Hej hopp från Ida i Indien! Grundschemat ser ut som gårdagen med väckning 07.00 där jag även hinner med en kort löptur, yoga med Malin, frukost, flowklass med Josefine följt av lunch vid halv ett-tiden där vi även bryter tystnaden  och därefter lite ledig tid fram till sista yoga/meditationspasset på eftermiddagen. Man kommer snabbt in i detta härliga ”schema” och jag njuter för fulla muggar, eller som vi säger i Göteborg – jag har det riktigt gött!

Flowklassen med Josefine är idag galet jobbig med fokus på höftöppningar och i slutet skakar musklerna av anspänning. Josefine är otrolig- så duktig på att guida och få en att utvecklas i såväl positioner som i det mentala. Hon har känsla för att trycka på precis rätt knappar, ibland lägger hon bara en hand på höften som gör att man direkt kommer djupare in i en position och ibland säger hon ett ord eller en mening som går rakt in i hjärtat. Min favoritform av yoga är när jag får utmana mig själv och våga pusha mig själv lite längre- det är då jag når ett totalt fokus. Dock är min egen utmaning denna vecka att släppa prestigen, lyssna på kroppen och försöka slappna av och därför är de meditativa delarna under veckan så viktiga för mig! Eftermiddagen spenderas med en lugnare flowklass med Malin följt av en Kundalinimeditation på stranden med shaking, ”playtime”, sittande meditation och Savasana. Äntligen börjar jag få in shakingen, är inte längre yr utan nu börjar kroppen röra sig själv till den återkommande shakingmusiken, det är som att varenda cell i kroppen vill röra på sig när den rytmiska musiken börjar spelas. 

Efter middagen inleds det som jag har sett framemot med skräckblandad förtjusning, någonting som jag aldrig tidigare har gjort och som jag inte riktigt vet hur jag kommer att reagera på – nämligen 40 timmars tystnad. Josefine och Malin har ordnat en fantastiskt fin ceremoni för oss med en brasa på stranden. Under dagen har vi skrivit ner vad som hindrar oss från att nå våra drömmar- jag fyller ett helt blad som jag sedan slänger in i flammorna. Eldar upp alla hinder från att leva mitt liv till fullo. Denna ritual inleder således den 40 timmar långa tystnaden och när jag lägger mig ner i sanden ser jag plötsligt två stjärnfall och tänker tyst för mig själv ”att detta är början på något nytt”- både med lappen som nu är ett minne blott efter brasans lågor och två (!) stjärnfall.

Namaste / Ida Lindman

Läs gärna om min dag 2.

Hejsan från Ida i paradiset! Här kommer min dag 2 med Yogiakademin i Khola beach. Vaknar av att det serveras en varm kopp ingefärste utanför min bungalow av indierna som uppassar oss under veckan (försökte ständigt lära mig deras namn men gav upp då jag varken kunde komma ihåg eller uttala dem). Jag drar snabbt på mig löpskorna för en kvick löprunda för att skaka igång mina stela benen efter gårdagens resa. Mornarna sker i tystnad- vi pratar inte med varandra förrän Josefine bryter tystnaden runt lunchtid och det vilar en viss magi när jag möter de andra deltagarna (som jag ju ännu inte har presenterat mig för i och med att jag anlände mycket senare än dem igår kväll) och vi bara ler mystiskt mot varandra och nickar ett kort god morgon utan att prata.

Klockan åtta börjar första yogapasset och jag är både nervös och enormt förväntansfull. Morgonyogan hålls av Malin som guidar oss genom en underbar sekvens vilken kommer att vara bestående och utföras på samma sätt varje morgon. Nytt för mig är att hela klassen genomförs med ögonbindel! Klassen inleds med shaking vilket under de första dagarna gör mig lite yr men desto längre veckan skrider desto mer älskar jag det. Resterande yogatimma spenderas med härliga yogapositioner och avslutas med en lång Savasana. Obeskrivligt att få yoga till bruset av indiska oceanen mitt framför näsan på en och känna de ljumma vindarna ifrån havsbrisen – det är inte svårt att vara fullständigt närvarande med den här miljön.

Fortsatt i tystnad följer en frukost bestående av exotiska frukter och te. Denna härliga frulle inmundigas på bästa sätt i sanden på stranden och strax därefter är det dags för en flow-klass med Josefine som sedan bryter tystnaden och jag får äntligen hälsa på alla deltagare på retreatet, ett till synes härligt tjejgäng som kommer att komma mig mycket nära under veckan.

I yogasalen dukas det fram en magisk ayurvedisk lunch, där vi sitter på ”kakelplattor” med ett ca 20 cm högt, litet kvadratiskt bord och äter på stora silverserviser – jag är helt häpnadsförd av den otroliga service vi får, allt serveras, bokstavligt talat- på silverfat.

Klockan fem är det dags för nästa yogasession och fram tills dess hänger jag med nyfunna vänner, solar, badar, skriver i dagboken vi fått av Yogiakademin och utforskar det vackra området.

Är helt slut efter en dag med mycket nya intryck och redan vid nio slocknar jag, återigen till ljudet av de skvalpande vågorna, efter en god middag med mycket skratt. Vill aldrig att detta ska ta slut!!

Namaste / Ida Lindman

Läs gärna om min Dag 1

Heeeeeej bästa ni! Så kul att få dela min magiska upplevelse med Yogiakademin här. Jag kommer alltså under sju dagar ta över Josefines blogg… wihoo! (Se mer här)

Efter drygt 20 timmars restid och 4 flighter är det en mör kropp som plockas upp av en taxichaufför på Goa airport för att ta mig till Little Khola Beach – Yogiakademis uppehälle för retreatet. Efter en smått surrealistisk bilfärd med kossor på vägarna, idel tutande och mängder av folk kommer vi äntligen fram till stranden där jag möts av Josefine och Malin – de två underbara människor som ska leda oss under veckan. Jag tänker tillbaka på den dagen i november då jag fick mailet av Josefine där det stod att jag vunnit denna resa och måste nypa mig i armen för att förstå att jag faktiskt är här – det känns helt overkligt men helt fantastiskt!

Även om jag kommer fram vid niosnåret på kvällen och det är kolsvart ute vilket gör att jag inte ser så mycket av omgivningen infinner sig ett lugn direkt jag anländer och jag känner att jag har kommit till paradiset på jorden. Blir installerad i en bungalow precis på stranden och tack vare den långa flygresan somnar jag snabbt till vågornas brus utanför rummet.

Namaste / Ida Lindman