God morgon!

Förra söndagen skrev jag om hur viktigt det varit för mig att få uttrycka hela mitt känsloregister och om min nyfunna känsla – ILSKA. I vårt civiliserade samhälle är det ju dock inte alltid läge att uttrycka precis allt man känner i stunden. Slå en familjemedlem eller lägga sig och skrika på marken funkar väl tills man är i tio-årsåldern men därefter finns risken för inspärrning på närmsta psyket eller för den delen häkte om man skulle hänge sig till en sådan akt.

Därför tycker jag att det är alldeles strålande att det finns något som heter Dynamisk Meditation. En form av aktiv meditation som är speciellt utformad för att hjälpa oss västerlänningar att (under kontrollerade omständigheter) få LEVA UT hela vårt register av känslor och på så vis bli av med kroppsliga och mentala blockeringar. Den indiske mystikern, Osho, introducerade denna meditation i västvärlden redan på 1960-talet. Idag används den på mängder av platser runt om i världen. Det finns nog knappt en storstad som inte har ett ställe för Dynamisk meditation. I Stockholm hittar du det exempelvis varje morgon kl 06.20 på Urban Om, en av de studios där jag undervisar yoga när jag är i Sverige.

Meditationen pågår i en timme och är indelad i fem faser: andning, utlevnad, utmattning, stillastående och celebration. Under hela timmen brukar man ha ögonbindel eller slutna ögon för att kunna fokusera så mycket som möjligt på sin egen inre upplevelse.

Fas 1. Anding

Det första steget är till för att syrsätta kroppen och få energin att flöda fritt. För att göra det andas vi kraftfullt och ”kaotiskt” ut genom nästan samtidigt som vi försöker röra armarna och höfterna. Det kan kännas lite trögt i början men efter ett tag brukar jag verkligen känna hur varenda cell i kroppen vaknar till liv.

Fas 2. Utlevnad

Efter fas 1 brukar känslorna fullkomligt explodera för det flesta. Folk skriker, slåss med kuddar, stampar, gråter, skrattar (de flesta verkar ha mest Ilska som vill uttryckas men alla känslor får plats här) ….det är KAOS. Jag älskar det! Jag minns dock första gången jag var på en sådan här meditation –  jag var i chock. Det var riktigt läskigt att höra alla obehagliga vansinnesskrik och själsord. Men ju fler gånger jag gjorde det insåg jag att det var väldigt skönt att få leva ut utan att bli dömd eller inspärrad.

Fas 3. Utmatting

Nästa fas är sjuuuuuuukt jobbig. Man hoppar upp och ner med armarna över huvudet samtidigt som man uttalar mantrat WHO. Ett gammalt Sufi mantra som härstammar från frågan ”Who Am I”. När vi hoppar vill vi landa på hälarna för att få hela höftpartiet och bäckenbotten att vibrera. Precis som första fasen så kan denna kännas galet jobbig till en början men efter ett tag när energin börjar flöda uppåt kan det kännas som om man får någon form av superkraft och kan fortsätta i en oändlighet. Man kommer liksom utanför sin kropp.

Fas 4. Stillastående meditation

Efter 10 minuter, hör man en röst som skriker STOP då ska man stanna helt blickstilla där man är och bara observera vad som sker i nuet. Om armarna landar ovanför huvudet bör man låta dem vara där (oftast brukar de i alla fall för mig sakta smyga sig neråt under fasens gång).

Fas 5. Celebration

Meditationen avslutas sen med valfria rörelser till musiken som spelas. En form av dans som inte ska förväxlas med att ”dansa” fint. Det är ett sätt att fira den kommande dagen och livet!

Vill du prova med musik hemma så finns en Spotify-lista med alla fem faser HÄR.

 
Läs gärna mer om min ILSKA i inlägget I am not a fucking Barbie Doll
eller mina tankar om Dans i inlägget Yoga med Dansare. Vill du veta mer om andra Aktiva Meditationer, tryck HÄR.

Foto – Peter Sahlberg

Samtidigt som jag slår hårt i market med en kudde, hör jag mig själv skrika ut…

”I am not a fucking Barbie Doll…”, ”The whole sociatey is fucked up…”, ”..not a single person in this world is ALIVE, all are fucking DEAD”, ”Ahhhhhhhh….”

 

Framför mig sitter ett 20-tal personer helt tysta och tittar men dem bryr jag mig inte ett skit om – jag är helt inne i min ilska, fullständigt närvarande, fullkomligt galen. Det är långt ifrån ett inövat skådespel, allt bara kommer ur mig. Om detta skett ute på stan med en polis i närheten skulle de garanterat spärra in mig…men här är allt tillåtet. Här får jag leva ut. Utan att bli dömd. Inget är konstigt. Personerna framför mig är väl medvetna om magin och friheten som kommer av att få uttrycka sitt fulla känsloregister.

Du kanske blir rädd när du läser detta. Josefine som verkar så kärleksfull, harmonisk och snäll mot sin omvärld. Det är jag. Men jag (precis som du) har ilska också. För ca två år sen, hamnade jag på en workshop som heter Awakening of Love på Urban Om i Stockholm. En fantastiskt workshop (som jag skriver mer om en annan dag) för nu är det en specifik sak jag vill förmedla nämligen relationen till min ilska som under den tiden inte existerande. Känslan ARG fanns inte hos mig (trodde jag). När workshop ledarna försöka trigga fram den i mig förstod jag ingenting. Jag ville bara lämna rummet. Det var läskigt att höra alla andras skrik och slag som liksom trängde in i mitt öppna hjärta…

”Vadå ilska? Jag är harmonisk och om något negativt händer så gråter jag. Absolut kan jag kan bli besviken på människor men då sätter jag mig och mediterar och efter en stund hittar jag nästan alltid in i förståelse och empati för dem. Varför ska jag försöka bli arg och skrika?”

Ett år senare, befinner jag mig på en utbildning i Breathwork (en slags djupandning man använder för läkning av kroppsliga såväl som själsliga sår) på Bali. Jag ligger där och andas. Det blir otroligt starkt, jag är liksom lite i en annan värld, helt plötsligt kommer en enorm ilska över mig. Jag minns inte att jag någonsin upplevt något liknande tidigare… jag börjar experimentera med skrik, slag och kroppsrörelser – den ska ut! Mitt i mitt galna utlevande –  hittar jag in i min kraft, min kvinnliga styrka och även min sexualitet. Jag minns plötsligt hur det är att vara LEVANDE.

Nyfiken på mer om mitt senaste (galna men magiska) retreat, läs här.

Jag är väldigt nyfiken så kan inte låta bli att slänga mig in i knäppa situationer – ju galnare desto mer spännande.

Men den där knäppheten varar tyvärr ofta inte sålänge, situationen blir ganska snart naturlig. Jag minns exempelvis första gången jag provade Dans Meditation på Urban Om (härliga studion där jag undervisat i flera år) i Stockholm. När jag kom in i salen möttes jag av en guru-liknande DJ som spelade dramatiska beats på högsta volym och ett dansgolv fyllt med varelser i ögonbindlar och konstiga kläder (många utan så mycket kläder alls). Alla körde sitt race – en dans som på många sätt kan liknas vid den man ser kl 03 på Stureplan fast den här var mer genuin. Deltagarna var ett med sin kropp, njöt av stunden och struntande fullständigt i hur de såg ut.

Den där första gången var jag i chock men nu flera år senare är det här lite av min favvo aktivitet på lördagskvällar och även en viktig ingrediens på våra retreats med Yogiakademin. Häng med!

Om du är danssugen redan ikväll, spana in Bara Dansa på Urban Om.