LÄSARFRÅGA:

Hej Josefine! Först vill jag börja med att tacka för att du skrivit om vipassana meditation. Det var tack vare det som jag gjorde mitt första retreat för en vecka sen, och det är jag så glad för! Vilken upplevelse! Men det är inte den egentliga anledningen till att jag kommenterar – det är nämligen så att jag står inför vägskäl i livet där mitt hjärta säger åt mig att säga upp mig från mitt kontorsjobb och följa mina drömmar. Men det är sannerligen lättare sagt än gjort. Jag är osäker på om jag har tillräckligt med mod och det vore därför spännande att höra hur du gick till väga. Sa du bara upp dig en dag, eller hade du en långsiktig plan? Jobbade du deltid till en början eller hoppade du bara rakt ut? Din resa är så inspirerande och det vore som sagt kul att höra lite mer Stor kram!

SVAR:

WOW! Så vackert att du vart på vipassana. Åh, njut av grundningen du har i dig nu.

Jag vet att det är en klurig situation att lämna den säkra ”tryggheten” för den osäkra drömmen. Men har dessa tankar och drömmar kommit till dig så vill jag tro att du förmodligen inte kommer bli nöjd förrän du lyssnat och följt dem. Jag vill tro att om du inte lyssnar nu så kommer ditt hjärta skrika högre och högre till du gör något åt din situation. Även om det inte känns så nu så finns kontorsjobben kvar om du skulle ångra dig – jag lovar! Så våga hoppa om det är vad som känns rätt inifrån (och efter Vipassana är jag säker på att du har koll på det!).

Jag hade ingen långsiktig plan när jag sa upp mig utan bara ett hjärta som skrek att det var rätt att fokusera på yogan och meditationen. När tanken först kom att jag ville byta bana så velade jag nog lite men med tiden så var det knappt något val. Hjärtat talade för högt för att jag skulle kunna fortsätta ignorera det. När jag väl lyssnade så var det som att allt gick i min väg – jag har inte sökt ett enda yogalärarjobb (men har sen dag 1 haft fullt upp med saker jag tycker är spännande), allt har bara kommit till mig. Precis så tror jag att det är för alla när vi börjar följa det som känns rätt. Då får vi FLOW och slipper att slåss för att ta oss fram. LYCKA TILL fina du!

Schyyyyy….En tradition på våra retreat med Yogiakademin är TYSTNAD. Varje dag går vi upp i tystnad och är tysta tillsammans de första 3,5 timmarna på morgonen. Sen har vi också ett dygn av fullkomlig tystnad och flightmode.

När vi säger detta till deltagarna den första dagen brukar responsen vara…hmmm… blandad…vissa är supernyfikna och taggade på att gå in i tystnad men hos andra finns ett motstånd, det känns skrämmande och de förstår inte varför…

”Vad är poängen med att var tyst?”

För mig är tystnad magi. Jag brukar ha egna tysta dygn där jag stänger av mobilen och mest hänger för mig själv i skogen, det är fantastiskt lugnande och helande. Som den introverta person jag är så får jag massor av energi av det.

Hursomhelst, det finns en extra dimension av att ha ett tyst dygn ihop, något vackert med att umgås tillsammans i tystnad. Under tystnad brukar jag känna människorna omkring mig på ett annat sätt – annars är det så lätt att orden tar över. I tystnaden är det som att magkänslan får en större plats.

Under de tysta Vipassana retreaten jag brukar göra (Läs mer HÄR) så gäller en så kallad ädel tystnad vilket betyder att man inte bara är tyst med orden, här har man varken kroppskontakt eller ögonkontakt med andra människor. Det ska liksom vara som om man var själv på en bergstopp eller i en källare där ingen annan människa tar ens uppmärksamhet.

På Yogiakademiretreaten är det bara orden vi tystar – det är givetvis ett dygn där vi känner oss själva och kanske får en insikt eller två men också 24 timmar där vi känner människorna omkring oss, kanske på ett djupare plan. Vi tittar alltså fortfarande varandra i ögonen, äta måltider runt samma bord, yoga och meditera tillsammans. Efter att vi bryter tystnaden säger många att de gärna skulle varit tysta ännu längre, att det var galet skönt att få hänga med sig själv lite.

Vår nuvarande grupp här i Bretagne är väldigt lekfull så vi bröt tystandet tillsammans igår med ett POOL PARTY där vi shakade, grillade och åt Idas magiska raw food tårta. En härlig pappa som är här med sina två döttrar överraskade också alla med att ha inhandlat vin… haha…så blev en riktig fest.

Läs går mer om tystnad och Vipassana HÄR.

Foto – Adam Klingeteg

Välkommen till dag 6 av vår 21-dagars meditationsutmaning (se mer HÄR). Idag vill jag dela meditationen jag använder dagligen & med risk för att låta pretentiös… så har den förbättrat mitt liv – Vipassana meditation.

Eftersom jag brinner så mycket för denna meditation så blir jag lite långrandig & teknisk idag…står du i start groparna och vill meditera NU – skumma ner till själva övningen längst ner i inlägget. Vill du grotta in dig…varsågod. Kan i så fall vara bra att läsa långsamt!

Målet med Vipassana meditation är att lära känna verkligheten som den är. För att göra det använder vi våra kroppsförnimmelser (dvs sensationerna i kroppen). Kroppen är ständigt full av förnimmelser som vi ofta inte är medvetna om (eftersom vi är upptagna med annat). I Vipassana meditationen ger vi kroppen vår totala uppmärksamhet vilket gör att förnimmelserna blir uppenbara, vi börjar känna massa saker i vår kropp (när jag mediterar mycket kommer jag i kontakt med min kropp på ett djupare och mer precist sätt – jag börjar exempelvis känna min livmoder, hjärtslagen, mina lilltårna och området bakom öronen).

Dessa kroppsförnimmelserna som vi börjar känna kan delas upp i fyra element – temperatur, rörelse, fasthet och vätska.  

Temperatur – Värme eller kyla. Du märker hur kroppens temperatur är i ständig förändring exempelvis vid in- och ut andning eller vid uppkomst och upplösning av smärta.

Rörelse – Vibrerande, stickande, pulserande eller expanderande. Du märker dessa förnimmelser exempelvis när det börjar klia någonstans.

Fasthet – Hårdhet, mjukhet, vikt eller densitet. Du märker dessa förnimmelser exempelvis när gravitationen pressar kroppen mot meditationskudden eller stolen.

Vätska – Svett, tårar, saliv, fukt eller klibbighet.  Du märker dessa förnimmelser exempelvis när det uppkommer en svett droppe i pannan eller när munnen fyllas av saliv.

I Vipassana vill vi alltså göra oss medvetna om dessa kroppsförnimmelser. Varför det kan man fråga sig? Jo, för genom det kan vi bli medvetna om att den fysiska upplevelsen och den mentala reaktionen på upplevelsen är två olika processer. Vi reagerar ju nämligen oftast automatisk beroende på om förnimmelsen känns behaglig, obehaglig eller neutral.

Till behagliga kroppsförnimmelser brukar vi reagera med begär – vi vill gärna hålla fast vid upplevelsen och göra att den stannar för evigt. Känslor såsom snålhet, fåfänga, girighet kommer ur just begär.

Till obehagliga kroppsförnimmelser reagerar vi oftast istället med motvilja – vi vill att de ska försvinna genast. Känslor av hat, ilska, avsky och rädsla kommer ur motvilja.

Till neutrala kroppsförnimmelser brukar vi reagera med uttråkning, tristess eller osäkerhet.

Alla dessa känslor är endast mentala reaktioner på vår fysiska upplevelse vilket är huvudorsaken till att vi ofta är i konflikt med vår tillvaro – att vi alltid försöker förändra vårt liv, att vi aldrig är nöjda med det som är.

Med hjälp av Vipassana meditationen lär vi oss att särskilja dessa två processer (förnimmelser & reaktioner) och vi får då möjlighet att släppa taget om reaktionerna och istället möta verkligheten så som den är.

I vårt vardagliga liv får vi ju så mycket intryck hela tiden och då är det svårt att isolera vad som är vad. Får vi en kroppsförnimmelse i form av exempelvis ett myggbett på armen så reagerar vi ofta med motvilja och kliar automatiskt.

När vi istället sitter still med slutna ögon och är helt närvarande med hur kroppen känns (hur förnimmelserna förändras hela tiden) blir vi medvetna om när den där myggan biter oss. Vi kan då välja hur vi vill reagera och märker att det är just motviljan till myggbettet (och inte själva myggbettet) som får oss att må dåligt. Lyckas vi släppa motviljan och låta myggbettet vara kommer vi märka hur kliandet går över av sig självt – att vi inte hela tiden behöver agera & kontrollera vår verklighet utan att vi kan luta oss tillbaka och låta den vara som den är.

ANICCA – allt förändras hela tiden. Nyckeln i Vipassana är helt enkelt att lära oss behålla ”sinnes jämvikt” oberoende yttre omständigheter.

Hehe…som sagt, brinner för det här så blev ganska långt – här kan du sluta skumma ;-).

Så till själva övningen…

1. Sätt på dig bekväma kläder och sätt dig i en bekväm position (se HÄR).
2. Sätt din timer på 15 min.
3. Blunda och slappna av i kroppen.
4. Låt andetaget vara naturligt, in och ut genom näsan.
5. För sen uppmärksamheten till toppen av huvudet och notera vilka förnimmelser som finns där – värme, kyla, tyngd, vibrationer…utan att döma eller försöka förändra, låt dessa förnimmelser vara som de är.
6. För sen uppmärksamheten ner längst kroppen till pannan, ögonbrynen, tiningarna…etc. Notera vilka förnimmelser som finns här…
7. Del för del, bit för bit flytta uppmärksamheten längst med hela din kropp.
8. När du kommer till tårna för du uppmärksamheten i motsatt riktning tillbaka upp längst med kroppen (från tår till toppen av huvudet)….del för del, bit för bit.
9. Fortsätta gå upp och ner tills din timer ringer.
10. Var medveten om vilka tankar och känslor som kommer upp men försök att inte reagera på dem, behåll din sinnes jämvikt. Låt allting vara som det är men var medveten om det.
11. Om det är mycket tankar – ta några lite djupare och mer kontrollerade andetag för att sen återgå till naturlig andning och för uppmärksamheten tillbaka till kroppen.

Det låter ju galet enkelt men efter att ha provat tror jag att de flesta av oss märker hur svårt det faktiskt är att fokusera på en sådan simpel sak som våra kroppsförnimmelser, vi märker hur vårt sinne hela tiden dömer och åker iväg till dåtiden eller framtiden.

Försök att inte bli arg på dig själv när tankarna far iväg till dåtiden eller framtiden. Det är så vår hjärna fungerar. Så fort du kommer på dig själv med att vara ”någon annanstans” för istället vänligt men bestämt tillbaka uppmärksamheten till kroppen. Ju mer du mediterar desto lättare blir det – desto längre kan du faktiskt behålla koncentrationen på förnimmelserna i kroppen – desto lättare blir det att behålla sinnes jämvikten.

Hur kändes det? Berätta gärna nedan :-). Å läs och svara gärna på varandras kommentarer också, så härligt att få en inblick i andras meditation. #josefinesmeditationsutmaning