Redan när jag gick och la mig igår kände jag att något var fel – tryck runt bröstet, ont i magen, kände mig allmänt disträ och frånkopplad mig själv.
Efter bara några minuter under shakingen började tårar komma…kände direkt hur något lättade samtidigt som mitt sinne försökte hitta på en historia att haka fast tårarna i.
Tankarna gick hit och dit…kom på massa saker att gråta över… gick in i de historierna en stund – kände mig liten, värdelös och att hela mitt liv var kaos.
Men efter en stund lyckades jag rikta uppmärksamheten ner i kroppen igen, jag lät den röra sig till musiken. Jag lät känslan vara men kunde samtidigt vara närvarande – ta ett kliv utanför dessa små historier – utan att trycka undan gråten. I takt med att tårarna forsade från mina ögon började spänningarna i magen, bröstet, höfterna släppa…ja typ hela kroppen öppnas upp! Gråten var nog bara ett sätt för min kropp att skrika…
HALLÅ, lyssna på mig, du har hängt i huvudet för mycket på sistone.
Känner mig ren nu. Behövde en känslomässigdetox helt enkelt. Levt lite mycket i huvudet de senaste dagarna.
Läs gärna också…
Detta hör inte till inlägget, men det bara slog mig idag att du kanske kan vara till hjälp. Jag brukar inte fråga människor jag inte känner om råd angående personliga grejer, men du verkar så himla klok och jag ser upp till dig – så here it goes.
I våras var jag iväg på en tågluff/backpackingtrip i Europa, där jag även gjorde workaway, alltså typ work for accomodation, på två yogaställen. Jag började med tre veckor i Tyskland där de höll på med Kundalini yoga och här var liksom min inkörsport, jag började grotta ner mig i yoga och meditation och spiritualitet i allmänhet. Jag älskade det! En månad senare jobbade jag på ett litet yogaretreat i Spanien i en månad, och även här utövade jag såklart mycket spirituell ”träning”, läste boken The Power of Now och grottade ner mig ännu mer. Yogade i solen och åt nyttig mat. Kände mig levande. Ytterligare en månad senare började reskassan ta slut och jag planerade min hemresa. Rädslan för att komma hem och falla tillbaka i gamla mönster var ett faktum. Jag var så jävla orolig för att ”tappa” allting. Mina närmsta sa att det skulle nog inte bli ett problem. Men nu är jag här, flyttat till Oslo, nytt jobb som jag trivs med, kollektiv med fina vänner osv… men yogan och meditationen är totalt borta. Min uppmärksamhet ligger istället på att tjäna pengar, gå ut och festa, flörta med snyggingar och orka ta mig till jobbet dagen efter. Fan! Har du nåt råd att ge mig? Har du tappat kursen så här nångång? Hur hittar en tillbaka? Och hur håller en sig på rätt väg? Är det ens möjligt att hitta en balans? Eller ska jag behöva bosätta mig ute i ingenstans och leva som en yogieremit för att inte bli distraherad? Hjälp!
Jag älskar att gråta. Så himla skönt!! 🙂
JAAAAA!!!!!! Bästa för att rensa 🙂