Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

— Dag 3 — YOGA, REFLEKTERA & DELA — När känner du dig levande?

Nu är det dags för dag 3 i vår 14 dagars utmaning i att Yoga, Reflektera och Dela. Såååå tacksam och lycklig över att ni är här <3. Se mer här.

 

Steg 1. YOGA

Idag kommer vi in till den lite mer ”normala” yogan i Yogiakademin-sekvensen. Vi fortsätter givetvis med den lekfulla och inkännande attityden och låter kroppen mjukt leta sig in mot en framåtfällning, en så kallad Uttanasana på yogaspråket. Framåtfällningar hjälper oss att öppna upp baksidan av benen. Även ryggen och nacken brukar älska att få hänga neråt en stund. De sägs också lindra huvudvärk samt stimulera levern och njurarna.

 

Gör så här

  1. Värm upp och känn in kroppen med shakingen och lektiden.
  2. Landa sedan i stillhet i några andetag, om du vill ta några riktigt djupa andetag här.
  3. Börja sedan sakta fälla överkroppen framåt. Istället för att fälla rakt ner på ett andetag (som vi ju normalt gör i exempelvis en traditionell solhälsning) föreslår jag att du i denna framåtfällning leker, nästan dansar, dig neråt.
  4. I rörelsen, notera noggrant var och när det börjar sträcka samt vilka muskler du behöver spänna och var du kan slappna av.
  5. Utan att ”pusha” dig själv för att komma någonstans (typ nå tårna) i framåtfällningen utan istället se exakt var sträcker lagom mycket.
  6. När du hittat det stället fortsätt gärna att skapa rörelse i framåtfällningen. Prova att böja knäna, runda ryggen, rör på höfterna, lyft upp en häl, gör något kul med armarna.
  7. Kanske skakar du ut nacken några gånger för att släppa på spänningar även där.
  8. Om du vill, ta ett djupt andetag in genom nästan och blås ut läpparna.
  9. Lek i framåtfällningen så länge det känns inspirerande och härligt, därefter sätt eller lägg dig ner en stund i stillhet innan du går vidare till steg 2.

 

 

Steg 2. REFLEKTION

När du landat i kroppen går vi vidare till dagens fråga: När känner du dig levande?

 

Ibland känner jag mig nämligen DÖD eller i alla fall instängd, som ett djur i bur. En galen vild häst som egentligen bara vill springa och springa på vidsträckta ängar, fullkomligt fri och totalt närvarande. Denna känslan har varit med mig så länge jag kan minnas. Från att jag som liten tvingades sitta still i klassrummet när hela mitt väsen ville ut och leka i skogen till att jag senare var instängd i obekväma kläder på ett kontor när varenda cell ville slita av sig kläderna och springa fritt i naturen.

 

Klaustrofobi. Frustration. Rastlöshet. Död.

 

Både i skolan och på kontoret tvingade jag mig att sitta kvar där på stolen och låtsas som ingenting när min kropp höll på att brännas upp inifrån. Samhällets normer för hur en duktig liten flicka skulle bete sig dominerade. För att passa in tryckte jag undan känslorna. Höll in magen. Höll andan. Höll ut.

 

När jag sedan hittade meditationsvärlden och framförallt aktiva meditationer var det därför som att komma hem. Äntligen, var det tillåtet att leva ut det kroppen skrek inombords. Jag blev uppmuntrat att skrika så gällt jag kunde, ligga på golvet och sprattla, slåss med kuddar, dansa som en tok…

 

Till en början var det visserligen obekvämt att ge känslorna ett externt uttryck eftersom jag förtryckt dem under så lång tid. Det kändes fortfarande förbjudet. Men steg för steg började jag känna magin i att leva ut. Jag vågade ge mig hän. Släppa taget.

 

Jag lät mig gråta tills ögonen svullnade upp, skrika tills jag tappade rösten, slåss tills varenda ovän var dödad och dansa tills sinnet försvann.

 

Dessa galenskaper leder mig nämligen till den riktiga Josefine bortom alla samhällsnormer. Den Josefine som finns bakom mina tankar, min kropp… som finns bakom min roll som vän, dotter, yogini, svenska, yogalärare, bloggerska…

 

Galenskaperna för mig bakom alla ytliga lager och roller in till den Josefine som helt enkelt bara ÄR – alltid har varit och alltid kommer vara likadan. Som inte behöver ”göra” något för att känna sig värdefull. Som är i fullkomlig harmoni. Som delar från ett öppet hjärta. Som lever i naturlig tacksamhet.  Som ser allt med klarhet. Som vet att allt är som det ska vara. Som lägger min tid på det jag brinner för i hjärtat.

 

JAG KÄNNER MIG LEVANDE!!!

 

 

Steg 3. DELA

Så bästa du, jag vill veta. NÄR KÄNNER DU DIG LEVANDE? Dela, dela, dela med mig, med oss här på bloggen och med dina nära och kära. Berätta…. när slår ditt hjärta så där fort i bröstet? Vad gör du när du är i fullkomligt flow? Hur känns det när du automatiskt landar i närvaro?

 

#yogareflekteradela

 

TACK KÄRA NI. Såååå inspirerad av er. MASSA KÄRLEK

 

 

Ps. För inspiration, kolla gärna på detta youtube klipp från Alan Watts ”If Money Were No Object”… Han är sååååå klok!

 

Foto – Adam Klingeteg 

Kommentera

Skicka Kommentar
Sparar din kommentar...
336kommentarer
  • Jag känner mig levande när jag är trygg. Trygg med att jag är ok i dina ögon, även när jag snubblar, misslyckas och klantar mig.

    Jag känner mig levande när jag vet att Du ändå håller din arm omkring mig.

    Jag känner mig levande när jag får vara sprudlande, sprattlande, glittrande glad, utan att skammen slafsar mig i hasorna långt innan glädjen ens hunnit märkas inom mig.

    Jag känner mig levande när jag ger uttryck för min ilska, när jag genuint skyddar Mig.

    Jag känner mig levande när jag tänder mina ljus och skakar.

    Jag känner mig levande när jag dansar och känner in min kropp, precis så som den är.

    Och jag ska prova att leva ut än mer, ge mig hän – skrika, sprattla, slå – leva ut allt det där återhållna jag bär på.

    Tack, Josefine, för det du delar här.

    Jag känner mig sorgsen, när jag tänker på hur otrygg jag alltid känt mig – oftast, med många, överallt. Jag känner mig glad, när jag vet att jag går på en annan stig nu.

    Svara
  • Åh vad härligt att denna fråga kom! Så fantastiskt det har varit att fundera över detta. För mig är det tydligt att det är utomhus jag är som lyckligast. När jag känner ute-luften, allra helst i naturen men under en löprunda eller prommis i stan fungerar också väldigt bra. När jag reser, upptäcker nya platser, rör på mig, dansar, känner sol/regn/blåst/dimma mot huden, DÅ lever jag. En annan sak som får mig att känna mig levande är när jag utmanar mig själv att göra nya, spännande, läskiga saker. Magi <3

    Hanna 2017-08-24 13:28:36
    Svara
  • Yoga dag 3, när känner du dig levande?

    Vid första andantaget utanför dörren påväg ut på promenad eller löpning. Skogen och naturen är som balsam för min själ och lägger sig som ett lugn runt om mig. Den skyddar mig från resten. Jag blir alltid genast mycket mer medveten om allt runt och mig, har lättare för att uppskatta och känna tacksamhet. De lätta steget och sinnet gör att jag känner mig levande och får en härlig känsla i hela kroppen. Andra tillfällen då jag känner mig sådär härlig levande är de stunder livet bjuder på tillfällen för skratt. Känslan av att skrattet bubblar inom en och man blir alldeles varm i hela kroppen av den positiva energin som finns i kroppen. Hur man skrattar tills man får kramp i magen och tårarna sprutar. Det är känslan när min livsglädje är som starkast och jag känner mig så förbannat levande på något vis.
    Kram <3

    Stina 2017-08-22 22:38:26
    Svara
  • Jag känner mig ofta instängd och ofri, men det har börjat ändras. Särskilt sedan vi flyttade ut till skärgården så har jag tillgång till naturen bara ute i trädgården. Här har vi klippor och skog på tomten och jag älskar att sitta på en viss sten med en kopp kaffe på morgonen med solen i ansiktet. Då känner jag mig levande. Axlarna sänks, blodtrycket och pulsen går ner och jag går in i mig själv och bara är. Alla celler bara skriker till mig att jag mår bra och jag bara flyter med.

    Ninas naturliga 2017-08-22 21:22:17 http://ninasnaturliga.blogg.se
    Svara
  • Tack alla för fantastiska delningar och kommentarer och all ny vänskap som börjar spira på Instagram! Jag är oerhört tacksam att få vara en del av allt detta <3

    Dag 3. Så kul att den här övningen kom just i den här utmaningen. Jag har funderat mycket under året kring vad som får mig att känna mig levande. Och jag börjar någonstans att hitta kärnan. Jag har under många många år satt mig själv och mina behov helt åt sidan och nästintill tryckt ner vad jag vill och vad jag känner. Andras intressen och behov har varit viktigare än mina att jag helt glömt bort vad den lilla flickan inom mig egentligen tycker om och vad hon vill. Det var ett smärtsamt ögonblick när jag väl insåg denna bistra sanning.

    Insikt är första steget till förändring och nu har jag jobbat det senaste halvåret med att försöka hitta min sanning och att berätta vad jag vill, önskar och vilka mina behov är. Jag har t ex insett att jag inte alls ska bo inne i stan (vilket jag trott i typ 20 år eftersom alla andra i min omgivning tycker det är bra). Jag ska bo nära naturen. Jag ser framför mig en glänta med vackra träd, en öppning mot vatten (hav eller sjö). Här kan jag sitta och bara njuta och fyllas med energin från naturen. Jag ber till universum att att jag ska få mitt hus i naturskön miljö. Under våren har jag tillbringat otaliga timmar i naturen, andats in alla dofter och följt dess utveckling. Tidigt i våras när knopparna höll på att brista så brast även mitt hjärta. Jag tycker det är så vackert så det gör ont och i år grät jag av glädje att få uppleva allt det vackra, det helt fantastiskt underbara.

    I naturen känner jag mig hel. Jag blir som ett med naturen, en del av den. Jag känner mig stark, full av energi, harmonisk och i balans. Jag kan slappna av och känner mig rofylld. När jag kommer ut i naturen hämmar jag kraft och energi ifrån den. Jag känner en varm och behaglig energi, jag känner lugn och ro samtidigt som jag blir uppfylld. Det är som en kärleksfull energi och kraft som fyller min kropp. Jag känner mig helt enkelt LEVANDE. kram till er alla <3 @thehealthylife

    thehealthylife 2017-08-20 21:22:27
    Svara
  • Känner mig levande när jag är i skogen. När jag kan känna mig avslappnad och glad. När jag inte har ont. När jag känner mig lugn i själen, himla himla själen som jag ibland undrar vad det är för fel på fast jag egentligen vet att jag inte lyssnat på kroppen tillräckligt om själen bråkar. Och! När jag har ställt min ofta rätt motsträviga kropp på mattan och fattar, ok jag gör detta nu, nu yogar jag, vad skönt det är, och kroppen ba 😌 👍🏻🙏🏻 Då!

    Ida 2017-08-17 21:56:50
    Svara
  • När jag har riktigt underbar sex – då känner jag mig levande. Det är inte vad jag kände att jag vågade skriva, men jag gjorde det ändå för det är så sant. Hela jag laddas och hur mycket energi som än gått åt för stunden så har jag högre men lugnare energinivå efteråt och mår toppen. Samma kick/ro får jag av att sjunga tillsammans med andra. Några riktigt bra låtar och med andra som känner samma glädje och styrka i sången – det fyller på och jag känner mig levande.
    En tid som för min del är förbi är barnafödandets tid, men sällan har jag känt mig mer levande än i den stunden…

    joan 2017-08-17 21:55:07
    Svara
    • Svar på joans kommentar.

      YEAH! Underbart. Håller med <3 Älskar att du vågade skriva det trots det kändes läskigt.

      josefinebengtsson 2017-08-18 12:18:49
      Svara
    • Svar på joans kommentar.

      Meen ja, förstår dig helt, sex, nakenhet det är något så vackert och befriande och gör dig väldigt levande och vibrerande. Word 🙌 Att du vågade skriva det. Kände typ för att skrika det men lät bli hehe … Bliss ✨ Hanna

      Hanna 2017-08-17 23:29:18
      Svara
    • Svar på joans kommentar.

      Ja! 🙏❤️ Fint med ärlighet!

      Hannanas 2017-08-17 22:10:29
      Svara
  • Stereon i bilen står på full volym, du kör mot en vacker solnedgång med en kaffe i handen och lyssnar på den sorgligaste låten någonsin. Tårarna rinner ner för kinderna, inte pga sorg men av lättnad. Släpper på alla spänningar och man vet att allt kommer bli bra.
    På senaste tiden har jag föröskt utmana migsjälv mera (läst boken fuck your fears) genom att göra saker jag inte gjort/vågat göra. Tex. Hoppa i vattnet från en klippa, leka med en 2m lång orm, lärt känna nya människor, flyttat till ett annat land.
    Höjja volymen i köket, sjunga det högsta jag kn, dansa precis som man känner för medans maten kokar.
    Men något som verkligen får mig att känna mig levande är när människor pratar från hjärtat, uttrycker sin allra djupast sanning. Utan något filter för vad man får och inte får säga. Erkänner sina djupaste rädslor och visar sina svagaste sidor. Där finner jag en sån fin ödmjukhet till mina medmänniskor och känner mig riktigt levande.
    Med tacksamhet 🙏🏼🌈💖

    Cecilia Weckström 2017-08-17 17:34:47 http://instagram.com/ciccikorv
    Svara
  • Skriver idag fast om igår. Då dagen gick i ett och jag stod på mattan först klockan tolv på natten. Men tillät mig själv att acceptera att så blev det. Pranayam för kyla och lugna systemet och sedan några framåtfällningar där jag verkligen andades ut, sträckte ut, såå skönt efter gårdagens flängande, reflekterade över vad som får mig att känna mig levande. Svaret är ganska lätt, när jag är i kontakt med mig själv, känner bliss, vilket är i kontakt med naturen, något av naturens element, när känner mig fri, när känner vinden, solen, marken, har fett hår, smutsiga fötter, lusekoftan, storstövlan … Också nakenhet, naturlighet, sanning 🙏 Sat Nam / Hanna ✨🌞✨

    Hanna 2017-08-17 12:02:50
    Svara
  • #yogareflekteradela Dag 3, hann aldrig pränta ner mina ord igår. Så tar mig en stund gör detta nu istället. Att känna sig fri och att känna sig levande kan vara så olika saker. Fri är ett ord som nästan bara andas positivitet, medan ordet levande kan vara både och. Jag känner mig levande när jag har kontakt med mina känslor, när jag är upprymd, glad eller ledsen. När jag ligger tätt intill mina barn och hör deras sovande andetag. När jag skrattar så jag kiknar eller när min sambo håller om mig och säger att han älskar mig. Att får känna sig fri får mig också att känna mig levande. Jag älskar hög fart och känner mig fri och släpper lite på kontrollen när jag vinden piskar mig i ansiktet eller att vara tyngdlös i vatten. Jag försöker stanna upp och LEVA så mycket jag kan, men det är lättare sagt än gjort med alla måsten och tiden inte räcker till.

    Svara
  • Oh jag känner då väl igen mig i det du skriver Josefin.
    Jag känner mig levande när jag får göra sådant som är kul, fär hela jag ler inifrån och ut. Att få dansa, gärna ”tok dans” och att inhämta naturens energi. När jag följer det som känns bra för dagen, utan krav och måsten
    När jag som nu valt att att starta eget. Att följa min dröm, även om vägen dit kantas av osäkerhet. Jag växer och jag gör det jag vill.
    Att få måla helt fritt, gärna även på tokiga ställen
    Och shaking, det kommer jag använda mer för som jag nämnt tidigare, få känna mig som en ”fri” levnadsglad hippie.

    Jennyjo 2017-08-17 10:16:59
    Svara
  • Efter att ha delat med mig av min reflektion på instagram sent igår kväll orkade jag faktiskt inte öppna upp datorn och även skriva här. Men det är helt Okej, därför kommer gårdagens reflektion nu på morgonen. När man sitter här i morgonrusningen i tunnelbanan, dålig luft, stress i luften, då känner jag mig verkligen mindre levande och vill bara ut i friheten. För det är något som får mig att känna mig levande, ute i friska luften, jag får ångest om jag sitter inne en hel dag. Jag MÅSTE ut!😊 På semestern var jag två veckor ute på mitt landställe (lyx lyx att ha ett hus man kan fly till ute i naturen) där kände jag mig levande. Ute i tysta skogen, när jag låg på en klippa och kollade ut över en spegelblank sjö. Alla gånger man tog sitt första simtag i en lite för kall sjö eller bara spanade ut över den gigantiska stjärnhimlen. Då kände jag eufori över att vara levande här och nu! Men det som får mig att känna mig som mest levande är när jag klarar av utmaningar som jag tvivlade på att jag skulle klara av. Då när jag motbevisar dessa dumma tankar som ”du kan inte, du är för dålig/svag etc.” Då wow✨💕! Så alla här som läser detta, våga utmana dig själv i alla möjliga små situationer🙏🏻

    Julia (instagram carlajuliaadina) 2017-08-17 07:52:38
    Svara
  • Det blev sent i kväll så i dag blev inte övningen så lång som jag önskat då jag måste sova oxå snart.

    Dagens reflektion när känner du dig levande gav mig så många tankar och känslor, jag känner mig levande När jag är med min familj/ vänner barn/barnbarn att vara ute i naturen att yoga/träna.
    Men i kväll har det varit en kväll med så starka och många känslor känner tacksamhet över att jag lever här och nu, anledningen är att denna kvällen hade jag bjudit hem 4 tidigare arbetskamrater då vi inte setts på länge ❤️ Vi vet att en av oss inte kommer att finnas med oss så länge till då hon fått besked att hennes cancer har spridit sig yttligare och man nu inte kan göra så mkt mer, hon har kämpat länge och kämpar ff mot cancern men vi vet alla att hon inte kommer att vinna denna gången. Varför just hon av oss ? varför kan hon inte få vara en av dom som klarar sig? frågor vi inte kan få svar på men just i kväll hade vi en kväll med skratt värme gemenskap och en tacksamhet och livsglädje ❤️
    Jag beundrar min vännina för hennes livsglädje för att hon tar tillvara på varje dag genom att göra ngt som hon mår bra av trotts sin svåra sjukdom, hon lever fullt ut här och nu 🙏

    Helena Johansson 2017-08-17 01:16:59
    Svara
  • Dag 3. Idag har jag spenderat flera timmar på tåget hem och läst era kommentarer. Jag har fnittrat, snyftat och allt däremellan. Det överlägset mest inspirerande med de här utmaningarna är att få lära vad alla ni andra upplever. Så häftigt!

    Jag känner mig levande när jag upplever känslor av extrem karaktär. Extrem glädje eller lycka såväl som extrem sorg eller smärta. När känslorna når ett spann utöver det vanliga. Det tillfälle som är mest frekvent återkommande då jag känner mig väldigt levande är när jag får följa med i någon annans känslor. Det återkommer ofta för mig eftersom jag arbetar inom vården och träffar många personer som är mitt i en mycket känslosam och händelserik period. När jag är med och behandlar dessa människor och de delar med sig till mig, oavsett om det är en halvtimmes total öppning av sinnet eller bara att få välja färg på bandaget, så delar jag deras glädje, deras skratt, deras tårar, deras spänningar och deras rädslor. Jag menar inte att jag till fullo kan förstå det de går igenom, det kommer jag aldrig att kunna göra. Men att få vara en del av någon annans så starka känslor och att få vara med och påverka de känslorna, det är levande för mig.

    Jessica N 2017-08-16 23:50:56
    Svara
  • Dag 3
    Ibland känns det som om jag är fånge i min egen kropp, instängd bland alla mina tankar som bara far runt i huvudet. Då är det skönt att ”skaka” av sig allting och fokusera på att vara här och nu. När jag har gett min kropp det den behöver då känner jag mig fri och allting känns möjligt.
    Jag känner mig levande och mår som bäst när jag använder alla mina sinnen, rör på mig, utmanar mig själv, är ute i naturen och när jag umgås med människor som får mig att skratta och har hjärtat på rätt ställe!

    SK 2017-08-16 23:30:00
    Svara
  • Det finns många tillfällen då jag känner mig levande ✨🙌🏼✨Bland annat…

    💙 När jag får vara med min kära familj och vänner som jag tycker om ❤️
    💙 När jag får resa och upptäcka nya platser ✈️
    💙 När jag springer i skogen, andas frisk och klar luft, benen känns lätta och andningen likaså 🏃🏼‍♀️💨
    💙 När jag är på Coldplaykonsert 🎶
    💙 När jag befinner mig vid havet 🌊

    Det var några tillfällen, det finns många till 🙏🏻 Känner mig faktiskt mer levande ju äldre jag blir 😊

    Ann-Sofie 2017-08-16 22:15:22 http://www.matathonmamman.bloggo.nu
    Svara
  • Det som gör mig lycklig är när jag är i harmoni. När jag lyssnar på mitt hjärta. Jag kunde bli jättelycklig över att vakna o finna min älskade kisse bredvid i sängen. Klappa på.hennes mage o bara somna om med ett stort leende. Opererades för några år sen o fick problem men kommer ihåg hur lycklig jag var när jag nästan ett år efter for på semester utan slangar o fick behålla mat. Åt en ananas o den var så god att jag fick tårar i ögonen. Jag tror att lycka i det lilla är guld 💓

    Maria Wiklund 2017-08-16 21:33:33
    Svara
  • Ny dag, nya förusättningar! Dagens Uttanasana är en av mina favoritpositioner inom yoga för tillfället ✨ Jag behöver verkligen sträcka ut hela baksidan eftersom jag oftast ligger ihoprullad som en spänd liten boll hela natten, och ser ut som Quasimodo när jag väl kliver upp. Vaknade pigg och stark idag, tror det beror på all kärlek och stöd jag får från alla håll och kanter 💕 så idag gick det som en dans att göra hela sekvensen! Kände mig redo för nästan vadsom och tog mig an dagens fråga med storm, sen läste jag dagens fråga och hela kroppen vred sig av ångest..
    〰️
    För två dagar sedan när jag var hos min psykolog så ville han veta hur det hade gått under sommaren för mig, och jag har gjort framsteg! Jag kan åka till matbutiken och handla utan att få panikångest och snabbt måste ta mig därifrån, jag blir inte deprimerad över att jag bara orkade plocka ur en gaffel ur diskmaskinen, jag mår inte dåligt över att jag inte vill vara ute fast solen skiner (för att ta några exempel). Jag har lyckats hitta ett förhållningssätt till min psykiska ohälsa som gör att jag kan leva med den i vardagen. Men sen tar det stopp, jag känner att jag har fastnat och kommer inte framåt. Psykologen frågade mig då “Pia, vad är det egentligen så får dig att må bra? Vad skulle du behöva göra nu för att kunna leva som du vill leva?”. Mitt svar blev att jag inte vet. Hans råd till mig var att jag ska lägga utbildningen på paus under obestämd tid och att jag istället ska göra något som får mig att leva igen. Jag skulle få två veckor på mig att fundera och reda ut det, sen skulle vi prata om det på nästa möte. Vad vill jag göra? Vill jag fortsätta plugga? Kommer alla bli besviken på mig ifall jag slutar? Kommer jag bli besviken på mig själv? Kommer jag ångra mig över det val jag väljer at göra? Kommer jag ha kastat bort fem år på något och sedan bara snubbla på mållinjen, jag är ju ändå snart klar? Kommer alla se mig som en svag person nu? Kommer jag vara missnöjd med mig själv? Om jag slutar och gör något annat, kommer jag alltid att undra ifall jag hade klarat av att göra klart utbildningen? Tankarna gick runt som en karusell i mitt huvud efter mötet i måndags och jag var så nära på att spy.. Så jag bestämde mig för att ta mig an den här utmaningen istället! Har inte tänkt på det sedan i måndags för det är som en stor klump i mig som tredubblar alla symptom jag har. Sen kommer dagens fråga och påminner mig om det.
    〰️
    Jag vet inte när jag känner mig levande, det var så längesedan jag kände mig levande. De senaste åren har skolan gjort så att jag har tappat motivationen för allt, och sådant som brukade ge mig energi och lycka har istället blivit stressande och stora måsten som jag måste göra för att “må bra” och orka med skolan. Jag kunde fortfarande skratta och känna hur lyckan bubblade inom mig vissa gånger, men det var så korta stunder. Nästan som att jag inte tillät mig själv att känna så. Skolan gjorde att jag alltid hade dåligt samvete, umgicks jag med mina vänner tänkte jag hela tiden på att jag istället kunde vara hemma och plugga. Tränade jag förlorade jag dyrbar tid som jag kunde använt till att plugga istället. Kollade jag på någon film / serie så lärde jag mig inget som hade med min utbildning att göra. Festade jag en hel natt förlorade jag inte bara den kvällen utan även dagen därpå då jag istället kunnat plugga. Misstolka mig inte nu, jag älskar min utbildning och jag brinner verkligen för det vi får lära oss men någonstans på vägen så tappade jag allt. Jag glömde bort att leva och mitt liv handlade istället om att jag aldrig gjort tillräckligt. Det fanns alltid någon att jämföra sig mot, något som man kunnat förbättra eller lagt ner mer tid på. Det var helt enkelt bara måsten, stress och utmattning som mitt liv bestod av.
    〰️
    Så just nu lever jag ett liv där jag tappat bort mig själv, och jag kämpar varje dag för att hitta tillbaka till det liv som jag vill leva. Jag försöker dagligen förstå vad det är jag vill egentligen, vad det är som jag brinner för och vad som får mig att studsa upp ur sängen varje morgon. Nu medan jag har vart sjukskriven så är det min älskade sambo och vår fina hund som får mig att leva. Utan dessa två skulle jag vart förlorad, utan tvekan. Min sambo stöttar mig genom allt, han låter mig vara nere och deppad, hjälper mig när jag får ångest och tillåter mig att förstöra våra planer när jag helt enkelt inte klarar av att göra det som vi planerat. Han är mitt största stöd och jag försöker visa honom varje dag hur mycket jag älskar honom 🙏🏼 och när han inte finns där för mig, som när han jobbar, så har jag min underbara fina hund Quattro vid min sida. Han försöker alltid trösta mig när jag är ledsen, han hjälper mig med att ha rutiner under vardagarna, ligger på min yogamatta när jag ska yoga, han känner av när jag mår dåligt och vill då skydda mig genom att vara extra vaksam mot ”yttre hot” (vilket kan vara en otäck platspåse som fladdrar i vinden, eller en hund som skäller alldeles för mycket när vi går förbi). Dessa två fina skapelser hjälper mig att sakta men säkert hitta tillbaka till allt sådant som gör att jag känner mig levande, även om jag ännu inte riktigt lyckats komma underfund med vad exakt det är.
    〰️
    Slutligen vill jag bara säga TACK för alla fina ord och allt stöd som ni alla underbara människor ger och delar med er av! Ni är helt fantastiska 🙏🏼 💕 jag har tyvärr inte någon mer ork idag för att läsa igenom alla bloggar eller kommentarer som ni skrivit om era reflektioner idag. Jag är helt slut idag, jag har tänkt på dagens fråga sedan klockan tio imorse och den här texten har tagit mig hela dagen att skriva.. Men jag tar nya tag imorgon och kommer läsa igenom allt då istället! TACK för att ni finns, ni är BÄST!! 💋 🌷 💕

    Svara
    • Svar på Pias kommentar.

      Tack för din fina delning och ärlighet, Pia! Skickar många styrkekramar till dig! kram @thehealthylife

      thehealthylife 2017-08-20 20:51:53
      Svara
    • Svar på Pias kommentar.

      Massor med styrka och kärlek! Du är på väg och kommer att hitta din mening ❤️❤️❤️

      Hannanas 2017-08-17 22:17:01
      Svara
    • Svar på Pias kommentar.

      Vilket bra beskrivande inlägg du delat till oss. Tack för det! Jag vet att det inte ger någon direkt hjälp men tycker själv att det ibland kan kännas skönt att veta att man inte är ensam när det känns som tuffast. Vi är många som sitter med kroppar och själar som känns både för avlägsna och samtidigt tar för mycket plats. Alla dagar jag själv hunnit tänka tusen saker jag vill – men inte kunnat göra en enda. Andra dagar när jag så önskar att jag kunde tänka ut något – men bara haft dimma i hela huvet. Jag tror att det för min del blivit så för att jag inte levt med mig själv i tolerans och trygghet någonsin, men jag försöker hitta det nu. För min egen skull, och som extra morot, för mina barns skull. Jag vill att de ska kunna ha en bra relation med sig själv och visar gärna vägen.

      joan 2017-08-17 21:48:40
      Svara
    • Svar på Pias kommentar.

      Fina fina Pia! Tusentusentack för din ärliga och öppna delning. Du är på rätt väg, du vet ju mycket väl hur du vill känna och må. Du kommer dit igen snabbare än du tror. Sååå vackert att du har din sambo och hund vid din sida också. ALL KÄRLEK <3

      josefinebengtsson 2017-08-17 10:54:53
      Svara
    • Svar på Pias kommentar.

      ❤️❤️❤️ Så mycket jag skulle vilja skriva till dig men jag är oxå trött och behöver sova för att få en dag imorgon..allt du säger känner jag igen och det är tufft att vara sjuk..psykisk ohälsa suger men det finns alltid hopp..vi kommer och ska bli friska igen,så är det bara! Det finns inga andra alternativ❤️ Kärlek till dig som kämpar så tappert och du är inte ensam👋🏻 Jag finns oxå här❤️ Jättekram och ses här imorgon..nu😴

      Mia Eriksson 2017-08-16 23:30:35
      Svara
    • Svar på Pias kommentar.

      ❤️❤️❤️

      Therese 2017-08-16 22:28:17 https://www.facebook.com/wiksten.therese/
      Svara
    • Svar på Pias kommentar.

      ❤️❤️❤️❤️❤️ Vackra du, vad stort av dig att orkar och kan uttrycka dig, hur lång tid det än tar ❤️❤️❤️ Tack för att du tar din plats och delar med dig så ärligt och vackert ❤️❤️❤️ Kramar och kärlek!!!

      Jessica 2017-08-16 22:05:26
      Svara
    • Svar på Pias kommentar.

      Glömde säga att jag även tittade på videon som Josefine länkade i dagens inlägg. Jag grät floder när jag såg den, allt verkligen slog mig som en stor boxningshandske i magen. Om ni inte tittade på den så gör det, den är en enorm tankeställare 💕

      Pia 2017-08-16 21:26:10 https://www.instagram.com/pianolen/
      Svara
  • Det är lite intressant ändå hur överens vi verkar vara om hur viktig naturen är 🌸🌳⛰️❤️

    Therese 2017-08-16 21:16:48 https://www.facebook.com/wiksten.therese/
    Svara
    • Svar på Thereses kommentar.

      Verkligen Therese! Känns verkligen som att människan inte alls är anpassad till att bo och leva i det samhället som vi har idag. Eller inte alla människor i alla fall, det finns nog många som älskar dagens samhälle också! Men många skulle nog må bättre av att komma ifrån det ☺️ 🙈 💕

      Pia 2017-08-17 19:22:55 https://www.instagram.com/pianolen/
      Svara
  • Jag känner igen mig i hela Josefines text. Om att känna mig instängd, kuvad som ett vilddjur på cirkus någon som blivit tämjd till att visa upp de konster omvärlden förväntar sig att få se och medan omvärlden ser på och klappar händerna och berömmer mig så dör jag inombords för det är inte jag. Jag är inte mig själv, fyller inte mitt purpose och är inte hemma.

    Men när är jag hemma, när känner jag mig levande? Jag känner mig levande när jag kan vara nära naturen på ett eller annat sätt. När jag får vara med mitt barn och kan vara med henne fullt ut utan distraktioner. Jag känner mig levande när jag får skapa, det spelar inte så stor roll vad jag gör bara det är kreativt. Sedan känner jag mig levande i min träning. Både den fysiska där jag tränar kroppen men också i min spiritual practice där jag går inåt och reflekterar och arbetar med mig själv på ett andligt/själsligt plan. När jag gör allt som får mig att känna mig som hemma vågar jag också skala av fasaderna och visa vem jag egentligen är lite mer för varje dag som går. Detta är något jag gjorde naturligt som barn och tonåring men som med åren blivit förtryckt för att passa en mall om hur jag bör vara för att kunna ha ett vanligt jobb mm men som egentligen inte passar mig alls. Det är först nyligen jag börjat gå tillbaka till mina rötter och återupptäcka vad som är jag och vad som gör mig hel och lycklig. Jag brukade vara rädd för att visa vad som finns under ytan men för varje lager jag skalar av utan att bry mig om vad andra tycker så blir jag lite helare än förut.

    Anna Runemyr 2017-08-16 21:02:11
    Svara
  • Detta svar behövde jag inte ens tänk på, när jag är ute med mina hundar och går!!! Det är nummer ett. När jag går med dem för dem, det är en helt annan upplevelse än när man är ute o går själv! Sen på plats två, på yogamattan! Yin, meditation (även om det är lite kämpigt) eller lättare vinyasa är det som får mig lugn och levande. Andas, frisk luft och kärlek.

    Petra 2017-08-16 21:00:16 http://petraleandersson.blogg.se
    Svara
  • Jag tycker man känner sig levande när man stannar upp och är i nuet, särskilt när man yogar eller är
    i naturen så tycker jag man känner sig levande, när man är som mest närvarande helt enkelt. Jag har svårt för att vara helt närvarande när man har för mycket i huvudet, då tycker jag avslappnings yoga är grymt för att komma in i nuet och känna sig levande igen.
    Jag skrev inte igår (för gjorde den på kvällen och sen var jag så trött så orkade inte sätta på mobilen så skriver gårdagens här med)
    Jag tycker det var så himla skönt att göra de rörelserna som kroppen känner för, jag brukar göra det ibland på morgonen och tycker det är helt underbart för att känna in kroppen och känna efter hur den faktiskt känns. Jag försöker även nu under yogautmaningen prioritera min sömn, som har varit dålig under sommaren. Tack för att du delad den här utmaningen!! Spännande varje dag att se vad det är för ny utmaning. Kram Sofia
    Instagram: sofiialindqviist

    Sofia 2017-08-16 20:54:47
    Svara
  • När jag tränar och rör på kroppen!! Gärna ute. Som ikväll när jag tränade i Trädgårdsföreningen med Friskis & Svettis och solen började gå ner. Hård styrketräning, promenad i skogen eller yoga i vardagsrummet spelar inte så stor roll men jag mår bra av att röra mig.

    Malin S 2017-08-16 20:50:40 https://instagram.com/malinsenneryd
    Svara
  • När jag får vara ute.. i naturen, skogen, vid havet.. Njuta av luften, vinden och dofterna <3 Då känner jag mig fri och levande. Då öppnar jag alla mina sinnen för att känna och njuta av livet. Att inte vara instängd som man så lätt blir i vardagen. Så skönt att yoga idag.. spänningarna från första dagen börjar smått försvinna i axlarna och jag känner mig både trött men full med energi <3

    Elin Söderström 2017-08-16 20:42:30
    Svara
  • Väldigt inspirerande att läsa om dina upplevelser och hur du hittat hem. Jag känner när jag läser din text att jag nog inte riktigt hittat hem med mig själv.. känns ledsamt på något sätt. Men samtidigt som en utmaning att testa nya saker för att hitta hem!

    Jenny 2017-08-16 20:27:07 http://instagram.com/jcmk86
    Svara
    • Svar på Jennys kommentar.

      ❤️❤️❤️🙌😀

      Hannanas 2017-08-17 22:20:01
      Svara
    • Svar på Jennys kommentar.

      Tror vi alla har dagar och stunder när vi känner oss hemma… och andra när vi känner hos helt borta. För att få fler stunder när vi är hemma är det ju fint att testa oss fram <3 <3 <3

      josefinebengtsson 2017-08-16 20:29:35
      Svara
  • Jag älskar shaking meditationen och musiken till mer och mer för varje dag!. Jag har alltid sökt efter något, aldrig riktigt slagit mig till ro eller känt att jag hör hemma någonstans. De bästa tillfällena i mitt liv där jag kommer på mig själv med att le utan anledning är i yogan, ute i naturen eller i den där stunden när allt annat stannar och känns så surrealistiskt och man inser hur långt man har kommit. Stunderna med en kopp te i handen och känslan av totalt lugn. Det är några av mina bästa stunder. Jag har säkert missat hundra om inte tusentals saker som gör mig genuint lycklig men jag känner dom i stunden. Jag håller på att lära mig att leva livet fullt ut. Jag har alltid varit tjejen som blev vuxen för snabbt, som tagit alldeles för många mogna beslut och som tyckte att det räckte. Under en yoga och vandringsresa på Mallorca för ett år sen lyssnade jag för första gången på länge på min inre röst, nånstans mellan berg och träd insåg jag att jag måste förändra mitt liv.. jag tror inte att jag klarar det annars. 6 månader senare sålde jag lägenheten, flyttade till en mindre stad och började jobba i ett lugnare område och för första gången på länge kände jag i våras att jag äntligen kunde börja andas igen, på riktigt. Den resan fick mig att inse att jag vill bli yogaläraren och fortsätta söka. Än så länge har det blivit en utbildning i yinyoga och reiki nivå 1. Jag är fortfarande för strukturerad för mitt eget bästa. Jag har gett mig själv två år, har jag inte fastnat på en plats som jag vill göra tänker jag spara och sen ge mig av ut och resa. Det börjar bli dags att jaga det där som svävar en halvmeter från kroppen och som vill åt andra hållet, det kanske är längtan? Bali är drömmen för tillfället. Förutom det vill jag lära mig surfa och köra motorcykel. Att leva är inte att göra saker utan misstag, att leva är att saker och ting ibland blir fel men att man reser sig ändå. Jag behöver inte vara bäst första gången jag provar något, att vara skit rädd för att göra något och sedan göra det ändå. Det för mig är att leva. Som ett citat från Pocahontas filmen ”hon går dit vinden för henne” det har bara tagit nästan 25 år att göra det, men det är dags nu

    Alexandra B 2017-08-16 20:04:25
    Svara
  • Dag 3 i #yogareflekteradela . Jag har legat i sängen hela dagen med migrän dunkandes i huvudet. Testade framåtfällningen men då dunkade det mer intensivt i huvudet så kom ur den ganska snabbt. Men reflektera har jag gjort över mycket saker, men dagens fråga: NÄR KÄNNER DU DIG LEVANDE? När jag sitter still och känner hur kroppen ”rycker” och kräver rörelse och då jag tillmötesgår det behovet snabbt genom att rulla ut yogamattan. Då rör jag mig då som kroppen vill och struntar i hur det ser ut för omgivningen. Jag känner mig levande ute i naturen i närheten av vatten. När vågorna tar min blick med sig i varje rörelse och jag ”försvinner” in i mig själv med deras hjälp. Jag känner mig levande när jag får tid med mina barn, min kärlek och mina övriga nära och kära. Att få skratta och njuta av livet tillsammans med dom som står mig nära ❣️.

    Yogi Johanna 2017-08-16 19:49:14 https://www.instagram.com/yogi_johanna/
    Svara
  • Hej finingar!
    Så underbart att starta dagen med den här utmaningen, att faktiskt pressa sig till att börja dagen på mattan! Älskar ju det.
    Det är lätt att livet passerar, utan att man faktiskt lever i det … att vara närvarande i nuet kanske är en av dem viktigaste uppgifterna vi har? Det är iallafall i dem stunderna som jag känner mig som mest levande… Att få umgås med mina nära & kära, att vara i famnen på min livskamrat, att resa & upptäcka nya platser, skratta, springa tills benen inte bär längre … att vara nu, nu & nu.
    Livet!
    Kram på er!

    Caroline (cafre85 instagram) 2017-08-16 19:29:35
    Svara
  • Jag känner mig som mest levande när jag flowar på yogamattan eller snörar på mig löpskorna och ger mig ut i skogen. För mig är yoga och löpning verkligen moving meditation och det är då jag kan slappna av, skala bort alla krav och måsten och bara vara jag. I dagens samhälle har i alla fall jag ett behov av att lägga mobilen åt sidan ibland och fokusera helt och fullt på mig själv. Jag känner mig levande när jag rör kroppen lekfullt och fritt på yogamattan eller i löpspåret. Man behöver inte strikt följa alla yogapositioner i en sekvens utan experimentera, rör dig som kroppen vill och ge kärlek till de kroppsdelar som behöver det. Man behöver inte alltid springa på tid eller en viss sträcka, man kan springa utan prestationskrav, utan klocka och utan prestige och göra det kroppen vill. Betyder det att man vill stanna ett tag, kanske sätta sig och njuta av utsikten på något fint ställe, hoppa på några stenar eller klättra i ett träd så gör det!
    Att känna sig levande för mig kan också vara att helt och fullt fokusera på någon annan i min närhet. Att lägga undan allt annat och bara ta in, lyssna och fokusera på någon annan är fantastiskt! ✨

    Julia Martinsson 2017-08-16 19:15:42 https://www.instagram.com/juliamariaelvira/
    Svara
  • Jag känner mig som mest levande när jag är totalt närvarande i stunden. Där tankar, känslor och kropp är på ett och samma ställe. Sedan spelar det mindre roll vad jag gör. Allt från stort till smått. Det är allt ifrån solen som värmer i mitt ansikte, till att leka med barnen, när jag målar, när jag instruerar i spinning, yoga eller något annat, när jag tränar eller tävlar. Alla dessa stunder när jag glömmer tid och rum. När jag uppslukas av det jag gör. Då framtid inte spelar någon roll. När dåtid inte finns i mina tankar. När bara nu existerar och jag får en känsla av ”flow”.

    Så härligt att läsas alla kommentarer! Så inspirerande. Tyvärr hinner jag inte kommentera som jag skulle vilja göra. Men jag läser er fina ord och tankar och tar det till mig. <3

    Hanna 2017-08-16 19:01:21 https://yogabyhanna.wordpress.com
    Svara
  • När känner jag mig levande? Spontant så tänker jag att det är tillsammans med mina nära och kära, mina syskonbarn och mina goda vänner (som jag träffar alltför sällan). Jag känner mig levande när jag fixar i min lilla trädgård, när jag är ute i naturen och när jag är ute och reser. Jag älskar att resa och reser oftast själv. Mest kanske för att jag är singel sedan en längre tid, men har också märkt att jag trivs bäst när jag får lägga upp mitt program och utforska ställen i min egen takt. Jag drömmer nog om att hitta en partner att resa tillsammans med, men misstänker att jag är lite för självständig för att vilja anpassa mig särskilt mycket. Hur som helst vill jag helst ha något äventyr på kommande. Någonting att se fram emot.

    Jag känner mig också oftast levande på yogamattan. Yogan har gett mig så mycket. Från att länge ha varit ”duktig” i perioder med att motionera, gå på gym etc regelbundet varvat med längre perioder då jag varit trött och seg och missnöjd med mig själv för att jag planerat in motion men inte kommit mig iväg så har jag nu lyckats etablera en regelbunden ”hemma yoga- praktik”sedan ett par år tillbaka. Jag yogar mer eller mindre dagligen. En 20-30 minuters sekvens om morgnarna innan jag åker iväg till jobbet. Ofta yin på kvällarna eller någon sekvens med Yogobe några kvällar i veckan. Jag kan knappt beskriva vad yogan har gett mig. Inte minst en mycket starkare kropp och jag har blivit av med kronisk smärta i axlar och nacke. Huvudvärk, migrän.. Något jag haft i minst tjugo år.. Det blev bara värre på gymmet eftersom musklerna blev ännu mer spända och jag inte lyckades öppna spänningarna genom att stretcha. Regelbunden massage hjälpte inte heller utom för stunden. Men yogan har hjälpt mig sakta men säkert. Jag har mycket mer rörlighet i nacken och mellan skulderbladen än tidigare. Men jag skulle behöva komma iväg på klasser ibland och få feedback från lärarna. Dessutom är det en del positioner jag skulle vilja lära mig men inte riktigt klarar av på egen hand. Vill inte skada mig heller.

    Jag har märkt på senaste tiden och särskilt nu efter semestern att jag haft en hel del problem med bristande motivation när det gäller mitt jobb och en del extra jobb jag tagit på mig. Jag är frustrerad och kanske lite uttråkad. Jag vet inte riktigt i dagsläget vad jag vill. Det är inte jobbet i sig tror jag, men problem med organisationen och kanske det att jag behöver någonting nytt för att känna att jag utvecklas. Eller så vill jag börja med någonting helt annat, men törs inte riktigt och vet inte riktigt ännu vad det skulle vara. Men jag tror att det är någonting som händer inom mig och att det är skäl att försöka lyssna på de signalerna och försöka reda ut vad jag verkligen vill och vilket pris jag är redo att betala i såfall.

    Hanna 2017-08-16 18:52:10
    Svara
    • Svar på Hannas kommentar.

      Tack tack tack! 🙏🙏❤️❤️❤️

      Hannanas 2017-08-17 22:24:19
      Svara
    • Svar på Hannas kommentar.

      TACK för dessa insiktsfulla rader <3

      josefinebengtsson 2017-08-17 10:59:17
      Svara
    • Svar på Hannas kommentar.

      Jag kan känna igen mig mycket i dina tankar. Hoppas du lyckas hitta vad det är du söker ❤️

      Therese 2017-08-16 19:52:12 https://www.facebook.com/wiksten.therese/
      Svara
    • Svar på Hannas kommentar.

      Åh vad jag känner igen mig i dina sista rader. Jag vill ha en förändring. Vet bara inte riktigt vad. Eller så är jag bara rädd. Jag vet vad jag har inte vad jag får. kram till till dig.

      Hanna 2017-08-16 19:05:24 https://yogabyhanna.wordpress.com
      Svara
    • Svar på Hannas kommentar.

      Din reflektion är så intressant att läsa! Jag känner igen mig i så mycket och speciellt det sista om att känna att någonting är på gång. En förändring, jag håller på att förändras. Ibland har jag bråttom dit och jag tror att det är då min kropp säger ifrån som mest. Tack för att du delade med dig, hade velat läsa mer om hur det går i framtiden 😗

      Mikaela 2017-08-16 18:59:30
      Svara
    • Svar på Hannas kommentar.

      Så fint att få läsa vad som får dig att känna dig levande. Jag tror att vi alla kan mötas i känslan att vi känner oss levande på yogamattan och det var fint att få läsa dina ord om det. Det häftiga med det här tycker jag är att vi alla knyts samman av yogan men att vi ändå är så olika. Mycket av det du skriver om är väldigt olikt min egen tillvaro och därför läser jag din berättelse med väldig spänning för jag får liksom uppleva en helt ny tillvaro därigenom. Tack för att du delar med dig och gör min tågresa härligare med dessa rader.

      Jessica N 2017-08-16 18:59:02
      Svara
      • Svar på Jessica Ns kommentar.

        Vad fint att höra, tack! Jag älskar också den här gemenskapen och att få ta del av andras erfarenheter och tankar.

        Hanna 2017-08-16 20:18:13
        Svara
  • Åh älskar dessa frågor att reflektera kring. Idag tog det en stund innan svaret blev tydligt för mig själv, men när det blev det så är det så självklart.
    Jag känner mig som allra mest levande när jag rör mig utanför min egen comfortzone. När jag utmanar mig själv och det jag satt upp som mina egna begränsningar.
    Känslan när jag vågar fast det är läskigt, när jag känner att jag växer som människa då känner jag mig som mest levande.
    Mitt mål är att leva livet fullt ut och det innebär då att konstant vara där på gränsen och lära mig nya saker.

    Tack Josefine för att du får oss att reflektera över dessa frågor! Redan nyfiken på morgondagens utmaning!

    Lisa 2017-08-16 18:51:36
    Svara
    • Svar på Lisas kommentar.

      Tack för en fin delning! kram @thehealthylife

      thehealthylife 2017-08-20 20:54:06
      Svara
    • Svar på Lisas kommentar.

      🙌🙌😍❤️

      Hannanas 2017-08-17 22:25:02
      Svara
    • Svar på Lisas kommentar.

      Jag läste så bra att allting är antingen under utveckling eller under avveckling, det går inte att bevara livet constant. Och därför tanker jag att det är så viktigt att vi fokuserar på just utveckling hela tiden.

      Lisa Franzi 2017-08-16 20:54:04
      Svara
    • Svar på Lisas kommentar.

      Ja men precis! Jag tror man vill vara där och balansera på kanten, för om man håller sig inom sin comfort-bubbla så blir det nog lätt att man hamnar i det där slentrian-livet och man slutar utvecklas och utmanas. När hamsterhjulet bara snurrar och man går på autopilot.

      Therese 2017-08-16 19:55:41 https://www.facebook.com/wiksten.therese/
      Svara
    • Svar på Lisas kommentar.

      Tänk om det är så att svaret liksom blev ännu mer självklart tack vare att det fick ta tid på sig att gro? Jättekul att få läsa om dina känslor och tankar. Tack!

      Jessica N 2017-08-16 19:01:07
      Svara
  • Fina och bra tankar alla som skriver. Levande för mig är när jag har tiilgång till alla mina känslor inte bara glädje, lycka, kärlek mm utan allt även ilska,sorg, besvikelse….
    ”Levandekänslan” kan vara små korta stunder när jag knappt tänker på det, det känns bara rätt på något vis.
    En av de svåraste tillstånd för många av oss men snäll mot sig själv ska man vara och tänka att jag gjorde så gott jag kunde idag och imorgon prövar jag igen

    Birgitta Möller 2017-08-16 18:03:27
    Svara
  • Shit, det här är en stor fråga och något jag tampas med varje dag just nu. För jag tänker alldeles för ofta på VARFÖR JAG INTE LEVER DET LIV JAG VILL. Jag tragglar på med samma ekonomijobb sedan 10 år tillbaka. Jag känner mig stundtals instängd, uttråkad och som att jag slösar bort mitt liv där. Sen när jag löser några riktigt svåra problem så känner jag mig taggad. Har lite för mycket att göra, då känner jag mig levande. Som att jag vill så mkt mer och behöver ha för mycket för det egentligen är för lite för mig. Stresstorsk tänkte jag först, men nej, jag vill något annat. Något mer. Jag vill leva närmare naturen, jag vill jobba mer med min kropp, jag vill rida på en häst över en äng.. SNABBT…jag har aldrig ridit. Jag vill bada naken i havet, aldrig behöva ha bikini på mig. Men jag gör det inte. Jag sätter på mig bikinin. Jag är så bra på att fokusera på vad jag inte har… än vad jag har. Så vad gör mig levande? Att stå på en höjd och se ut över vidder… spelar egentligen ingen roll vad det är, bara jag har vidderna. Det är så mäktigt och jag känner mig som ett med naturen. On top of the world. Vinden, himmelen, det gör mig levande ända in i själen. Att vara nära naturen är så avskalat och ärligt. Ingen hets, ingen stress, inga saker, inga begär. Bara vara.

    Att ha djupa samtal med andra människor, jag älskar det och då är jag totalt närvarande. Att komma någon riktigt nära, dela det innersta med någon och höra någon annan göra detsamma. Kliva ur min comfort zone (som jag typ aldrig gör) men när jag gör det så känner jag mig levande. Att få resa och uppleva nya platser och nya kulturer! Alan Watts, jag fick tårar!!!! Om jag ändå vågade…

    Framåtböjning är min favorit. Jag älskar att hänga upp och ner! Fantastisk känsla! Den här utmaningen gör mig så glad :). Tack till alla er som delar med sig!! Och Josefine, så imponerad över dig som släppte den duktiga flickan och blev DU. Jag hoppas jag hittar modet att göra detsamma! Kram till alla!

    Yogahills 2017-08-16 17:48:25
    Svara
    • Svar på Yogahillss kommentar.

      Tack för en härlig och innerlig delning. Jag kan känna igen mig i mycket av det du skriver. kram till dig @thehealthylife

      thehealthylife 2017-08-20 20:55:55
      Svara
    • Svar på Yogahillss kommentar.

      Wow så fint! Tack så mycket! 🙌🙌💚💚

      Hannanas 2017-08-17 22:26:58
      Svara
    • Svar på Yogahillss kommentar.

      ÅÅÅÅH! SÅ FINT! Helt magiskt och tack för att du delar med dig av det här! 🙏🏼 💋 🌷 💕

      Pia 2017-08-17 19:24:47 https://www.instagram.com/pianolen/
      Svara
    • Svar på Yogahillss kommentar.

      <3 <3 <3 JAJAJA!!! KÄRLEK!!!!

      josefinebengtsson 2017-08-17 11:00:20
      Svara
    • Svar på Yogahillss kommentar.

      Wow! Håller med jessica, villken inspirerande delning! ❤️
      Jag kan känna precis samma sak…
      Ibland tänker jag att ”MEN GÖR BARA!” ..men sen är det något som tar stopp.. det är ju så stort att följa sina drömmar.. Jag har iaf skrivit en bucket list och jag antar att det är ett steg mot att faktiskt ta tag i dom där drömmarna haha.

      Therese 2017-08-16 20:02:57 https://www.facebook.com/wiksten.therese/
      Svara
      • Svar på Thereses kommentar.

        Du satte verkligen ord på det. ”Det är så stort att följa sina drömmar”… Jag får känslan ”Inte ska väl jag”…. jag är uppväxt i en miljö där jag inte ska tro på mina drömmar utan vara realistisk. Trygghet är det viktigaste… Såklart var det något mina föräldrar lärde mig för att trygga deras egna oro. Jag kommer på mig själv att göra precis detsamma med mina barn. Inte låta dem hoppa. Klart de ska hoppa! Grymt att du skrivit en bucket list. Blir direkt superintresserad av att veta vad det står på den :). Även Jessicas!!!

        Yogahills 2017-08-16 21:36:46
        Svara
    • Svar på Yogahillss kommentar.

      Vad inspirerande att få läsa om dina känslor. Otroligt modigt av dig att våga dela med dig av dessa djupa insikter. De djupa samtalen du talar om, det känns precis som att jag har ett sånt samtal med dig nu. Jag känner verkligen att jag vill lyssna på dig, vill gå in i det djupa med dig. Du är så modig, så häftig. På med kronan och sträck på dig!

      Och om det där med comfort zone; vad coola drömmar du beskriver, som att bada naken och sånt. Har du funderat på att göra en variant på en bucket-list? Jag har gjort en lista som heter 100 mål att nå. Det är allt ifrån stora saker som vad jag vill ha för arbete/vart jag vill bo osv, till små saker som att jag vill lära mig att lösa rubiks kub och någon gång byta hårfärg bara för att våga gå utanför zonen. För länge sedan var det också en punkt att yoga/meditera/slappna av varje dag, och den punkten har jag stolt kryssat för. Det finns ingen annan tidsbegränsning på min lista än livet självt.

      Lycka till med att knuffa på väggarna i din comfort zone! Jag hejar på dig. Kärlek.

      Jessica N 2017-08-16 19:07:54
      Svara
      • Svar på Jessica Ns kommentar.

        TACK Jessica N för att du tog dig tid att skriva ett sånt långt och härligt svar till mig :). Jag blir rörd!!! Tack för alla fina ord! Jag är SÅ DÅLIG på att ta emot komplimanger. Känner direkt att jag måste ”snacka ner” mig själv lite… typiskt mig. Säger någon något fint om mig så kontrar jag med något dåligt. Iaf, bucket list. Jag har tänkt på det flera ggr men inte vågat för jag vågar inte misslyckas :(. Så töntigt och onödigt för vad gör det om jag inte gör alla dessa saker. Att jag inte ens ger mig själv chansen att faktiskt stapla upp alla de där drömmarna för att då lättare nå dem. Fokusera på dem och tillslut se det som en självklarhet jag ju ska bada naken så ofta jag kan. Inte mitt på blanka dagen bland barnfamiljer såklart, men kvällsdoppet med tjejerna. Jag ska skriva min lista!!! Då ser jag ju faktiskt vad jag åstadkommit och kanske tror lite mer på mig själv. Tusen tack Jessica för inspirationen!

        Yogahills 2017-08-16 21:34:06
        Svara
  • Jag tyckte denna fråga var rätt svår tills jag insåg att jag faktiskt oftast känner mig levande. Jag har alltid haft lätt för att känna starka känslor och även om det är en ”negativ” känsla har jag oftast kunnat motivera och förstå varför jag känner så. Jag har svårt för att motivera mig att göra saker som jag inte vill eller känner genuin glädje inför att göra. Och är det så att jag tvingar mig att göra något är det oftast för att det finns aspekter i det som jag älskar och som jag tycker att jag borde prestera i. Till exempel att arbeta som lärare eller att umgås med mina vänner. Om jag bokar in och har ett tajt schema för att jag känner att jag borde träffa alla mina vänner superegelbundet så tar det bort känslan av genuin glädje över att få vara med den personen jag är med för tillfället. Jag har svårt att vara närvarande.
    Samma sak gäller med jobbet. Jag ifrågasätter varje dag nästan varför jag jobbar som lärare. Men nu när jag var tvungen att reflektera över vad som gör att jag känner mig levande insåg jag att jag känner mig levande när jag undervisar och i mötet med eleverna. Alltså tror jag att jag är på rätt plats egentligen. Men att jag måste lära mig hantera de andra aspekterna av det som tar död på lusten. Jag antar att jag helt enkelt måste ta mig igenom de första hundåren som lärare och lära mig skapa balansen. För det är balansen för mig det gäller. Att inte hitta på saker jag tror att jag ”måste” göra eller ”borde” göra etc. Utan helt enkelt lära mig att förhålla mig till de områden där jag tappat eller inte hittat en balans.

    Sigrid 2017-08-16 16:35:58
    Svara
  • När känner du dig levande? vilken otroligt viktig fråga. Som nu när jag bara försöker släppa kontrollen om det jag ska dela, svara, skriva. Låter fingrarna bara smattra fram. Hur fantastiskt det är när en helt kan släppa kontrollen och vara närvarande i nuet. Men så fort tankarna och verkligheten runtomkring en kommer tillbaka. Men är verkligen det som pockar utanför oss och intellektet den sanna verkligheten? Det trodde jag länge. Nu börjar jag se något annat. Sakta, i flera års tid. Tid tar tid. Men nu för den mig mot det jag Älskar. Det som får mig att känna mig levande. Också bort ifrån det som får mig att känna mig död. Som tar min energi, min lust och mitt liv ifrån mig. Jag vet mycket vad som INTE får mig att känna mig levande. Och jag är så trött på det. Och så in i helvette tacksam att jag hittar fram till ner och in till det vilda och det som får mig att känna mig fri, levande mer och mer för varje dag som går! Såklart i loopar, ibland bakåt och ibland totalt stuck. Det som slog mig när jag vilade i frågan, var att de flesta svaren har med naturen att göra. Regn som stänker i ansiktet när jag cyklar, vind som blåser mig stående innan skidbacken börjar, eller solnedgångar från ett högt berg. Flygande helikopter över skogarna, eller i vild galopp på hästryggen. Men också allt som när vi människor skapar. När det kommer från den platsen med sann genuin glädje och kärlek utan prestation. Skriva, måla, komma på en dikt eller låt från ingenstans. Rita en spegelbild. En bild som dyker upp på pappret utan att jag tänker som visar mig vad jag känner just nu. Och en trejde sak. Connection. Intimitet. All sann, djup, äkta kontakt med en annan varelse. En annan människa, ett djur eller känslan av att befinna sig i allt eller på månen vid ett nattdyk. Jag gjorde för mycket av vad som fick mig döende, och förlorade kraften att göra det som får mitt hjärta att slå extra hårt. Tur är väl att det Aldrig är för sent, för någon att på nytt/upptäcka det som är Kärlek för oss. Och att vi Alla innest inne redan VET vad allt det är <3 Jag tycker inte om framåtfällningar. Det är verkligen obehagligt för mig att göra dem. Min baksida är sååå kort. Men tack för att det var dagens övning. De är ju också tyvärr 😛 precis vad jag behöver göra. För att få mer balans. Men kroppen längtade sååå efter en bakåtbörjning när jag var klar. Det blev den mest öppnande och skönaste Kamelen jag någonsin gjort. Open heart. LOVE

    Emma lärdiglyssnapådinkropp 2017-08-16 16:32:42
    Svara
  • Åh, jag kan verkligen relatera till att känna mig instängd. Instängd i min kropp, i en inrutad vardag eller i lägenheten. Jag måste kunna vara spontan och få leva på mina villkor och känna mig fri för att känna mig riktigt levande.
    Jag känner mig levande när jag har nära till naturen. Det kan vara något litet som att se solstrålarna skina genom träden i skogen runt knuten här hemma eller att står uppe på ett berg med helt galen utsikt. När jag får upptäcka platser jag inte sett innan. Jag kände mig otroligt levande när jag och mannen åkte runt i usa…såg soluppgången i grand canyon i sällskap av rådjur, vandrade i bergen i Yosemite, sprang över sanddynorna i ett stekhett Death valley, gick lite för nära alligatorerna i everglade, cyklade vid stranden i Key west eller bar något så simpelt som att känna mjuk sand mellan tårna.. Att ha en plan men utrymme för spontana infall…som när vi stannade till mitt i ”öknen” och hittade den blåaste sjön jag sett..

    Jag behöver nog en gnutta adrenalin också. Kände mig otroligt levande när jag tränade partner stunt. Man måste vara i nuet, tänker man på vad man nyss gjorde, vad som ska komma eller om man börjar fundera på vad man ska äta till middag, ja då faller man. Påminner mycket om yogan, men man ska synka med en annan person och det är lite längre till golvet 🙂 Känslan när man gör något som är lite för läskigt, eller pirret i magen när man ”flyger runt”. Och känslan när man kliver in på mattan och ska tävla (hatkärlek på den – men visst känner man att man lever!)

    Jag känner mig levande när jag har någon att dela alla upplevelser och känslor med, samtidigt som det inte finns mycket som får mig att känna mig så levande som när jag tar mig igenom något helt på egen hand 🙂

    Egentligen borde jag nog inte bo i en lägenhet inne i stan där större delen av året regnar bort, det får mig nog att känna mig lite halvdöd.

    Therese 2017-08-16 16:08:54 http://theresewiksten.se
    Svara
  • I skogen är jag alltid levande, det är som att min kropp går ner i ett lugnare tempo, djupare andning och jag kan vara helt närvarande. Jag ser detaljer, hör ljud, glömmer tiden och njuter. Det är som att hela min låsta kropp öppnar upp sig och jag vågar vara precis den jag är. I skogen är det ingen som dömmer, där känner jag mig trygg och där är allt så vackert. Sen har jag alla de där stunderna av kärlek… när mannen tittar på mig på ett särskilt sätt, stryker mig över håret eller när vi är mitt i ett djupt samtal. Stunderna av kärlek med barnen, lilla kroppen i mitt knä, handen som stryker mig på kinden, alla bubblande meningar som kommer ur dem, stora killen som säger jag älskar dig, när jag är fullt närvarande i deras samtal, när de stirrar med sina mörka ögon på mig helt ohämmat som bara barn gör. När jag känner sån tacksamhet att det svider lite i hjärtat. När jag känner mig älskad känner jag mig levande och när jag är helt och fullt närvarande. Ni förstår kombon: familj + skogen va? 👌

    Växlaner 2017-08-16 14:25:27
    Svara
  • När känner du dig levande? Ah i naturen och helst i vatten? Varför, vad händer då? I naturen får jag distans till vardagens surr och känner mig inspirerad och närvarande. Kan skriva en hel bok om hur vatten balanserar..hur det inspirerar och utmanar. Hur det kan vara stilla och ge utrymme för eftertanke, hur det kan röras upp och aktiverade dig i vågornas lek. Det är aldrig samma vilket mitt sinne älskar. Medans jorden känns för stabil, rymden för stor, och elden för direkt känns vattnet lekfullt, för mig… stjärntecken fisk och vata dosha. Jag har också en annan sak som kommer till mig när jag skriver, jag känner mig levande när jag uttrycker mig..när jag rör vid ämnen som är mer än väder och vind. Jag känner mig som mest levande när jag säger ifrån, trots att hjärtat bankar, när jag står upp för mig själv. Det är nog min största utmaning, att ta plats. Och förstå att alla vinner på det. I’m a recovering people pleaser.. Jag känner mig mer levande än någonsin när jag ger till mig själv. Jag blir glad av bara tanken. Men får man det? JA DET FÅR MAN. Man får och man ska ge till sig själv så mycket att kärleken sipprar över och vibrationerna blir så starka att din omgivning omfamnas av värmen du utstrålar. Det är att vara levande. Nu bankar hjärtat, detta var viktigt, om du läst tack och ta hand om dig❤️ Namaste 💫

    Jessica 2017-08-16 13:55:26
    Svara
  • Hej alla modiga vackra sköra starka varelser! Tack för att ni är här och delar med er och Josefin tack för att du ger oss det här utrymmet..att dela tankar,känslor och allt annat som är livet! I dag började jag om..just nu är precis där jag vill vara..även om jag varit sjuk i 4 år snart och ofta är ledsen och förtvivlad över att kroppen inte orkar så mycket längre så älskar jag den så klart..jag tycker att jag är perfekt med mina ganska många extra kilon ,mina tunga hängiga bröst som aldrig vill passa i någon bh, mina knotiga fötter och min glugg mellan framtänderna! Mitt stora jobb är bara att inte bry mig om vad andra tycker,att inte gömma mig i rädsla för att någon ska säga något som gör mig ledsen. Att krypa ner i min självömkande grop och inte komma upp på några dagar. Jag kämpar med det..jag finns ju här fortfarande trots allt jag låtit andra utsätta mig för..ett slag en förnedrande kommentar blir lätt flera och åren går..allt normaliseras och det blir sanningen! Nu vet jag hur det känns att leva..och inte är det ett slag som väcker glöden och glädjen i min kropp utan kärleken..kärleken till allt som finns runt mig,allt underbart vackert,den ljusa dagen,den mörka natten,regnet mot min kind,den rena luften och det klara vattnet,jorden som jag trots allt står stadigt på..sjuk eller inte så är jag lyckligare nu än någonsin! Jag lever mitt liv på min och min kropps villkor..jag böjer mitt huvud i tacksamhet för att min kropp tagit mig hit,vilken kämpe,vilken hjältinna och vilken gudinna jag är! Jag lever..jag lever..jag lever❤️ Peace and Love❤️ Vi ses imorgon och good vibes till er i mängder😘

    Mia Eriksson 2017-08-16 12:29:26
    Svara
  • Hej dag 3 😘 Uttanasana är en mina favorit poser. Det är som en lång utandning för hela kroppen. Alla spänningar släpper i huvudet, ansiktet, nacken, axlarna, armarna, skuldrorna, magen, rygggraden och ryggslutet. Framåtfällning använder jag också för att få mer energi när jag är trött och slut i huvudet.

    När känner jag mig levande?

    Jag känner mig levande när jag yogar och mediterar. När det är just den stunden som är mitt liv. När jag är fullt närvarande i det som är och accepterar det som är. 🙏
    Jag känner mig levande när jag är närvarande med människor som jag tycker om. När jag får lyssna, bli berörd och inspirerad. När jag själv får bli lyssnad på, beröra och inspirera.
    Jag kännser mig levande när jag får göra bra och vara bra tillsammans med andra. Jag citerar Pia Sundhage: ”Ensam är jag nästan oduglig men tillsammans med andra är jag nästan bäst!” Så är det för mig också.
    Jag känner mig levande när jag skrattar 😂 och när jag gråter 😢
    Jag känner mig levande när jag reser ut i världen och upptäcker nya platser och träffar nya fina personligheter.
    Jag känner mig levande när jag är FRI ❤️

    Namaste 🙏❤️🙏

    Maria 2017-08-16 11:51:52
    Svara
    • Svar på Marias kommentar.

      Håller med! 🙌🙌❤️❤️

      Hannanas 2017-08-17 22:33:22
      Svara
    • Svar på Marias kommentar.

      Vilka känslor du beskriver, wow! Du är helt inne på det som jag också känner, att vi gör den här utmaningen liksom både för oss själva och tillsammans. Jag hoppas verkligen att du lägger betoning på ordet ”nästan” i Pias citat. För du är absolut inte oduglig. Att du gör den här utmaningen varje dag och så många andra saker som du gör för dig själv, enkla saker som att gå upp på morgonen och välkomna varje ny dag, som att ge kroppen den mat den behöver, som att klä dig i sånt du tycker bäst om. Alla såna saker gör dig allt annat än oduglig. Men i andra halvan av citaten ligger ordet ”tillsammans”, och wow vad vi är grymma när vi går ihop tillsammans! Det är som om vi alla är bra på våra egna sätt ensamma, som om vi alla är nästan odugliga med inte riktigt, men så går vi ihop tillsammans och POW vilken effekt! Våra enskilda förmågor upphöjda till 1000. Wow!

      Jessica N 2017-08-16 18:01:51
      Svara
    • Svar på Marias kommentar.

      Frihet, fint ord! Kärlek ❤

      Caroline (cafre85 instagram) 2017-08-16 17:08:13
      Svara
    • Svar på Marias kommentar.

      Hejja dig och Pia ❤️❤️❤️

      Jessica 2017-08-16 16:08:39
      Svara
    • Svar på Marias kommentar.

      Så härligt det låter❤️🙌🏻

      Mia Eriksson 2017-08-16 14:30:41
      Svara
  • Det här blev tufft. Jag slungades tillbaka till början av sjukskrivningen när ångesten rev som värst och jag funderade på att ta mitt liv. Om det inte blir bättre snart, då finns det en utväg och i det kunde jag känna trygghet. Ingen ska såklart behöva känna detta men i dag när jag reflekterar och inser att jag på grund av detta fått en styrka i att ALDRIG vilja göra någonting som får mig att hamna här igen. Jag vill aldrig igen sätta mig sist på prioriteringslistan, Jag kommer aldrig mer jobba med/ på en arbetsplats som får mig att må dåligt, Hellre skär jag ner på alla utgifter och lever på nära inget. Det finns fasen bär i skogen i värsta fall! Jag har lärt mig att jag är värdefull, jag förtjänar precis som alla andra att må bra och att ta hand om mig. Den allra viktigaste lärdomen är att jag tar mig igenom allt, jag är stark och om jag bara har tålamod (skitsvårt!) och ger det tid så kommer lärdomar att leda mig till rätt insikter. Jag är också därför helt säker på att även om jag inte vet idag vad som får mig att känna mig levande, vilket för mig av någon anledningen verkar betyda att jag ska veta vad jag ska göra av mitt liv, så kommer jag med tid och tålamod att hitta dit.

    En dag gör jag kanske en annan sån här utmaningen och kan då helt plötsligt kan jag skriva: Jag är full av liv! Jag lever och känner friheten att skapa. Kärlek till alla er som är med i denna utmaning. Jag fylls av energi, ödmjukhet och kärlek inför alla som delar och vågar. Ni är fasen hjältar allihopa och modiga sådana som gör detta för er själva (kanske tom för någon annan). Tillsammans spriter vi kärlek och ljus i en utmanande tid. Varma kram

    Svara
  • naturen friheten o idag regnet får mig levande. tillsammans med musik ibland inte alltid. att liksom leka i naturen bara släppa alllt. inga krav-bara jag. blev som ett barn på nytt av vattenpölar o skog o studsa i imorse. fick motivation av vänner, visualisera, musik o sen belöning efter. gillar verkligen shaken avslutade med den, dygnsur. varvade ner med framåtbörjning som jag gillar då den verligen är enkel. resten av dagen består av värme, grönt te och mycet tystnad. ser fram emot dag 4. kram tll allihopa som är med o dig josefin som skapat detta

    lisale 2017-08-16 11:36:59
    Svara
    • Svar på lisales kommentar.

      🙏🙏💚💚💚

      Hannanas 2017-08-17 22:34:41
      Svara
    • Svar på lisales kommentar.

      Vilka fantastiska komponenter du bygger den här dagen av. När jag läste din kommentar fnittrade jag igenkännande för mig själv. Jag tror att folk närmast mig på tåget nu tänker att jag är lite tokig. Men jag hoppas att de känner glädje för att jag läser något som gör mig glad. Och jag önskar att alla på det här tåget har läst vad jag har ikväll. Tack för att du delar med dig. Kärlek.

      Jessica N 2017-08-16 18:06:47
      Svara
    • Svar på lisales kommentar.

      Eller hur, det här med att få fram barnet i sig. Underbart!

      Caroline (cafre85 instagram) 2017-08-16 17:09:17
      Svara
    • Svar på lisales kommentar.

      Kram goa 🙏🏼💫

      Jessica 2017-08-16 16:10:49
      Svara
    • Svar på lisales kommentar.

      Att vara som ett barn är bästa känslan..jag går alltid i vattenpölarna och pillar på allt jag vill förstå hur det funkar! Tack för att du är du och fortsätt leka! Stor kram och kärlek till dig

      Mia Eriksson 2017-08-16 14:37:38
      Svara
  • Jag känner mig levande när jag får klättra i berg, känna vinden, doften/ljudet från vattnet eller när jag går i skogen och bara kan koppla bort allt! Bara vara och känna solens värme! Då mår jag som bäst!

    Lina 2017-08-16 11:36:26
    Svara
  • När jag går i skogen.
    Känner doften. Lugnet infinner sig.
    Jag kan gå och låta tankarna flöda / vila.
    Jag har alltid haft en stor kärlek till skogen. Ända sen jag varit liten.
    Har en speciell plats jag går till när jag behöver lugn, kanske få gråta eller ibland är arg och behöver egentid.
    Denna plats gick jag till första gången när jag var sex år ( är 46 nu), jag går dit än, senast igår 🙂

    Maria 2017-08-16 11:07:14
    Svara
  • Det finns nog INGET som får mig att känna mig mer levande än BeATeT ifrån musik, hiphop, funk, jazz, soul YOU name it! Hjärnan kopplas bort och musiken bara sugs in i själen, får varenda liten cell att dansa, hoppa skrika av lycka. Ah, ni fattar grejen! Det är bara ren magi på ett så enkelt och obrytt plan. Meditation behöver inte vara att sitta med benen i kors och rabbla mantran, dansa, skrik tills rösten inte längre räcker till, koppla bort tankeverksamheten och bara känn andras och släpp taget. Musik är som en adrenalinspruta med kärlek. Musik är meditation för mig.
    Frågan väcker många känslor, att känna sig levande har inte alltid varit en självklarhet. Tänker jag tillbaka så kan ärligt säga att jag har känt mig som en död fisk under flera års tid. Inga som helst kontakt med mina känslor. Locket på och den ena masken efter den andra har lagrats och formats som en hård grå papier-mache mask. Jag tappade mig själv i rollen som en känslolös zombie. Missförstå mig rätt, klart man kände känslor men jag tillät inte mig själv känna dem på djupet. Att utrycka sig vare sig det är i skratt, ilska, gråt utan att tänka vad personen bredvid ska tycka. Att KÄNNA, leva ut och acceptera att man är en storm utav alla olika sorters känslor. Och det är liksom okej, att känna påminner mig att jag faktiskt lever.
    TACK för att jag får ta del utav er sanning och för att ni är ni <3
    BAM! Dagens reflektion gav mig världens kick 😀

    Victoria Larsson 2017-08-16 10:40:23
    Svara
  • Ända sedan barnsben har jag som en magnet dragits till allt som har en historia. Älskade antikviteter, konst och gammal magisk arkitektur. Inte konstigt att jag valde konsten som min utbildning. Konstens värld är där jag känner mig hemma, lycklig, i mitt fullaste väsen mig själv och levande. När jag får dela min passion med andra känner jag gnistan och ruset!
    Känner mig levande med musiken! Min andra stora dröm! Sjunga har jag gjort så länge jag kan minnas och drömmen om att få sjunga professionellt bär jag alltid med mig. Brukade säga (och känna) att jag känner mig som Nilo, helt och hållet mig själv i dess allra ärligaste form när jag står på en scen.
    Jag känner mig levande när jag skrattar så tårarna rinner, när jag får vara mig själv oavsett hur förbaskat knasig och konstig jag än må vara!
    Dansa ohämmat!
    Älska ohämmat!
    Leka som ett barn!
    Att vara fri och aldrig be om ursäkt för det jag är passionerad för och för den jag är! Dessa är mina sätt att vara levande, till det ultimata💫🙏🏼💜

    Nilo 2017-08-16 10:36:49
    Svara
    • Svar på Nilos kommentar.

      Wow så härligt! Håller med!!💚❤️🙌🙌

      Hannanas 2017-08-17 22:36:46
      Svara
    • Svar på Nilos kommentar.

      Så vackert du skriver. Tack för att du delar med dig och för att du får mig att le på andra sidan skärmen.

      Jessica N 2017-08-16 18:16:19
      Svara
    • Svar på Nilos kommentar.

      ❤❤❤

      Caroline (cafre85 instagram) 2017-08-16 17:10:57
      Svara
    • Svar på Nilos kommentar.

      Nilo det låter fantastiskt att du gör det du vill och behöver för att känna dig levande! Knasigt är kärlek för mig❤️❤️❤️ Så fortsätt knasa dig och var precis den du är..kramar till dig❤️

      Mia Eriksson 2017-08-16 14:52:44
      Svara
    • Svar på Nilos kommentar.

      ÅHHH! OTROLIGT att läsa Nilo. Sååå mycket glädje och energi i dina rader. Tack tack tack. <3

      josefinebengtsson 2017-08-16 11:08:44
      Svara
  • Dagens #yogachallenge med @josefinesyoga ✨ Ok, vi skrattar en stund tillsammans åt denna extremt graciösa bild tycker jag 🤣 My goodness! Jaja, min fyraåring fångade iaf hur jag dansade mig ner i något som ska likna en framåtfällning. Jag försöker intala mig själv att det är såhär vi vanliga dödliga ser ut när vi fäller oss framåt tillskillnad från alla smidiga instayogis 👍🏻😬 No?! Dagens reflektion löd: ”När känner du dig levande?” Ja, vaknade jag upp en morgon helt smärtfri så skulle jag tro jag var död! Ett citat många med #kronisksmärta ofta tar till. Men att leva har faktiskt fått en annan innebörd under det här senaste året för mig. Att leva är att vara här och nu! Att se inåt och inte jaga ytterligheter i samma utsträckning som innan. Så sitt gärna med det en liten stund idag, ta några djupa andetag och var här och nu! Namaste! ❤️ #frufibro #yogaeverydamnday #fibroyoga #fibromyalgi #fibrofighter #asana #skrattainteåtmig #hahahahaha #fuckchronicpain #chronicpain #intesåsmidig #notsoflexible #yoga #yogamom

    FruFibro 2017-08-16 10:29:06 http://www.frufibro.com
    Svara
  • När jag hittade meditation och den buddhistiska synen på livet trillade min pusselbit ner. Jag kunde inte förstå att jag var lyckligare än någonsin när jag satt tyst, ensam och började titta inom mig. När jag började lära känna all ilska, all oförlåtelse, all rädsla, all sorg, all lycka, all kärlek. När jag förlät alla i mitt liv som någonsin hade gjort mig illa, när jag rörde varenda sorg med medkänsla och kärlek. Här hittade jag plötslig mer liv än någonsin tidigare.

    Det är lätt att göra som alla andra. Att följa sina föräldrars tro på vad man ska göra. Min pappa uttryckte alltid att kreativitet var inget man kunde eller borde leva på. Livet är hårt och man ska lida. Så jag började tro på det. Jag kände att något var fel, att någonting skrek inom mig, men jag visste inte hur jag kunde lyssna. Föränn meditation såg att jag var redo att ta steget.

    Jag lever i min meditation. Jag blir kär i tystnaden. Jag blir mer levande än någonsin. Jag känner att själen hittar hem. Jag låter drömmarna få växa starkare med varje minut, samtidigt som gamla limiterande värderingar bryts upp. Jag kan inte längre leva runtom meditation, yoga och det spirituella, det är dags att görs det till hela mitt liv. Jag vet fortfarande inte hur, men jag litar på att universum tar hand om det.

    Jag litar på att allt kommer komma till mig. Jag ska åka till Bali där jag känner så mycket kärlek, jag ska åka till Indien, Sri Lanka, Peru, Costa Rica och var mer livet än tar mig. Jag ska bli yogalärare, meditationslärare, hjälpa människor som känner sig lika vilsna som jag har gjort att våga tro på sig själva, hjälpa dessa läka sina sår, läka sina kroppar och lära sig älska sig själva.

    Allt jag gått igenom har haft en mening. Min mening med livet låter kanske klyschigt, men det är att ”serve others”. Att få använda alla lärdomar för att finnas där för andra. DET får mig att leva, älska, dansa, skrika, gråta, hoppa, studsa, drömma och lita på livet.

    Kram på er alla. ❤️

    Sara Olsson 2017-08-16 10:21:54 http://instagram.com/sarajohannaillustrations
    Svara
  • Jag känner mig som mest levande vid vissa möten och interaktioner med främlingar. Inte alltid och jag har inte lyckats definiera vad det är som gör att det inte alltid sker. Ibland är det nog för att personen är sådär häftigt intensiv och passionerad för något. Men oftast tror jag att det helt enkelt beror på min egen öppenhet för den andra människan! Om jag vågar hålla ögonkontakten lite för länge, ställa lite obekväma frågor eller stanna tillräckligt länge i mötet för att se vilka initiativ den andra personen tar eller vad de är villiga att dela med sig av från deras liv. Jag älskar även spontanitet och att vara utanför min comfort-zone. Då är det som lättast för mig att vara helt närvarande!

    Helen 2017-08-16 10:14:35
    Svara
  • Efter yogan insåg jag att svaret på frågan När känner jag mig levande? finns djupt inom mig. Jag har alltid känt mig annorlunda än många andra runt omkring. Det är som om jag är fast i min kropp, det blir till ett fängelse där mina känslor förträngs. Jag har alltid haft stort behov att ensamhet, stillhet och reflekterande. Åker någon gång varje år på tyst retreat där jag får landa i mig själv, upptäcka svar på frågor inom mig och ge sinnet återhämtning. Som jag nämnde igår är jag en högkänslig person som behöver mycket tid för återhämtning då min hjärna alltför ofta blir överbelastad.
    Som person engagerar jag mig djupt i människor jag möter och min välvilja tar på mina krafter så att få dra mig tillbaka är nödvändigt. Svaret på När jag känner mig levande är just när jag skapar balans; dessa stunder när jag drar mig tillbaka och återhämtar mig. När jag äter sunt och är i balans i tillvaron mår jag som bäst.
    Under semester när jag lagt bort alla måsten, alla klockor och alla Att Göra listor känner jag mig fri och levande i nuet. Detta är min innersta önskan- att få leva medvetet och i nuet! När min kropp, själ och ande är i balans känner jag mig närvarande och levande och detta behöver jag sträva efter än mer. Denna yogautmaning på 14 dagar kommer därför väl till pass för mig.

    Slow Living by Annika 2017-08-16 09:09:11 http://www.slowlivingbyannika.se
    Svara
  • JA!! Åh denna ska bli så kul. ❤️

    Sara Olsson 2017-08-16 08:41:18 http://instagram.com/sarajohannaillustrations
    Svara
  • God morgon! Utför dagens utmaning vid havet. Skönt att få sträcka ut kroppen & känna in efter en natt i tält som gick bättre än förväntat! Jag känner mig levande när jag är nu & här. Vid sådana tillfällen kan jag uppleva som en ilning av ren lycka i hela kroppen. Just den exakta känslan är ovanlig – men att känna sig levande är för mig när jag får göra precis det jag vill & inga måsten finns. Eftersom jag som person ofta planerar & beräknar så är de tillfällen när jag bara ”är”, de bästa tillfällena. Oftast kan jag bara vara när jag tränar – inga andra tankar får plats då när jag utmanar kroppen. Det är stunder av mental vila & känslan av liv! Älskar älskar älskar också promenader i naturen, i en bokskog, vid havet, längs en stig. Stunder av ensamhet & lugn. Då är jag levande. Utan krav & förväntningar. Ett ”baravarande”. Livsviktiga stunder!

    Karolina 2017-08-16 08:32:46
    Svara
  • Som mest levande känner jag mig vid de tillfällen då jag totalt absorberas av stunden och alla mina sinnen aktiveras. Även när jag har kontakt med mina känslor och känslorna, positiva likväl som negativa, är starka är det som att jag verkligen känner livet i mig. Ibland orkar jag inte känna. Det blir som att jag går in i en grå dimma där livet liksom går på sparlåga. Yoga och meditation hjälper mig så mycket att våga stanna upp och känna in. Det för mig tillbaka till livet.

    Jag är då tacksam för denna utmaning ❤

    LindaJ 2017-08-16 08:23:53
    Svara
  • Gomorron Dag 3 #yogareflekteradela med @josefinesyoga 💙💙💙🙌🙏
    Shaking, halva långa låten 💃utan att behöva tänka, kroppen rörde sig av sig själv och tankarna gled undan när de dök upp. Så meditativt och så skönt!
    Lektid att checka in kroppen, ont i stortårna första led, samma med tumme, smärta och stelhet i bröstryggen och höften. Låter kroppen sköta sitt i rörelse med framåtböjningar och kött och ko liknande rörelse med ryggen.
    Dagens asana: Framåtböjning 😍 precis det jag behövde idag! Uttanasana 💜💜 Robin Schultz fick leda mig in i denna och har svårt att beskriva med ord känslan att leka sig in i denna position. Röra sig i den, checka in kroppen, spänna, slappna av, vrida, lyfta händerna, hälarna, tårna, känna på baksidan låten och vaderna med händerna. Sträcka ut benen helt, böka lite lätt i knäna, böja mycket i knäna. Rörelse, inkännande, min kropp som bär mig och är min vän! 😍❤️❤️ Blir helt rörd nu när jag skriver när jag ser hur jag jag egentligen känner, att jag älskar ju min kropp! Lögnen att man inte borde tycka om den för då tror man att man är någonting! Blää!
    Så rörd av @josefinesyoga text idag, så mig! Jag är fortfarande i den duktiga lilla flickan sol inte får vara för mycket, inte skrika och höja rösten, fulgråta, vida öppet alla känslor, inte vara arg. Gud så skönt det kändes att läsa hur Josefine har lärt sig leva levande 🙏 Ja jag känner mig levande bär jag vågar he mig hän med det vad jag är gör utan att vara rädd vad andra tycker. 💚💚💚 Jag har börjat mina steg åt det hållet men har lång väg kvar, och jag älskar denna vägen! Tack så mycket älskade Josefine!! ❤️❤️❤️ Du är Guds gåva för mig! Tack kära ni som är med och delar med er och gör oss till en familj!
    Kärlek!! #beyoga365 #vågavarasårbar

    Hannanas 2017-08-16 08:23:33
    Svara
  • När jag känner mig levande?

    Jag känner mig levande och fullkomligt i närvaro när jag är i naturen.

    När mina ögon får blicka upp mot himlen, mot stjärnorna och se ut över horisonten.

    Jag fylls av liv, av energi när min hud absorberar solens strålar och värms upp långt in på djupet, när vinden fattar tag i mitt hår och när jag tar ett djupt andetag för att sedan dyka ner under ytan och känna vågorna omfamna mig.

    När mina öron får höra vinden vina, regnet droppa, forsen dundra och fåglarna kvittra, då känner jag mig livs levande.

    Jag kan känna smaken av lycka i munnen när mina lungor fylls av doften från tallbarr, blommor och varma sommarkvällar.

    När alla mina sinnen hittar hem då vet jag att jag har hittat precis det rätta. Det som håller mig vid liv, naturen.

    Agnes 2017-08-16 07:30:36 https://www.instagram.com/agnes.falk/
    Svara
  • Det sorgliga är att det är så länge sedan jag kände denna känslan så jag måste tänka efter.
    Jag vet att jag kände mig levande när jag surfade i Australien, när jag fick följa en klient på jobbet till tillfrisknande, när jag är tillsammans med alla de jag älskar på en fest/middag och när jag dansar till bra musik!
    Önskar nu att jag har fler såna moment i min vardag!

    Marina Linder 2017-08-16 07:16:25
    Svara
    • Svar på Marina Linders kommentar.

      Åh, försök att hitta tillbaka till den känslan du hade i Australien! Vad var det som gjorde att du kände så då? Du kommer att finna det, och hitta tillbaka till det! Kärlek ❤

      Caroline (cafre85 instagram) 2017-08-16 17:17:43
      Svara
    • Svar på Marina Linders kommentar.

      Så känner jag vissa dagar också,igår tex kom jag inte på något att skriva och allt var svart.. idag flödar livet igen❤️ Kärlek och kram

      Mia Eriksson 2017-08-16 15:17:11
      Svara
    • Svar på Marina Linders kommentar.

      Fina fina Marina! De där stunderna finns ju omkring oss hela tiden… du kommer hitta tillbaka, det är jag säker på. Det måste väl börja med att vi ser bristen på dem…då kan vi göra något åt det. Tror att vi alla fastnar i vardagens stress och to-do i perioderna…den där tomheten uppkommer…vi känner oss döda… men från den platsen kan vi ju se till att skapa förändring. ALL KÄRLEK

      josefinebengtsson 2017-08-16 11:23:40
      Svara
    • Svar på Marina Linders kommentar.

      Fin reflektion och jag känner med dig. Så lätt att låta livet bara pågå och själv inte känna sig riktigt där. Jag tänker att det fina med denna utmaning är att vi får hjälp att formulera vad det är vi saknar. Det är en förutsättning för att i nästa steg kunna ge oss själva det vi behöver ❤

      LindaJ 2017-08-16 08:29:30
      Svara
    • Svar på Marina Linders kommentar.

      ❤️❤️❤️ Min önskan är att du får känna dig levande!

      Hannanas 2017-08-16 08:26:45
      Svara
  • Hej fina ni ❤
    Är helt överväldigad av alla kommentarer hittills – så mycket smärta, glädje, sorg och kärlek på samma gång. Så mycket mod och fina gensvar, stöttning och peppning. Och framförallt värme, medkänsla och kärlek. Ni är fantastiska ✨🙏

    Jag önskar alla lycka och välmående. Samtidigt känns det djupt trösterikt att veta att man inte är ensam, att det är fler som kämpar och tampas med samma tankar och rädslor som en själv. Att fler har gått igenom liknande saker.

    Det är inspirerande att läsa era historier – vilken styrka och mod ni visar genom att berätta om era erfarenheter och tankar. Stort tack allihopa! ❤

    Idag var det lite läskigt att göra övningarna för mig, eftersom jag inte var ensam hemma och vi bor på typ 25 kvm. Men rädslan släppte successivt, så skönt! Älskar den lekfulla och dansande delen.

    Ibland poppar det upp tankar som ‘undrar om jag gör rätt nu?’ eller ‘det här set nog galet ut’ – men jag försöker att bara acceptera tankarna och sedan återgå till andningen och kroppsförnimelserna.

    Jag känner mig som mest levande när jag gör saker jag älskar – som att vistas i naturen, dansa, yogar, meditera, fotografera, kramas och upptäcka nya platser. Gemensamt för ovanstående saker är att de gör mig helt och fullt närvarande i stunden, vilket för mig är förenat med lycka och magi ❤

    Önskar alla en riktigt fin dag! Stor kram på er

    sandra junhammar 2017-08-16 07:05:51 http://www.sandrajunhammar.se
    Svara
    • Svar på sandra junhammars kommentar.

      Instämmer helt i din text både vad gäller tacksamhet och att släppa taget helt för att vara i stunden och aktiviteten, kram @the healthylife

      thehealthylife 2017-08-20 21:01:08
      Svara
    • Svar på sandra junhammars kommentar.

      Jag håller med dig, vilken häftig grej det är att läsa alla kommentarer här! Och jättefint att få läsa vad som får dig att känna dig levande, jag förstår dig verkligen. Så vackert!

      Jessica N 2017-08-16 18:53:08
      Svara
    • Svar på sandra junhammars kommentar.

      Jaaa fullt närvarande i stunden, i flow, i magi som om allt inombords en stannar men är som mest levande i samma stund <3 Tack för att du är med och berättar du också!! Kram

      Emma lärdiglyssnapådinkropp 2017-08-16 16:39:04
      Svara
    • Svar på sandra junhammars kommentar.

      Tack för att du är med och skapar magi här! ❤️❤️❤️

      Mia Eriksson 2017-08-16 15:18:52
      Svara
    • Svar på sandra junhammars kommentar.

      Eller hur Sandra! Heeeeelt otroliga delningar. Häftigt att läsa alla unika saker som gör oss levande.

      Det finns inga rätt och fel så den där tanken kan du slänga iväg så långt som möjligt ;-). Gå ner i känslan i kroppen. vad känns bra för dig i varje stund. Kroppen vet exakt hur den behöver röra sig för att öppnas upp och få energin att flöda. <3

      Sååå härliga saker som får dig att leva. TACK. <3 <3 <3

      josefinebengtsson 2017-08-16 11:26:37
      Svara
    • Svar på sandra junhammars kommentar.

      Ja! 😍😍❤️ Tack så mycket själv!

      Hannanas 2017-08-16 08:26:08
      Svara
    • Svar på sandra junhammars kommentar.

      Så fint ❤
      Sådär tänker jag också under övningarna, undrar om jag gör rätt? – men, så tänker jag att jag iallafall gör någonting! Kroppen mår nog bra av det, hur som helst!
      Kram!

      Caroline (cafre85 instagram) 2017-08-16 07:12:12
      Svara
  • #yogareflekteradela w// @josefinesyoga #day3of14 ”När känner jag mig levande?” Kul!! Jag känner mig levande när jag fokuserar på nåt som är utmanande och sedan lyckas med det jag vill åstadkomma. Det kan handla om ett huvudstående, att ta sin första gröna våg på surfbrädan efter en lång paus, åka pudersnö på sbowboarden, få en riktigt bra idé (enligt mig själv då 😉) på jobbet, att ställa rätt fråga och lyckas hjälpa en annan till en aha-upplevelse. Det kan vara ett riktigt gott skratt tillsammans med en härlig person. Det kan även vara att resa någonstans riktigt vackert och exotiskt, där jag aldrig varit förut, och bara sitta där och ta in det. Det som kanske binder ihop dessa situationer är känslan av närvaro i stunden. De är en produkt av att jag varit där och då, tagit in det, gjort nåt, sagt nåt, ansträngt mig, tänkt till, osv för att komma fram till nåt, fysiskt eller psykiskt. Ofta handlar det för mig om att ha känslan av att utvecklas. Det är då jag känner mig levande. ❤️🤸🏼‍♀️

    Siiri 2017-08-16 07:02:36
    Svara

senaste från Hälsa

metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!

Hälsa
Ida Warg
Lifestyle
Linn Herbertsson
Lifestyle
Henrietta Fromholtz
Mode
Pamela Bellafesta
Hälsa
Foodjunkie
Home
Andrea Brodin
Lifestyle
Tess Montgomery
Lifestyle
Vanja Wikström
Home
34 kvadrat
Lifestyle
Elin Johansson
Mode
Petra Tungården
Lifestyle
Josefin Dahlberg
Lifestyle
Sandra Beijer
Mode
Fanny Ekstrand
Lifestyle
Susanne Barnekow
Lifestyle
Makeup by Lina
Mode
Paulina Forsberg
Hälsa
Fannie Redman
Hälsa
Josefines Yoga
Man
Niklas Berglind
Mode
Chrystelle Eriksberger