På vårt första retreat här i Santa Teresa så var min fina bloggkollega här på Metro Mode med oss – Dasha Girine. Hon hade inte yogat eller mediterat så mycket tidigare så jag såg verkligen fram emot att dela min passion med henne.

Igår läste jag hennes blogg och började gråta…. det var så vackra ord… precis det jag vill förmedla. Jag kan inte ens hitta ord för att återberätta… Så in och läs HÄR.

Ibland tvivlar jag på om jag når fram och jag lyckas dela det vackra som yogan, dansen, meditationen, staken dagligen ger mig. För mig räcker det att en enda person känner såhär. Tack Dasha för att du delar. Tack för att du kom hit och gav din tillit.

Förra veckan hade vi ett gäng andra magiska bloggerskor här med oss och även deras ord har fått mig att fälla ett gäng lyckotårar. Skriver mer om det senare men läs gärna lite HÄR.

Varje vecka här i Santa Teresa så samlas hela byn – turister, lokala, gamlingar, barn och hundar – runt en brasa på stranden. Folk badar, dansar med eld, äter grillspett och hänger ut. Alla är barfota och osminkade. Det är så här jag gillar att festa. Om man nu får kalla det festa när jag mest dricker lemonad :-). Men vi dansar!

Även om jag sällan dricker alkohol och hänger på coola nattklubbar nuförtiden så älskar jag fortfarande att dansa. Dansa så som kroppen vill. Dansa som en meditation, utan droger eller alkohol. Dansa utan regler där ingen bryr sig hur man ser ut. Dansa utan de där tighta jeansen och högklackade dojjorna som stör min rytm, som stör hur min kropp vill röra sig. Här får jag vara vild – utan att någon tittar snett. Det är FRIHET för mig.

Jag älskar sanden mellan tårna, stjärnhimlen över mig och vågornas brus som liksom ger ett grundande bakgrundsljud till den annars pumpande musiken.

Tack för ikväll!

Läs gärna mer om fest och dans HÄR.

Jag får många frågor angående min åsikt om Bikram yoga… den där populära yogaformen man gör i 40 graders värme. Min kropp älskar att yoga i värme. Vilket är tur för här i Costa Rica är det svårt att undvika liksom – det blir Hot Yoga hur man än gör.

Men även om jag är öppen till de flesta yogaformer och inte vill stänga in mig i ett fack så har jag tyvärr ett motstånd till just Bikram yoga. Dels för att det kan kännas militäriskt (och lite prestationsinriktade) och dels för att det är speglar. För mig är yoga en inre praktik som handlar om att känna kroppen från insidan – när jag har en spegel framför mig blir det svårare. Då börjar jag liksom snarare fokusera på hur min kropp ser ut i olika positioner. Mitt fokus går från insidan till utsidan helt enkelt.

Givetvis, kan det ju vara en bra övning att stå halvnaken framför en spegel i olika positioner och notera vilka tankar som kommer upp. Går det att sluta döma hur kroppen ser ut? Vad den kan göra? Går det att acceptera den som den är? Lyckas man med detta… kanske Bikram yoga är kanon men för mig är det svårt… det blir liksom som att börja med den svarta backen.

Även om jag älskar värmen så ska jag också lägga till att den gör att man ibland kan gå för långt in i vissa positioner – och därav skada kroppen (lederna) innan de är riktigt redo för det. Men är man medveten som dessa två aspekter (fokus på insidan och inte överstrecka) så är Bikram precis lika grym som all annan yoga!

Läs gärna också om min hat-kärlek till Ashtanga yoga…

Min kärlek till Ashtanga Yoga

Mitt hat mot Ashtanga Yoga