Tom på ord.  Vi är nog alla i chock. All den terror som alltså länge hänt ute i världen, händer alltså nu även i Stockholm?

För en gång skull sitter jag här framför nyheterna och tar in all den terror, våld, aggressivitet, mörker och förtvivlan som pågår.

Känner förtvivlan och hopplöshet i varenda cell.

Var är vi påväg?

Trots att jag oftast undviker nyheterna så jag jag givetvis sedan länge väl medveten om att världen är i ett kaotisk tillstånd.

Jag försöker förstå, hur kan männsikor göra såhär?

Sätter mig och mediterar en timme för att känna in detta.

Finner mer förståelse. När det finns så många i vår värld som mår fruktansvärt dåligt, kanske det är helt naturligt det som händer? Så många av oss lever i smärta, känner oss ensamma, deprimerade och är så långt ifrån oss själva.

Jag vet själv att när jag sprungit för fort och glömt bort att checka in med mig själv på ett tag känner jag mig tillslut ensam, vilsen, förvirrad, rädd och ofta nästintill galen.

Då kan jag som annars är i rätt bra balans och digga mitt liv hamna i fruktansvärd smärta. En smärta som lever i varenda cell i min kropp och ger känslan av att den likt en tickande bomb snart kommer att explodera. En smärta där hela existensen ifrågasätts.

I dessa stunder av smärta gör jag allt i min makt för att fly. Jag ser till att to-do listan hela tiden fylls på och betas av i ett enormt tempo – jag bokar upp mig, drar igång projekt, omger mig med intensiva människor och hjälper dem mer än gärna med deras problem. Jag ser till att aldrig få en lugn stund. Jag vet nämligen att stillhet gör jävligt ont. Stillhet betyder smärta.

Men tids nog kommer det där skräckinjagande lugnet  – SMÄRTAN blir ett faktum. Det plågsammaste av allt är vetskapen om att ingen annan kan hjälpa mig ur den, jag måste möta detta obeskrivliga obehag.

Om jag då inte hade massa metoder som meditation och yoga för att möta denna smärtan så skulle jag kanske också kunna göra helt galna grejer. En person som inte är i kontakt med sig själv kan ju såra och förstöra utan slut. En sådan person är livsfarlig för sig själv, för sin omgivning, för världen.

”Violence is a reaction by short-sighted, out-of-control people. At 81, I believe it cannot be resolved through prayers or government help. We have to begin the change at individual level and then move on to neighbourhood and society.”

– H.H. the 14th Dalai Lama

Det är nog hopplöst att försöka förändra andra men vi har makten att förändra oss själva. När vi skapar detta skifte inom oss blir vi starka, på riktigt. Denna styrka gör att vi per automatik inspirerar andra vilket således…steg för steg… förbättrar världen.

Det är inte lätt men kanske kan meditation vara en början?

Personligen viger jag mitt liv till att skapa detta skifte hos mig själv och förhoppningsvis inspirera andra att göra detsamma. Ju fler vi är desto starkare blir vi. När vi lever i hjärtat, är det omöjligt att skada och såra någon eller något annat. Vi möter automatiskt mörkhet med ljus, våld med kärlek.

ALL KÄRLEK TILL STOCKHOLM OCH VÄRLDEN <3

Hoppas ni har en kärleksfull Alla hjärtans dag. Själv firar jag denna dag på baravara, genom att försöka ge mig själv kärlek och det jag behöver. Jag tror nämligen det är därifrån jag kan ge och ta emot kärlek från någon annan. För vad är egentligen kärlek?

För mig är riktig kärlek den där man bara ger av sig själv fullt ut utan att vilja ha någonting tillbaka. En kärlek som inte ställer kvar eller försöker förändra sin motpart. En kärlek som inte handlar om ägande. En kärlek som liksom grundar sig i hjärtat och går långt utanför yttre faktorer. En kärlek som har allt och inte saknar någonting.

För att hitta den äkta, rena, ärliga kärleken tror jag att vi först måste hitta en kärlek inom oss själva, för oss själva. Annars har vi ju ingenting att ge till någon annan person… då ger vi nog mest för att få energi, bekräftelse och uppmärksamhet från motparten.

Ibland (om man känner sig låg) kanske det är ok att göra någonting bara får att få bekräftelse av någon annan (det vill säga ge för att få). Men jag tycker själv att det är intressant att veta om mitt beteende i alla fall…

Skickar jag det där gulliga SMSet eller ger komplimangen för att jag verkligen vill ge kärlek till den personen eller gör jag det för att få ett gulligt svar? Kramas jag med intentionen att ge energi och kärlek eller går jag in i kramen för att ta? Givetvis kan en kram ge energi till båda parter men ibland kan i alla fall jag känna att personen som kramar mig nästan försöker sno kärlek och energi från mig. Den kramen gillar jag inte. Jag ger gärna men bara från ett rent ställe och när jag verkligen har något äkta att ge.

Så glöm inte att ge dig själv lite kärlek kanske med en dos meditation denna dag.

MÄNGDER MED KÄRLEK & GLAD ALLA HJÄRTNASDAG till er!!!

Förutom att jag såklart längtade efter att hänga lite i Sverige så var huvudanledningen till att jag åkte hem (trots att vi ju har retreat i Indien snart igen) – TRAINING FOR LIFE.

Ett retreat-program på ett ställe som heter baravara (läs mer här) som jag ska börja på nu och gå i 1,5 år. Jag har längtat efter det i flera månader, SÅÅÅ galet taggad på att äntligen få sätta igång. Hahaha…nejdå mina förväntningar är inte skyhöga.

Programmet består av att vi under 1,5 år åker upp till baravara 11 gånger och får chansen att dyka in i oss själva på olika retreat. Jag har varit på baravara två gånger tidigare men ju gjort mängde av liknande retreats runt om i världen och jag ÄLSKAR det. Att få leva ut, vara galen och fullkomligt ge min tillit och hänge mig till någon annan. Det är mäktigt.

Det fina med denna trainingen blir att det kommer vara samma grupp som ses varje gång vilken borde bidra till en väldigt trygg känsla efter ett tag. Tänker att vi liksom kommer att bli som en skolklass som blir ledda av olika lärare varje gång.

Att få vara med på denna trainingen känns också som en helt perfekt kombination med det jag gör med Yogiakadamin. En magisk balans av att ge och få, dela och bli inspirerad.

Med andra ord kommer jag gå in i flightmode igen från och med idag till söndag men jag har tidsinställt lite härliga inlägg som beskriver allt coolt jag fick uppleva på det ayurvediska retratet i Indien. Så fortsätt kika in här på bloggen.

Lovar att meddela om min baravara upplevelse när jag är tillbaka.

ALL KÄRLEK!