Josefines Yoga

YEEEEEAH!!!!!!! WE DID IT, YOU DID IT!!!! Dag 31 av vår 31-dagars yogautmaning. CELEBRATION!!!!!!!! YEY, YEY, YEY.

Hela mitt hjärta är fyllt av kärlek av att så många av er varit med i denna utmaning. Att ni gett er själva en kvart om dagen. Att ni delat era upplevelser. Att ni peppat varandra. Communityn som byggts här är MAGI.

TACK, TACK, TACK för er tillit att prova nya övningar och tekniker. TACK, TACK, TACK att ni delat så äkta. TACK, TACK, TACK för att ni spridit yoga till fler. Det känns så underbart vackert att vi skapat detta ihop. Om jag ska vara helt ärlig så kunde jag aldrig förutse att så många skulle vilja vara med och även lyckas genomföra alla 31 dagar. Detta trots att det var många som deltog i meditationsutmaningen i våras också men en hel månad. WOW. Men jag är nästan mest imponerad över all den peppen ni givit varandra. WONDERFUL.

Jag har skrivit det tidigare men ibland hatar jag på bloggar, sociala medier och internet i stort (för att de tar mig bort från nuet) men utan dessa medium hade ju inte denna utmaning varit möjlig. Jag är därför oerhört tacksam att vi alla som varit med i utmaningen haft möjlighet att mötas här på bloggen.

Idag ska vi givetvis fira med en CELEBRATION i DANS. En kvart där vi helt och fullt släpper det där med utsidan och istället zoomar in på hur kroppen känns på insidan och låter rörelsen komma efter det. Där vi firar att vi investerat tid och kärlek i oss själva, att vi givit oss själva en kvart om dagen och förhoppningvis vill fortsätta med det.

Om det är första gången du gör en meditativ ”yoga” dans kan det kännas ovant och konstigt men det går snabbt över. Första gången jag provade dansmeditation var jag i chock. Jag kom in i salen och möttes av en guru-liknande dj som spelade dramatiska låtar på högsta volym på ett dansgolv fyllt med varelser i ögonbindlar och konstiga kläder. Alla körde sitt race – en dans som på många sätt kan liknas vid den man ser klockan tre på natten på nattklubbar, fast den här var mer genuin. Deltagarna var ett med sina kroppar, njöt av stunden och struntande fullständigt i hur de såg ut.

Gör så här

1. Hitta en plats där du är ensam och där varken grannarna eller dina familjemedlemmar blir störda (jag kör ofta i badrummet).
2. Gör en spellista med några av dina favoritlåtar eller känn in min HÄR.
3. Sätt på dig bekväma icke åtsittande kläder, slut ögonen eller använd ögonbindel.
4. Ta några djupa andetag och känn in kroppen.
5. Sätt på musiken och kör. Låt kroppen röra sig exakt som den vill. Ge dig hän. När tankarna far iväg till något annat, för uppmärksamheten tillbaka till det som händer i kroppen, till rörelsen i stunden.

Min högsta önskan vore att ni allihop följde med mig och Yogiakademin till Indien i vinter för massa mera meditation och yoga. En av er kommer som ni vet få göra det i alla fall. Under de kommande dagarna kommer jag tillsammans med Sofie och mina fina kollegor på Yogiakademin utse en vinnare av resan med oss. I dagens kommentar ber jag er därför skriva följande…

1. En liten sammanfattning av din upplevelse under utmaningen. Var det svårt? Vilka tekniker diggade du? Hittade du en favorit? Körde du alla dagar? Kommer du fortsätta att yoga?
2. Din email samt länka till de kanaler (Instagram, blogg, Facebook..) som du använt för att dela dina yogaupplevelser med fler. Så att jag inte missat något!
3. Om du blir vinnaren – vilka perioder skulle du i så fall kunna hänga med Yogiakademin? Indien 19-26 dec, 26 dec -2 jan, 2-9 jan, 9-16 jan, 16-23 jan, 23-30 jan. Eller kika in på vår hemsida om någon annan resa passar bättre. Vi bjuder på allt på plats – magiskt boende, otroligt mat & såklart massa yoga och meditation! Kanske funkar det inte att resa för dig just nu, i så fall är det något annat pris som lockar: årsabonnemang på Yogobe, yogamatta från Yogic Collevtive eller Pukka te.

Jag tror vi alla ser hur mycket vi behöver yoga men samtidigt hur vi gång på gång på gång prioriterar bort det för allt annat som ”måste” göras. Jag hoppas att denna utmaningen blir en grym start på en rutin i ditt liv. Att yoga kan bli som att borsta tänderna – något vi bara gör av farten liksom. Kanske går det inte att få till 15 minuter varje dag men jag vill tror att det alltid är möjligt att få några minuter över till oss själva.

Och nu har du ju nästan 30 olika övningar att välja på – fortsätt jättegärna att dela dina upplevelser här på bloggen och skriv frågor när de kommer upp. Jag kommer även att varje söndag året ut göra ett specialinlägg för er där vi kan fortsätta dela och peppa varandra och få in det där med yogan. Jag har även en spännande grej som en fortsättning på G för nästa år – håll utkik ;-). Så fint att vi kan inspirera varandra!!!!

Njut av dansen nu!

MASSA MASSA KÄRLEK!!!

Det finns ju de som väljer att leva hela livet i ensamhet, som en eremit på retreat. Det finns definitivt dagar då jag också är lockad av det. Dagar då jag vill lämna vardagens dilemman, relationers frustration och tillvarons tragedier för att leva resten av livet som eremit i oförstörd natur, sittandes på ett meditationsretreat eller som nunna på ett kloster. Dagar då jag bara vill vara i stillhet för att landa i den där vackra känslan av samhörighet med den större mystiska helheten.

Men jag inser ganska snabbt att det är en flykt från det som faktiskt är livet på riktigt. Trots att den samhörigheten känns fullkomligt förtrollande så är det likt en drog-upplevelse något som blir betydelselös om visdomen jag får därifrån inte kan inkluderas i min vardag. Om den hänförande upplevelsen av samhörighet med det där ”större” inte går att överföra till känslan av samhörighet i mina riktiga relationer.

Hursomhelst, några dagar då och då av egentid, intensiv meditation och närvaro likt den veckan jag precis haft upplever jag gör just det – fördjupar mina relationer och gör på något vis att jag ser hela mitt liv med mer visdom, klarhet och kärlek. En sådan period gör att jag får perspektiv på min vardag – det blir ett sätt att hinna notera allt det vackra som redan finns där, ett sätt att se var en förändring behöver ske, ett sätt att hinna uppleva tacksamhet för att jag redan har.

Det handlar väl någonstans om balansen mellan dessa båda motpoler, stilla retreat och snabba samhället. I en utopi kanske behovet av den där veckan som eremit inte borde uppstå men jag tror det är nästintill omöjligt om vi väljer att leva i samhället. Ett samhälle där vi fullkomligt invaderas av intryck varje vaken minut. Ett samhälle där det är svårt att hitta ett jobb som inte involverar ständig uppkoppling. Ett samhälle som helt enkelt går jävligt fort. Givetvis kan jag bara veta hur det känns för mig men när jag levt i detta intensiva tempo för länge tappar jag ofta bort mig själv. Jag tappar kontakten med min själ, blir blind för det större perspektivet och snöar in mig på små detaljer. Allt blir livsviktigt, jag bli en slav under datorn och telefonen samtidigt som jag låter to-do listan styra min dag.

Min slutsats är – ÅK PÅ RETREAT. Och det skriver jag inte för att sälja resor. Det är ord från min själ, något jag personligen får så mycket klarhet och läkning av. Givetvis är det från den insikten jag tyckte att Yogiakademin behövde skapas men det finns ju mängder av andra sätt att hitta den inre friden. Vandra i naturen, vipassana, surfa, fiska, plocka svamp…välj det som lockar dig men stäng av mobilen och ge dig själv mer än en 90 minuters yogaklass eller en skogspromenad några gånger i veckan.

Att landa i närvaro eller meditera i vardagen är givetvis också otroligt givande som ni alla i utmaningen ju har märkt av (och ska absolut inte underskattas) men för att verkligen gå djupt tar det några dagar och timmar av stillasittande observation. Det går helt enkelt inte att komma in i samma tillstånd av själslig läkning när man kollat Facebook och mailat samma dag.

God morgon underbara ni! Märker att vi har lite tekniska problem här. Sorry att jag varit lite seg på bollen, tidsskillnad här i India ju. Hursomhelst, Metro kommer snart lösa det men provar här att göra ett nytt inlägg sålänge. Prova gärna  se om det går att kommentera här. Annars kör som ni har gjort på dag 28 inlägget.

MEGA STOR KRAAAAAM till er alla