ÄLSKADE YOGISAR!

Med ett bultande hjärta, tårfyllda ögon och gåshud över hela kroppen har jag tillsammans med mina kära Yogiakademikollegor åter läst igenom era fantastiska kommentarer och spanat in er på sociala medier – OTROLIGT.

Som många av er också beskrivit så inser jag, gång på gång, att orden inte räcker inte till för att beskriva den tacksamheten jag känner. Ni inspirerar. Så obeskrivligt vackra rader från er alla. Den gemenskapen och djupet vi har skapat här tillsammans är stort och viktigt för hela detta snabba och ytliga samhälle. WOW!

TACK!

Efter att ha gått igenom era delningar och försökt göra en rättvist bedömning för att välja en vinnare inser vi åter att det är helt omöjligt. Ni är magiska allihop – vi vill ha med er ALLA till Biarritz. På tal om drömmar, tänk om vi alla fick yoga, reflektera & dela ihop IRL. Det är min dröm. Tyvärr, får ju inte alla plast till Biarritz nu men istället för att lotta ut en längre resa bestämde vi oss i alla fall för att lotta ut två weekendresor, roligare att få med två av er ju!

Hursomhelst, förutom att dela själva så har ju några av er också gått ALL IN och dagligen peppat varandra. Ni fick vara med i ett litet lotteri. Så istället för att välja skrev vi upp era namn på små lappar – blandade och drog TVÅ lappar.

På lapparna stod det:

CAROLINE FREDRIKSSON (@cafre85)

SARA OlSSON (@sarajohannaillustrations)

Underbara NI. GRATTIS GRATTIS GRATTIS. Det har varit fantastiskt att följa era dagliga delningar både på bloggen och Instagram. Och även hur mycket ni peppat alla andra. Stort tack. Längtar längtar längtar efter att få yoga med er på riktigt.

Efter att ha läst era delningar från vardagen i två veckor känns det som om jag känner er alla. Nu känns det tomt. Heeeeeey….har ni yogat idag också?!  ;-).

Åhhhh jag vill inget hellre än att ha med er alla på en resa och kommer göra mitt bästa för att det ska ske. Till er som varit aktiva i utmaningen vill vi nämligen ge en härlig deal på ett retreat i framtiden med oss. Så är du intresserad maila gärna [email protected]. Vore sååååå himlahärligt att få yoga med er på riktigt.

Och som många av er skriver så är ni ALLA vinnare. Ni har givit er själva yoga och reflektion i två hela veckor och kommer förhoppningsvis kommer ni fortsätta med det. Den dagliga rutinen är ju den bästa vinsten av alla.

Från HELA mitt hjärta TACK för att ni deltagit i denna utmaningen. Det är sååå coolt att vi gjort detta ihop. Så vackert att vi inspirerat varandra. Låt oss fortsätta med denna fina vanan. Låt oss fortsätta peppa varandra för att behålla den fina rutin.

Vi har ju även lite andra härliga priser. Återkommer imorn om vilka som är de lyckliga vinnarna av yogish collection, böcker & yogobe.

MASSA MASSA KÄRLEK <3 <3 <3

Nu är det dags för dag 3 i vår 14 dagars utmaning i att Yoga, Reflektera och Dela. Såååå tacksam och lycklig över att ni är här <3. Se mer här.

Steg 1. YOGA

Idag kommer vi in till den lite mer ”normala” yogan i Yogiakademin-sekvensen. Vi fortsätter givetvis med den lekfulla och inkännande attityden och låter kroppen mjukt leta sig in mot en framåtfällning, en så kallad Uttanasana på yogaspråket. Framåtfällningar hjälper oss att öppna upp baksidan av benen. Även ryggen och nacken brukar älska att få hänga neråt en stund. De sägs också lindra huvudvärk samt stimulera levern och njurarna.

Gör så här

1. Värm upp och känn in kroppen med shakingen och lektiden.
2. Landa sedan i stillhet i några andetag, om du vill ta några riktigt djupa andetag här.
3. Börja sedan sakta fälla överkroppen framåt. Istället för att fälla rakt ner på ett andetag (som vi ju normalt gör i exempelvis en traditionell solhälsning) föreslår jag att du i denna framåtfällning leker, nästan dansar, dig neråt.
4. I rörelsen, notera noggrant var och när det börjar sträcka samt vilka muskler du behöver spänna och var du kan slappna av.
5. Utan att ”pusha” dig själv för att komma någonstans (typ nå tårna) i framåtfällningen utan istället se exakt var sträcker lagom mycket.
6. När du hittat det stället fortsätt gärna att skapa rörelse i framåtfällningen. Prova att böja knäna, runda ryggen, rör på höfterna, lyft upp en häl, gör något kul med armarna.
7. Kanske skakar du ut nacken några gånger för att släppa på spänningar även där.
8. Om du vill, ta ett djupt andetag in genom nästan och blås ut läpparna.
9. Lek i framåtfällningen så länge det känns inspirerande och härligt, därefter sätt eller lägg dig ner en stund i stillhet innan du går vidare till steg 2.

Steg 2. REFLEKTION

När du landat i kroppen går vi vidare till dagens fråga: När känner du dig levande?

Ibland känner jag mig nämligen DÖD eller i alla fall instängd, som ett djur i bur. En galen vild häst som egentligen bara vill springa och springa på vidsträckta ängar, fullkomligt fri och totalt närvarande. Denna känslan har varit med mig så länge jag kan minnas. Från att jag som liten tvingades sitta still i klassrummet när hela mitt väsen ville ut och leka i skogen till att jag senare var instängd i obekväma kläder på ett kontor när varenda cell ville slita av sig kläderna och springa fritt i naturen.

Klaustrofobi. Frustration. Rastlöshet. Död.

Både i skolan och på kontoret tvingade jag mig att sitta kvar där på stolen och låtsas som ingenting när min kropp höll på att brännas upp inifrån. Samhällets normer för hur en duktig liten flicka skulle bete sig dominerade. För att passa in tryckte jag undan känslorna. Höll in magen. Höll andan. Höll ut.

När jag sedan hittade meditationsvärlden och framförallt aktiva meditationer var det därför som att komma hem. Äntligen, var det tillåtet att leva ut det kroppen skrek inombords. Jag blev uppmuntrat att skrika så gällt jag kunde, ligga på golvet och sprattla, slåss med kuddar, dansa som en tok…

Till en början var det visserligen obekvämt att ge känslorna ett externt uttryck eftersom jag förtryckt dem under så lång tid. Det kändes fortfarande förbjudet. Men steg för steg började jag känna magin i att leva ut. Jag vågade ge mig hän. Släppa taget.

Jag lät mig gråta tills ögonen svullnade upp, skrika tills jag tappade rösten, slåss tills varenda ovän var dödad och dansa tills sinnet försvann.

Dessa galenskaper leder mig nämligen till den riktiga Josefine bortom alla samhällsnormer. Den Josefine som finns bakom mina tankar, min kropp… som finns bakom min roll som vän, dotter, yogini, svenska, yogalärare, bloggerska…

Galenskaperna för mig bakom alla ytliga lager och roller in till den Josefine som helt enkelt bara ÄR – alltid har varit och alltid kommer vara likadan. Som inte behöver ”göra” något för att känna sig värdefull. Som är i fullkomlig harmoni. Som delar från ett öppet hjärta. Som lever i naturlig tacksamhet.  Som ser allt med klarhet. Som vet att allt är som det ska vara. Som lägger min tid på det jag brinner för i hjärtat.

JAG KÄNNER MIG LEVANDE!!!

Steg 3. DELA

Så bästa du, jag vill veta. NÄR KÄNNER DU DIG LEVANDE? Dela, dela, dela med mig, med oss här på bloggen och med dina nära och kära. Berätta…. när slår ditt hjärta så där fort i bröstet? Vad gör du när du är i fullkomligt flow? Hur känns det när du automatiskt landar i närvaro?

#yogareflekteradela

TACK KÄRA NI. Såååå inspirerad av er. MASSA KÄRLEK

Ps. För inspiration, kolla gärna på detta youtube klipp från Alan Watts ”If Money Were No Object”… Han är sååååå klok!

Foto – Adam Klingeteg