Min vackra kvinnliga läkare välkomnar mig in i konsultationsrummet. Vi sätter oss ner i varsin stol och hon sluter ögonen. Jag sitter där och tittar på henne, lägger märke till hur frisk och balanserad hon ser ut (ord jag tyvärr inte alltid tyckt passa på de västerländska läkarna jag mött). Hon behåller ögonen slutna men börjar snart fråga mig  mängder med frågor…

Hur mår din mage? Är du pigg när du vaknar? Dricker du kaffe? Vad har du för sömnvanor? Är du beroende av något? Vad har du för kostvanor? Mediterar du?…

Efter frågorna tar hon min puls samt granskar min tunga.

Hon säger inte så mycket mer utan skickar mig till ett behandlingsrum som ligger precis vid strandkanten. En behandling som ska utföras av två strålande kvinnor i vackra Saris.

De välkomnar mig in och ber mig ta av mig alla kläder. Därefter får jag sätta mig naken på en liten pall (får på något vis känslan av att vara 3 år igen). Sen ställer de sig bakom mig och börjar sjunga mantan. Speciellt men otroligt vackert. Jag kände mig genast omhändertagen och trygg.

Efter sången häller de oljor i håret och börjar kärleksfullt massera mitt huvud och nacke. När jag fullkomligt börjat gå in i något slags magiskt tillstånd av avslappning är det dags för min nakna kropp att lägga sig på en slags ayurvedisk träbrits. De ställer sig på varsin sida om mig och genom flödande olja börjar de rutinerat och helt synkroniserat dra sina händer längst min kropp. Säger det igen…

Speciellt men otroligt vackert.

N A M A S T E

Sista dagen på vårt sjätte retreat här på Khola Beach. Tiden har gått såååå galet fort. Det finns inga ord som kan beskriva det som uppstått här under dessa sex veckor. Jag känner bara tacksamhet och kärlek i hela hjärtat över det jag fått uppleva. WOW.

Men nu är jag SLUT. Jag har egentligen inte känt mig särskilt trött under dessa veckor trots att jag knappt haft någon ledigdag men idag kom det. Och det fina är att nu kan jag fullkomligt släppa taget och bara vara ledig ett tag framöver. Hursomhelst, jag känner mig själv – det är omöjligt för mig att gå från 100 till 0 direkt. Det tar ett tag innan jag helt kan landa in i avslappning och tillbaka till min process.

Under dessa retreat-veckor är det som om jag pausar mycket annat i mitt liv och fullkomligt sugs in i det som är här. Det är en lyx att få vara så närvarande på en plats, att få fokusera min energi och helt vara i yogiakademibubblan. Men gång på gång, när retreatet är över så kommer det där tomrummet, ifrågasättandet och känslan av ensamhet. Under retreat kan jag romantisera lite om att få tid för mig men när jag väl får det känns det ofta tomt (i alla fall till en början). Eftersom jag har gått igenom denna process så många gånger börjar jag se mönstret och har liksom lärt mig att det tar några dagar för mig att uppskatta ledigheten. Att varva ner och hitta tillbaka till MIG.

Nu är det dags att ta in på ett Ayurvediskt retreat på en lång ödestrand söder om goa. Ett retreat med yoga, behandlingar, meditation, tystnad…. så här kommer jag få möta tomrummet BIG TIME. Dags för mig landa och förmodligen få fälla en tår eller två.

KÄRLEK

Vi råkade blir lite överbokade på själva retreatet så denna veckan fick jag, Anna och Malin flytta till tält. Tälten ligger i kanten av vår strand och är den enda boende möjligheten förutom vårt retreat. Som ni ser på bilderna så är det ganska schyssta tält men trots det så att vi alla tre till en början lite motstånd till flytten, vi fick för oss att det skulle vara sunkigt och att vi inte skulle kunna somna. MEN shit vad fel vi hade. Så himla mysigt.

Efter att ha blivit uppassad från morgon till kväll i nästan två månader på vårt retreat känns det härligt att faktiskt ha det lite mer chill. Sköta oss själva. På vårt retreat börjar dagen med att de kommer med te till rummet klockan 07 och sen bara fortsätter denna serveringen till kvällen med frukost, lunch, frukt och middag. Vi sätter oss vid borden så kommer de och lägger upp massa härligt mat. LYX!

Om man har en eller två veckors semester så är det underbart att bli så uppassad. Släppa allt det där med att laga mat och helt kunna sugas in i retreatet men efter ett tag längtar jag efter det enkla. En hårt säng med en gammal sunkig filt blir liksom charmigare en den där mjuka lyxsängen med nytvättade duntäcken. Att själv få stiga in i köket och laga sin egen frukost blir en lyx när man inte gjort det på ett tag. Vi blev nämligen genast polare med killarna som driver tältstället så vi fick låna deras kök för att laga vår egna mat, vilket jag saknat. Vi känner oss verkligen som hemma. Wihoooo!