Foto – Peter Sahlberg

Många frågar mig vad jag tränar mer än yoga. Sanningen är att jag sällan gör någon annan fysisk aktivitet – stunden på yogamattan räcker alldeles utmärkt för att få bort den där rastlösheten i kroppen. Ibland kommer dock suget att ta mig till skogs för att jogga en härlig runda bland träden.

Innan jag började med yoga var det just löpning som var min grej – jag sprang och sprang. Gärna mil om dagen för att hålla stress-hormonerna i schack. Jag diggar fortfarande löpningen men nuförtiden blir det snarare 3-4 gånger i månaden. Jag var precis ute på en magisk runda här i vackra Biarritz. Så härligt att springa längst böljande vågor och bara känna varenda cell i kroppen.

Den där magiska känslan av närvaro hade jag dock sällan tidigare då jag sprang. Då kunde jag springa i timmar utan att ens ha sett havet eller känt kroppen. Jag sprang och sprang på vackra stigar men var fortfarande bara i mitt huvud. Tänkte och tänkte – löste ”problem” relaterade till jobb, relationer och livet i stort. Jag var inte närvarande alls i stunden, det var ingen riktig paus. På den tiden kunde jag ge mig ut och springa och komma hem en timme senare utan att veta var jag varit. Jag kunde springa med svullet knä och blodiga skavsår – utan att ens känna smärtan, mitt fokus var nämligen inte alls i kroppen.

När jag springer nuförtiden, är det mer som meditation och yoga. Jag känner mitt hjärta, min kropp – väldigt likt den känslan jag har på mattan när jag rör mig mellan yogapositioner.

På ett sätt upplever jag det svårare att vara närvarande under springrundan än på yogamattan eftersom löpningen är mer monoton – lättare att tankarna far iväg till en dåtid eller framtid. När jag typ står på händer, tvingas jag liksom in i kroppen, i nuet annars ramlar jag.

Min slutsats är i alla fall att jogging (och för den delen annan träning) kan vara en meditation om vi vill – men det kommer inte naturligt för mig i alla fall.

Vill du läsa mer om min syn på yoga och träning, spana in detta inlägg – Vad är yoga?

Foto – Adam Falk (Damaspirit)

Genom att skapa Yogiakademin har min drömvärld blivit verklighet. Jag är nämligen helt säker på att världen blir en härligare plats om fler personer förde in yoga och meditation i sitt liv. Och det är just därför jag brinner för att sprida detta till svenskar genom att undervisa yoga och meditation på härliga platser runt om i världen.

Tillsammans med Jens Holmer och Peter Sahlberg, killarna bakom grymma Surfakademin, driver jag reseföretaget Yogiakademin. Det vi gör med Yogiakademin är att kombinera en härlig yttre miljö med en spännande inre praktik. För visst är det så att det är först när vi är i inre harmoni som vi verkligen kan njuta av härliga yttre faktorer som vacker natur, god mat och trevligt sällskap. Vi har valt spännande destinationer som för de flesta är oupptäckta, tagit fram ett mat koncept som givetvis är hälsosamt men samtidigt otroligt smakrikt. I somras hade vi ett gäng magiska retreats på ett slott i Bretagne, nu avslutade vi precis ytterligare några i Biarritz och snart är det dax för Big Sur och Santa Teresa.

Med Yogiakademin vill vi helt enkelt så ett frö för ett långsiktigt välmående, både mentalt och fysiskt – och göra den resan spännande och rolig. En resa som varken handlar varken om prestation, perfektion eller att nå ett framtida mål.

Vi har några platser kvar i Santa Teresa i vinter så spana gärna in www.yogiakademin.se.  Hoppas att vi ses i solen snart!

Foto – Adam Falk & Johanna Ljunggren

Min matfilosofi andas BALANS. Jag är trött på alla dieter, detoxmetoder och kontrollerade matbeteenden. Är det någon som lyckats med en diet? Kanske på kortsikt men inte längden? Är det inte så att en Detox alltid slutar med en Retox-öl på fredagens AW?

När jag pluggade på Handels, var det till och med några av mina kursare som vägde sin mat för att kunna lägga in det exakta antalet kalorier i ett excelark…helt galet! Möjligtvis leder det till en ”perfekt” kropp i stunden men så kontrollerat vill inte jag leva hela mitt liv i alla fall. Jag vill njuta av det jag äter, inte följa massa regler.

Sattvic är ett tillstånd inom yogan (och den besläktade Ayurvedan) som uppkommer när både kropp och sinne är i harmoni. Det genomsyrar min filosofi kring mat. När vi är i harmoni, lyssnar vi på kroppen och kommer då helt naturligt att ge den vad den behöver. Lite som djur – jag har aldrig sett varken anorektiska eller överviktiga djur i naturen.

Våra kroppar vet vad de behöver men när vi skapar för mycket regler, slutar de där naturliga signalerna att fungera. Vi blir ”lost” och kanske tar till det där excelarket. Jag tror tyvärr även att mycket av den maten som är populär idag (typ sötningsmedel) kan förstöra våra naturliga signaler. Jag försöker exempelvis avstå från processad mat i största möjliga mån till förmån för rena smaker, gärna mogna och färska råvaror i säsong. Det innebär att maten blir balanserad och näringsrik, vällagad men inte för stekt, smakrik men inte mättad med för mycket salt och socker.

På våra retreat med Yogiakademin är det också denna matfilosofi som står i fokus, vi arbetar med proffsiga kockar, Emma Kolback och Johanna Ljunggren som diggar det här med balans.