yoga

Strunta i kaffet…

Ingefära, citron & gurkmeja

…eller vänta en stund med den stora svarta koppen i alla fall. Jag försöker som sagt inte ha regler för mig när det gäller mat & dryck men jag känner att min kropp inte mår bra av en kaffe direkt på morgonen (jag brukar dock ta en kopp lite senare!). Just när jag vaknar diggar jag att börja med ”ingefära-citron-gurkmeja-honungs te”…vilket jag gjort i flera flera år. Så fräscht, mysigt och gott innan yogan. Dessutom mega nyttigt!

 

Ingredienser

Kokat vatten

Hackad färsk ingefära

Hackad färsk gurkmeja

Citron

Honung

 

För fler recept & tankar om mat, se HÄR.

Yoga & meditation bot på ätstörningar?

yoga_meditation_ätstörningar

Foto – Sofia Sjöström

LÄSARFRÅGA: Hej fina du, jag har en fråga gällande hur du ser på yoga, meditation och ätstörningar? Jag har i flera år kämpat mot min ätstörning, går just nu på dagvårdsbehandling, men utan något vidare resultat. Jag har föreslagit att det här på plats borde erbjudas någon form av meditation eller mycket lätt yoga som ett komplement i tillfrisknadsprocessen. Men ingen av de som arbetar här tycks vara vidare insatt i det och ger mig dom där blickarna som om det bara vore rent flum. Känner sån hopplöshet över deras resonemang och önskar att det i framtiden kommer att finnas betydligt mer kunskap kring just ätstörningar och yoga.

 

SVAR: Hej! Tusentack för att du delar. Givetvis väldigt tråkigt att höra att du är sjuk men jag blir samtidigt hoppfull över att du vet om det och att du kämpar för att bli frisk. Du verkar vis och insiktsfull.

 

Jag har framförallt två elever som är sjuka i anorexi och yogat med mig i cirka två år. De hävdar att yogan hjälper dem mycket men för mig är det svårt att se då de båda två fortfarande är väldigt väldigt smala. Det gör ofta ont i mig att se dem röra sig på yogamattan, jag blir rörd och ledsen. Jag vill så gärna att de ska vara friska och ha ett härligt liv där de lever i harmoni med sina kroppar men jag känner mig ofta hjälplös här. På de yogastudios där jag jobbar har vi under flera år diskuterat huruvida yogan kan hjälpa tillfrisknandet under just ätstörningar – det är ett dilemma.

 

Personligen känns jag tydligt att meditation kan vara en av de bästa medicinerna för just ätstörningar – meditation ger mig insikter på ett djupare plan och liksom ”omformaterar” hjärnan. Coacher, läkare & psykologer kan ju vara fantastiska men jag tror det finns någonting i att sitta själv och verkligen observera sina tankar – och därefter kunna slänga iväg de där tankarna som gör att du är sjuk. Få en förståelse för tankemönstret och hitta den där viljan inom dig att bli helt frisk.

 

När det kommer till den fysiska yogan är det klurigare – görs yogan på ”rätt” sätt ser jag att det kan vara hur bra som helst – ett sätt att lära känna sin kropp från insidan och börja lyssna på dess signaler. Vad behöver min kropp nu? Hur känns den? Kan jag börja spela i samma lag som den istället för att svälta den eller tvinga den att träna hårt? Dilemmat uppstår dock om enbart det fysiska tar över – att man yogar för att bränna kalorier istället för att känna in kroppen. Långsam yoga där man rör sig med andetaget och slappnar av efteråt vet jag skulle göra magi för att bota denna sjukdom.

 

Att de som arbetar på din klinik tycker att yoga och meditation är flum gör mig verkligen ledsen. Förmodligen krävs mer forskning för att få in det i sjukvården på riktigt, vilket jag känner är störigt då jag så tydligt vet att meditation & lugn yoga skulle hjälpa er så mycket.

 

Bli frisk nu fina fina du!!!! <3

 

Läs gärna också…

”Har jag disciplin eller ätstörning?”

”Vill du bli smal som en supermodell?”

Vad är din relation till mat?

Scenskräck

Club yoga _DSC5472 _DSC5489_DSC5565 _DSC5579 _DSC5582

Foto – Sam Britz

Mera mera… foton från gårdagen Club Yoga. Ser ni den magiska känslan?! Det var verkligen en härlig upplevelse men lite scenskräck hade jag allt. Jag har ju undervisat galet många klasser på alla möjliga ställen så känner mig oftast väldigt trygg i det jag gör.

 

Igår morse när jag åkte till Nobelberget för att fixa och trixa med allt ifrån soundchecka till att bli stylad så kom jag dock på mig själv med att vara nervös. Intressant! Jag tittade närmare på den känslan och förde en dialog med mig själv om varför jag var nervös. Det sägs ju att många är mer rädda att prata inför folk än för döden… kanske lite överdrivet men att vara lite nervös för det är med andra ord fullt normalt.

 

Det konstiga är att jag ju är helt lugn när det är 30 pers på en klass… varför tycker jag att det spelar någon roll om det är 30 eller 400 personer som jag pratar inför? I don’t know. Kanske är det helt enkelt det där med att stå på en scen och undervisa som skapar nervositeten. På yogaklasserna kan jag mer smälta in bland deltagarna, jag kan liksom gå runt bland dem på ett annat sätt, höra dem andas, ta på dem etc. På scenen är lite mer ensamt & utelämnande.

 

Hursomhelst, jag gick emot nervositeten och kom tillbaka till anledningen varför jag gör det jag gör. Anledningen som är så mycket större än min egna små rädslor. Jag hittade ner i min kropp och mitt hjärta. Därifrån kände jag tydligt hur mycket jag önskade att få dela min passion för yoga och meditation med alla dessa männsikor. Den där lilla nervositeten försvann så fort jag hade sagt HELLO. Om någon ville döma mig var det helt OK – jag ville oavsett dela det jag har och tror på.

 

Läs gärna mer om eventet HÄR och liknande tankar om nervositet och prestation HÄR.

 

 

 

Metro Mode Club

SE ALLT
metro mode rekommenderar

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!