Surfa, sjunga, skriva, yoga, dansa….vad vi gör för att hitta NÄRVARO spelar nog mindre roll, huvudsaken är ju att det funkar. För utan närvaro känner jag att livet känns tomt och meningslöst.
Häromdagen, lämnade jag yogahuset och åkte ner till havet för lite surf. Jag har en liten hatkärlek till surfing. När jag var 18 år bodde jag i Australien under ett år med beslutsamhet att lära mig surfa. Det gick sådär. Svårare än vad jag trodde så jag gav upp. Sen tog det många år innan jag tillslut gav mig in i det igen. Numera lever jag ju på många sätt nära surfen så smugit mig på det igen. Surfat på alla våra destinationer. Jag älskar havet, jag älskar att bada, jag älskar små vågor. Men när vågorna är stora, blir jag rädd. Närvarande men rädd. Hursomhelst – känslan när jag lyckas paddla ut och ta mig upp är MAGISK så jag går emot den där rädslan gång på gång. Det blir bättre. Snart ska jag dansa på vågorna med samma lätthet som underbara ligan på Surfakademin.
Jag tror det. Vi kan göra vad vi vill, men låt oss vara aktiva. Vi kan också växla mellan rekreation och träning. Det skulle vara bra om den sporten är din hobby. Tidigare gick jag bara med i shell shockers och var inte aktiv. Nu har allt förändrats.
Hej Josefine! Vill bara lämna en kommentar om hur glad jag är över att ha hittat hit till din blogg. Är 28 år, och har i år äntligen hittat yogan, såååå tacksam över vad den gör med min kropp och själ. Jag är liksom dig en person som behöver egentid för att ladda batterierna (läste dina inlägg om det) och nu när jag _på riktigt_ insett betydelsen av det känns yoga som ett underbart sätt att göra det på. Att landa, och hämta ny kraft. Well, tack för att du inspirerar! Här kommer jag fortsätta titta in nu och då 🙂 Kram!
Åhhhh fint att du läser. Blir sååå glad för din kommentar E :-). Underbart att du hittat yogan…bästa bästa egen tiden. STOR KRAM till dig