Foto – Jacob Westerberg (en bild på mig som liten tonåring)

Heeeeeej! Idag vill jag skriva om yoga för tonåringar för häromdagen hade jag en klass för ett gäng sprudlande 15 åringar. En av de knepigaste klasserna jag haft – alltså deras koncentration spann var typ 3 sekunder. De tog Selfies på introsnacket, fixade med sina kläder, snackade högt och några av dem kollade tillochmed mobilen under passet.

Givetvis inser jag att jag misslyckades med att nå fram till dem – att jag borde känt in dem bättre för att förstå deras behov och därifrån anpassat övningarna och talat deras språk. Jag drar absolut inte alla tonåringar över en kam, jag har haft yngre personer på mina klasser många gånger tidigare men då har de liksom smält in bland de vuxna (kanske har de varit uttråkade i hemlighet men det är inget som synts på utsidan). Denna gång var det dock annorlunda, kanske eftersom de alla var tonåringar och för att många av dem även kände varandra. Grupptrycket låg i luften och jag kunde från första stund se vem som var ”cool” å vem som var ”tönt” (usch mår dåligt bara av att skriva så men ni fattar…).

Denna klass fick mig att tänka tillbaka på mig själv som tonåring…Vad drömde jag om? Vad behövde jag? Hur mådde jag? Vart gick min hjärnkapacitet till egentligen?

Jag hade på många sätt en enkel och trygg uppväxt men trots det blir jag helt gråtfärdig av den lilla-tonårs-Josefine som strosade runt där i de senaste gulochblå jeansen, i en snobben bh i storlek AA och perfekt målat ansikte – så rätt på utsidan men egentligen helt fel ute.

Det är svårt att minnas exakt vad jag funderade på i livet men mycket gick åt till att tänka på hur andra såg på mig – vad jag hade på mig, vad jag presterade, hur min kropp såg ut var det som spelade roll, hur kroppen kändes på insidan var rätt ointressant och hur jag verkligen mådde likaså.

Jag kan ju inte låta bli att tänka – hur hade det varit om jag hittade yogan redan då, redan som typ 13 åring? Jag började i för sig nosa på meditationen tidigt, lånade böcker på biblioteken men jag hade ingen guide, ingen förebild, ingen att fråga så det var svårt att verkligen ta det till mig.

Förmodligen är det en anledning till varför jag känner så starkt att jag skulle vilja dela yogan & meditationen med just tonåringar. Och också därför som jag vill förstå hur jan kan göra det på bästa vis. Det går ju inte att tvinga någon in i det och kanske är det inte för alla (även om jag vill tro det!) men många av er som mailar mig är ju tonåringar (som i för sig är nyfikna på yoga) men ni kanske vet bättre… Vad tror ni generellt om yoga för tonåringar? Vad behöver jag göra för att fånga era kompisars uppmärksamhet på en klass? Skriv jättegärna till mig med tips!

TUSENTACK – Love love love!

Läs gärna också om hur jag började nosa på meditationen redan som 15 åring – se HÄR.

Foto – Adam Klingeteg, Outfit – Lululemon

Heeeeej bästa ni! Fina nyheter, den 12 juni håller jag yogaevent på yogayama i Stockholm. Den härliga studion där jag hänger typ varje morgon när jag är i Stockholm och innan jag flängde runt världen så mycket så undervisade jag där flera gånger i veckan. Det ska bli så kul att köra där igen.

Min plan är att det ska bli en underbart härlig eftermiddag där vi provar på olika tekniken för att helt enkelt känna in kroppen – döpte till och med eventet till ”Hur känns din kropp just nu?”. Vi kommer mixa och matcha traditionell yoga med andra spännande grejer – och givetvis göra det på ett lekfullt sätt. Du är supervälkommen både om du kört mycket yoga eller aldrig stått på mattan tidigare.

För mer info och anmälan spana HÄR.

Å hojta till om du får frågor, hoppas hoppas vi ses!

Nyckeln till harmoni nuförtiden tror jag är att ha disciplin vad gäller mobilen. Shit vad den ständigt tar ens fokus, typ tar över våra liv.  Jag skrev häromdagen om ”5 tips att hitta jobbfokus” – det kan vara svårt att ”lyckas” med alla de punkterna varje dag men en sak som jag är väldigt strikt kring är att starta dagen utan mobil, starta dagen i fligthmode. Då hinner jag landa med mig själv, känna in kroppen och hitta en inre styrka som jag sen kan använda för att inte sugas in lika mycket i mobilen när jag väl slår på den. För jag har nämligen märkt vilken makt denna apparet har över mig – den tar ofta befälet och aktar jag mig inte så hamnar jag ofta helt i dennes kontroll.

Börjar jag dagen (gärna de första 2-3 timmarna efter att jag vaknat) utan mobil så kan jag ofta också lättare så emot mobilens frestelser (instagram, Facebook, whatzapp…) även när jag väl slår på den.

Under dessa morgontimmar känner jag mig ofta så fri, så närvarande. Jag kan göra min yoga, meditation, avslappning och äta min frukost utan en miljon intryck från andras liv, utan något annat som stör. Det är vackert. Det är jag tacksam för varje dag.

Går det inte att ha flightmode i 3 timmar varje morgon (vilket är helt förståeligt) så kanske det går i någon kvart i alla fall medan du går upp på yogamattan, tränar, lagar frukost eller vad du nu pysslar med på morgonen. Och går inte heller det så kanske du i alla fall kan låta bli internet den första stunden på dagen (telefonen i sig med sms och samtal är ju i alla fall för mig långt ifrån det största problemet).

Läs gärna fler liknande tankar här…

Min perfekta morgon

Jag älskar flightmode