Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

shaking

En förmiddag med tårar…

Josefine Bengtsson. En förmiddag med tårar

Redan när jag gick och la mig igår kände jag att något var fel – tryck runt bröstet, ont i magen, kände mig allmänt disträ och frånkopplad mig själv.

 

Efter bara några minuter under shakingen började tårar komma…kände direkt hur något lättade samtidigt som mitt sinne försökte hitta på en historia att haka fast tårarna i.

 

Tankarna gick hit och dit…kom på massa saker att gråta över… gick in i de historierna en stund – kände mig liten, värdelös och att hela mitt liv var kaos.

 

Men efter en stund lyckades jag rikta uppmärksamheten ner i kroppen igen, jag lät den röra sig till musiken. Jag lät känslan vara men kunde samtidigt vara närvarande – ta ett kliv utanför dessa små historier – utan att trycka undan gråten. I takt med att tårarna forsade från mina ögon började spänningarna i magen, bröstet, höfterna släppa…ja typ hela kroppen öppnas upp! Gråten var nog bara ett sätt för min kropp att skrika…

 

HALLÅ, lyssna på mig, du har hängt i huvudet för mycket på sistone.

 

Känner mig ren nu. Behövde en känslomässigdetox helt enkelt. Levt lite mycket i huvudet de senaste dagarna.

 

Läs gärna också…

”Hylla tårarna”

”I am not a fucking barbie doll”

Kärlek i Bretagne

Kärlek i Bretagne Yogiakademin

Hej då Bretagne. Så otroligt tacksam över ALL MAGI jag fått uppleva på slottet de senaste tre veckorna. Jag känner bara en ENORM ENORM KÄRLEK till alla 75 deltagare som rest med oss denna sommar. De flesta anländer till slottet PÅKLÄDDA med mängder av lager och masker som skyddar mot samhällets kyla och världens galenskap…många är lite tillbakadragna, lite avvaktande, lite stängda och förmodligen ganska nervösa när de kommer med tankar som…

 

”Jag har ju bara yogat några gånger tidigare och ALDRIG mediterat – hur ska det här gå?”

 

Vi börjar alltid genast med en yogaklass för att alla ska få möjlighet att släppa alla sådana tankar, hitta tillit och landa ner i kroppen efter resan. Hehe…men då brukar snarare tankarna skifta till…

 

”Vad är det här med shaking, trodde att vi skulle yoga?”, ”Ögonbindlar, ska vi ha det på alla klasser?”, ”Ahhhh…jag har ingen lust med att titta någon i ögonen, jag är här för mig själv.”

 

Hursomhelst, när varje deltagare inser att man på Yogiakademin får vara och göra exakt som man vill. På Yogiakademin kan man lägga alla sina lager och masker åt sidan. Låta alla sidor synas, ”dålig” som ”bra”. Låta alla känslor levas ut, ”dålig” som ”bra”.  När insikten kommer att man under en vecka får vara sig själv FULLT UT –  försvinner också den där första skepsismen och nervositeten. Alla slappnar av och ger sin tillit.

Kärlek i Bretagne Yogiakademin

Dag för dag faller lager för lager av masker bort… och fram kommer ett gäng skimrande individer med ögon som gnistrar av kärlek och kroppar som dansar av eufori.

Kärlek i Bretagne yogiakademin Kärlek i Bretagne yogiakademinKärlek i Bretagne yogiakademin

Då blir jag blixtförälskad. En kärlek som är personlig men inte exklusiv för jag blir helt galen i varenda en. Det vackraste jag vet är nämligen att se en människa fullständigt släppa taget i Savasana eller helt obekymrad låta kroppen röra sig i yogan och dansen. Det uppstår MAGI i yogasalen. Folk slutar lyssna på mig och börjar istället följa sin egen kropp, lita på sin egen kropp. När de efter en vecka lämnar är de NAKNA – masker och lager har tagits av – och nu finns istället en öppenhet för den kärlek som faktisk existerar i världen och dessutom är så mycket mäktigare än all den onska och galenskap som vi ser på nyheterna.

 

Häromdagen blev det dags att säga Hej Då till sista gruppen i Bretagne. Retreaten är över och som vanligt känns det så sorgligt att jag bara vill gråta som om mitt hjärta krossats och kärleken lämnat mig. I dagar, ja veckor, så poppar olika deltagares lysande ansikten upp i mitt bakhuvud som strålande änglar. Jag vet att det är farligt att blanda ihop kärlek med jobb men jag tror inte att jag någonsin kommer bli kapabel till att hålla dessa två isär – det är helt enkelt omöjligt att hålla hjärtat utanför allt det vackra som uppstår framför mina ögon.

Kärlek i Bretagne Yogiakademin

Otroligt TACKSAM över den tilliten varenda deltagare givit mig och Yogiakademi-teamet i sommar. Galet TACKSAM över att få göra detta ihop med Peter, Jens, Ida, Andreas, Anna & Malin. Enormt TACKSAM att jag får jobba med det jag gör, att jag får känna en sådan här kärlek på jobbet i min vardag :-).

Kärlek i Bretagne Yogiakademin

NAMASTE

Firar en dags tystnad!

firar en dags tystnad

Schyyyyy….En tradition på våra retreat med Yogiakademin är TYSTNAD. Varje dag går vi upp i tystnad och är tysta tillsammans de första 3,5 timmarna på morgonen. Sen har vi också ett dygn av fullkomlig tystnad och flightmode.

 

När vi säger detta till deltagarna den första dagen brukar responsen vara…hmmm… blandad…vissa är supernyfikna och taggade på att gå in i tystnad men hos andra finns ett motstånd, det känns skrämmande och de förstår inte varför…

 

”Vad är poängen med att var tyst?”

 

För mig är tystnad magi. Jag brukar ha egna tysta dygn där jag stänger av mobilen och mest hänger för mig själv i skogen, det är fantastiskt lugnande och helande. Som den introverta person jag är så får jag massor av energi av det.

 

Hursomhelst, det finns en extra dimension av att ha ett tyst dygn ihop, något vackert med att umgås tillsammans i tystnad. Under tystnad brukar jag känna människorna omkring mig på ett annat sätt – annars är det så lätt att orden tar över. I tystnaden är det som att magkänslan får en större plats.

 

Under de tysta Vipassana retreaten jag brukar göra (Läs mer HÄR) så gäller en så kallad ädel tystnad vilket betyder att man inte bara är tyst med orden, här har man varken kroppskontakt eller ögonkontakt med andra människor. Det ska liksom vara som om man var själv på en bergstopp eller i en källare där ingen annan människa tar ens uppmärksamhet.

 

På Yogiakademiretreaten är det bara orden vi tystar – det är givetvis ett dygn där vi känner oss själva och kanske får en insikt eller två men också 24 timmar där vi känner människorna omkring oss, kanske på ett djupare plan. Vi tittar alltså fortfarande varandra i ögonen, äta måltider runt samma bord, yoga och meditera tillsammans. Efter att vi bryter tystnaden säger många att de gärna skulle varit tysta ännu längre, att det var galet skönt att få hänga med sig själv lite.

1 dags tystnadIMG_7311

Vår nuvarande grupp här i Bretagne är väldigt lekfull så vi bröt tystandet tillsammans igår med ett POOL PARTY där vi shakade, grillade och åt Idas magiska raw food tårta. En härlig pappa som är här med sina två döttrar överraskade också alla med att ha inhandlat vin… haha…så blev en riktig fest.

IMG_7300IMG_7316

Läs går mer om tystnad och Vipassana HÄR.

metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!