Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

Okategoriserade

Vad är din relation till mat?

frukost
frukost
Häromdagen åt jag frukost med min mormor. Vi har en fin relation, jag alltid tyckt om att prata med henne om allt mellan himmel och jord. Mycket killar, min mormor har alltid varit killtokig men under frukosten denna gång var det något annat som jag tog med mig.

 

När vi satte oss till bords tog jag en skiva bröd och bredde på en klick smör för att sen ge smörkniven till mormor. Varpå hon säger, ”jag har blivit tjock så äter inte smör längre”. Ok, säger jag och tittar på denna 85-åriga kvinna som ser ut att väga ca 40 kg. Mormor har alltid varit otroligt vacker men för smal.

 

Det gör ont i mig att inse att hon haft en släng av ätstörningar hela sitt liv. Att hon kanske aldrig riktigt njutit av mat eller älskat sin kropp – och förmodligen inte heller kommer att göra det i detta liv. Ännu ondare gör det av tanken att hon är långt ifrån ensam, det är nog snarare en regel än undantag att många idag har en komplex relation till mat och sin kropp.

 

När jag äter den där ”onyttiga” efterrätten kan ”jag-kommer-bli-tjock” tankar ploppa upp i mitt huvud också MEN (tillskillnad från när jag var yngre) tror jag inte på dem. Det är ju bara en galen tanke som är långt ifrån sann. Rationellt vet vi ju alla att det krävs mer än en efterrätt eller en smörad macka för att gå upp i vikt. Och i längden vad händer om vi går upp några kilon hit eller dit? Givetvis ska vi eftersträva en hälsosam och icke överviktig kropp men hälsosam är inte modellsmal eller fitness-tränad.  Jag tittar på mormor och undrar – är det värt att kämpa för att vara smal och vara livrädd för att bli tjock i så många år? Vem är det egentligen vi kämpar för?

 

Kanske ska vi inte döma oss själva för att sådana tankar kommer ibland, det är nog svårt att inte alls bli påverkad av alla bantningstips och reklamer med perfekta kroppar. Men som sagt, har vi inte överviktsproblem så bör vi inte tro på dem. När de där tankarna kommer till mitt medvetande nuförtiden så skattar jag åt dem, för det är ju idioti. Jag tackar meditationen för denna lärdom. JAG ÄR INTE MINA TANKAR!

 

Läs gärna mer om min matfilosofi här.

Meditation – såhär hittade jag det

P1010521

meditation

meditation

Foto – Peter Sahlberg 

Meditationen har liksom smugit sig på mig under flera år. Redan i nian, smet jag iväg till Biblioteket och lånade böcker om meditation. Jag kände ingen annan som höll på med det då så jag skämdes lite – höll det hemligt för min familj och vänner för att inte verka konstig eller deprimerad (i 15 års ålders är det ju livsviktigt att smälta in).

Bakom stängda dörrar eller ensam i skogen, ifrågasatte jag livet och världen i stort – jag ville förstå allt på ett djupare plan. Det var nog därför jag kände den där dragningen till just meditationen men eftersom böckerna var min enda inspiration så förblev också meditationen mycket av ett koncept. Det var först flera år senare när jag hittade yogan (en slags meditation i rörelse) som jag började förstå grejen på ett djupare plan, det blev självupplevt istället för bokkunskap.

Men när meditationen verkligen blev en viktig nyckel i mitt liv var först under min första Vipassana meditationskurs i Indien – en slags Mindfulness meditation på ett tystnads retreat som pågår i 10 dagar, där man sitter still och mediterar 10 timmar om dagen. Det första retreatet kommer jag aldrig glömma, det var det värsta men också det absolut bästa som hänt mig. En positiv vändning i livet helt enkelt.

Läs gärna mer om Vipassana i mitt inlägg – Vad är Vipassana meditation?

 

Handstående ger mig harmoni

Hanstående

handstående

Hansstående

Photo – Pierre Wikberg, Fia Garver, Chris Christopherlou

Handstående är som min medicin, något jag tar till när jag behöver stressa ner och hitta harmoni.

Jag tror inte att jag är ensam om att ibland bli heeeeelt galen över någon tanke som inte tycks vilja försvinna från huvudet. Som jag nämnde häromdagen i inläget ”Vad är yoga” så skrev Patanjali en yogabok för 1000-tals år sedan som heter Yoga Sutras. I boken ger han olika tips på hur man ska stilla de där tankarna. Även om inte Patanjali riktigt skrev om just det där perfekta Instagram handståendet så är det just vad positionerna kan hjälpa oss med – landa ner i kroppen och på så vis i stunden vilket automatisk stillar tankarna. Mindfulness helt enkelt!

Jag fullkomligt älskar att stå på händer för då kan jag inte vara annat än i nuet. Handstående visar mig direkt hur jag mår i stunden. Är jag helt uppe i huvudet och mina tankar, funkar det liksom inte.

Känner du dig inte redo för att stå på händer, funkar vilken yogaposition som helst för att hitta denna närvaron. Tadasana som jag beskriv häromdagen (Se här) är egentligen exakt som ett handstående fast på fötterna och lite lättare rent fysiskt. Desto ”lättare” man upplever den fysiska positionen, desto större utmaning kan det dock vara att hitta närvaron och inte tänka på annat.

Och givetvis är det inte bara yogapositioner som kan få oss att bli ett med kroppen, med stunden. Mina underbara medspelare på Surfakademin hittar exempelvis sin närvaro när de står på brädan och tar den där vågen. Du har säkert din favorit!

Men spana gärna in mitt inlägg Var jogging min Yoga?”, en fysisk aktivitet (eller för den delen annan aktivitet) kan vara mindfulness meditation men det blir inte alltid så.

 

metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!