God morgon! Nu är det dags för mig att ha några dagar för mig själv i tystnad men när jag sluter ögonen…ser jag ett par glasiga ögon som ser rätt igenom mig, ett vackert äkta leende tillsammans med ett smittande skratt samtidigt som jag energin från en fri själ mitt på dansgolvet…

JAG ÄR KÄR IGEN. En kärlek som är personlig men inte exklusiv för jag är tokig i alla vackra människor jag tillbringat min senaste vecka i Bretagne med. Vår magiska påskvecka tillsammans är över. Från att leva ihop i ett slags slottsligt kollektiv med 15 andra är jag nu helt ensam. Vi alla kom dit förra lördagen utan att känna någon annan – i slutet av veckan kändes vi som en familj. En familj som delade tårar och skratt, tystnad och tillit, drömmar och pinsamma historier.

Jag tycker det vackraste som finns är att se människor öppna sig och visa känslor, att se människor sluta ögonen och röra sig helt obekymrat i sina kroppar eller att fullständigt släppa taget i Savasana. Efter några dagar på ett retreat brukar detta ske – folk släpper lager, slutar lyssna slaviskt på mig i yogasalen och istället följer sin egen kropp. När det händer blir jag blixtförälskad – jag kan stå i mitt i salen med gåshud och vara helt hänförd för alla dessa fria kroppar. När vi är oss själva, slappnar av och släpper in är ALLA vackra.

Jag saknar alla dessa 15 individer, känns galet tomt. Jag vet dock att det är bra för mig att landa och bara vara lite ensamhet en stund.

Läs gärna mer om alla härliga retreats HÄR.

Foto – Martin Vallin

Edith, 5 år är vår sötaste och yngsta gäst någonsin på Yogiakademin. Häromdagen ville hon vara med på yogan men efter ca 5 minuter blev hon rastlös och lämnade salen. Igår ville hon att jag skulle lära henne meditera men det blev inte heller långvarigt.

Efter några dagar insåg jag istället att jag hade mer att lära mig av henne (än hon av mig) när det kom till dessa övningar.

De främsta anledningarna till att jag yogar och mediterar är ju för att bli mer närvarande, leva med mina känslor och framförallt inte ta livet så seriöst – istället hitta in i leken.

Det är ju exakt som barn lever helt naturligt. Edith tänker ju inte på dåtiden eller framtiden – hon är ju närvarande hela tiden. Hon stänger inte heller in sina känslor utan släpper ut dem så fort de kommer (kanske inte något som alltid funkar som vuxen men vi skulle nog må bra av att uttrycka lite mer…. ).

För att behålla Edith ska kunna behålla denna femåriga närvaro tror jag däremot att det vore magiskt att ganska tidigt börja smyga in övningar från yoga, meditation, dans, tantra etc.

Att ta fem minuters break för dans och shaking under kemiklassen eller byta ut en matteklass mot en stunds ögonkontakt och sharing tror jag skulle göra magi i skolan. Inte bara för att behålla det lekfulla sinnet utan även för att utrota mobbing.

Om jag får barn vill jag att de ska gå i en skola med yoga på schemat och skogen runt knuten. En skola där de lär sig…Om sig själva. Om andra människor. Om naturen.

God morgon!!!! Det är helt underbart att få leka på slottet. Jag är så galet tacksam över att detta är mitt jobb! Under de första retreaten med Yogiakademin kunde jag inte riktigt slappna av själv, då gick jag liksom lite på hel spänn för att se så att alla mådde bra. Men nu är detta avkoppling, som ett retreat för mig också! Givetvis är jag mån om att alla ska ha det bra men det kommer liksom lite naturligt när jag släpper.

Idag var det lätt att fylla tacksamhetsdagboken. TACK för att jag får vara på denna vackra plats, TACK för att jag får hålla yogaklasser samtidigt som jag har massa tid till min egen yoga och meditation, TACK för att jag får underbar mat av grymma Johanna (Detoxlife) och det kanske bästa av allt TACK för att jag har människor omkring mig som också diggar det jag älskar att göra – vi dansar, shakar, mediterar, leker, står på händer hela dagarna…. Wihoooo. Min drömvärld!

Läs gärna mer om min tacksamhetsdagbok HÄR.