Jag älskar havet, jag älskar att bada, jag älskar små vågor. Men när vågorna är stora, blir jag rädd. Närvarande men rädd. Hursomhelst – känslan när jag lyckas paddla ut och ta mig upp är MAGISK så jag går emot den där rädslan gång på gång. Det blir bättre. Snart ska jag dansa på vågorna med samma lätthet som underbara ligan på Surfakademin.

En förmiddag med tårar…

Josefine Bengtsson. En förmiddag med tårar

Redan när jag gick och la mig igår kände jag att något var fel – tryck runt bröstet, ont i magen, kände mig allmänt disträ och frånkopplad mig själv.

 

Efter bara några minuter under shakingen började tårar komma…kände direkt hur något lättade samtidigt som mitt sinne försökte hitta på en historia att haka fast tårarna i.

 

Tankarna gick hit och dit…kom på massa saker att gråta över… gick in i de historierna en stund – kände mig liten, värdelös och att hela mitt liv var kaos.

 

Men efter en stund lyckades jag rikta uppmärksamheten ner i kroppen igen, jag lät den röra sig till musiken. Jag lät känslan vara men kunde samtidigt vara närvarande – ta ett kliv utanför dessa små historier – utan att trycka undan gråten. I takt med att tårarna forsade från mina ögon började spänningarna i magen, bröstet, höfterna släppa…ja typ hela kroppen öppnas upp! Gråten var nog bara ett sätt för min kropp att skrika…

 

HALLÅ, lyssna på mig, du har hängt i huvudet för mycket på sistone.

 

Känner mig ren nu. Behövde en känslomässigdetox helt enkelt. Levt lite mycket i huvudet de senaste dagarna.

 

Läs gärna också…

”Hylla tårarna”

”I am not a fucking barbie doll”

metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!