Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

Vad är din relation till mat?

frukost
frukost
Häromdagen åt jag frukost med min mormor. Vi har en fin relation, jag alltid tyckt om att prata med henne om allt mellan himmel och jord. Mycket killar, min mormor har alltid varit killtokig men under frukosten denna gång var det något annat som jag tog med mig.

 

När vi satte oss till bords tog jag en skiva bröd och bredde på en klick smör för att sen ge smörkniven till mormor. Varpå hon säger, ”jag har blivit tjock så äter inte smör längre”. Ok, säger jag och tittar på denna 85-åriga kvinna som ser ut att väga ca 40 kg. Mormor har alltid varit otroligt vacker men för smal.

 

Det gör ont i mig att inse att hon haft en släng av ätstörningar hela sitt liv. Att hon kanske aldrig riktigt njutit av mat eller älskat sin kropp – och förmodligen inte heller kommer att göra det i detta liv. Ännu ondare gör det av tanken att hon är långt ifrån ensam, det är nog snarare en regel än undantag att många idag har en komplex relation till mat och sin kropp.

 

När jag äter den där ”onyttiga” efterrätten kan ”jag-kommer-bli-tjock” tankar ploppa upp i mitt huvud också MEN (tillskillnad från när jag var yngre) tror jag inte på dem. Det är ju bara en galen tanke som är långt ifrån sann. Rationellt vet vi ju alla att det krävs mer än en efterrätt eller en smörad macka för att gå upp i vikt. Och i längden vad händer om vi går upp några kilon hit eller dit? Givetvis ska vi eftersträva en hälsosam och icke överviktig kropp men hälsosam är inte modellsmal eller fitness-tränad.  Jag tittar på mormor och undrar – är det värt att kämpa för att vara smal och vara livrädd för att bli tjock i så många år? Vem är det egentligen vi kämpar för?

 

Kanske ska vi inte döma oss själva för att sådana tankar kommer ibland, det är nog svårt att inte alls bli påverkad av alla bantningstips och reklamer med perfekta kroppar. Men som sagt, har vi inte överviktsproblem så bör vi inte tro på dem. När de där tankarna kommer till mitt medvetande nuförtiden så skattar jag åt dem, för det är ju idioti. Jag tackar meditationen för denna lärdom. JAG ÄR INTE MINA TANKAR!

 

Läs gärna mer om min matfilosofi här.

Kommentera

Skicka Kommentar
Sparar din kommentar...
7kommentarer
  • Tack för dina ord. De var verkligen vad jag behövde. Jag har lidit av anorexia i sju år och ska precis påbörja en ny omgång av behandling. Jag är mer motiverad denna gång då jag börjat bli så förbannat trött på att vara sjuk och må dåligt hela tiden. Jag orkar inte låta min ätstörning ta fler av mitt liv. Samtidigt är det så svårt att ta sig ur det. Jag har varit bättre i perioder men jag trillar alltid dit igen. Nu ska jag försöka att inte stressa genom behandlingen utan verkligen göra något vettigt med den och ta mig ur detta helvete (förlåt för mitt ordval men det är precis det som det är). Återigen, tack för dina ord. De var precis vad jag behövde efter att ha ätit en liten bit tacopaj till middag och ångesten trycker på. Kram!

    Janina 2015-10-17 20:35:02
    Svara
    • Svar på Janinas kommentar.

      Tack Janina, fint att du delar med dig. Jag blir verkligen rörd av att läsa dina ord. Steg ett (vilket är ett enormt steg i rätt tiktning) är ju att inse sina galna tankar som inte har den minsta sanning i sig. Fortsätt titta på de där tankarna men SLÄNG IVÄG dem så långt du kan när de kommer. KÖR HÅRT! KRAMAR

      josefinebengtsson 2015-10-25 23:40:22
      Svara
  • Så otroligt fint och bra skrivet! Du har så rätt i allt. Tack, det här gjorde min dag <3

    Matilda 2015-10-17 10:05:37
    Svara
  • Jättebra skrivet! Tack!

    Johanna 2015-10-15 21:46:42
    Svara
  • Tack för de fina orden. Precis vad jag behöver idag. Kram till dig

    Emma 2015-10-15 08:52:23
    Svara
metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!